Vi fick jobbet på Mooserwirt!! Chefen kunde fixa boende till oss båda. Rummet var litet sa han men han trodde att det gick in en säng till. Så vi packade ner våra prylar igen och tog en taxi till ett av Mooserwirts tre staff house. Vi fick åka gratis när vi sa att vi fått jobb på Moserwirt, haha. Mot att vi delade ut lite visitkort till resten av personalen såklart. Rummet var...hmm...det går knappt att beskriva med ord. Klaustrofobi! Det enda där fanns var två sängar och ett skåp mellan dem. Inte ens en stol eller en krok att hänga kläderna på. Där var mörkt för alla lampor fungerade inte och en meter utanför fönstret fanns bara betong, typ som insidan av ett hisschakt, med ett galler högst upp för att åtminstone ett uns av dagsljus skulle kunna sippra in (huset låg i en backe). Inget kylskåp fanns heller så vi fick ställa vad vi hade i en påse utanför fönstret. Det var hemskt med andra ord!

Vi provjobbade en dag, eller rättare sagt ett par timmar, sen kunde vi gå. Fick värsta portionen kycklingvingar och pommes till middag vilket var välkommet eftersom vi inte hunnit äta lunch. Men skulle det vara sådan mat varje dag blev det till att åka skidor om man skulle komma hem i någerlunda samma storlek som när man kom hit.

Resten av staffhuset kändes kalt och tomt, hade inte sett en människa där ännu. Bara en massa vita kakelväggar, golv, dörrar med nummer på och skoskåp utanför varje rum. Vi hade inget skoskåp. På vår dör stod inget nummer; där stod “Lager 4.” På kvällen hittade jag dock en kille vid tvättmaskinen som jag hälsade på. Fick inte mycket ur honom för han var full och satt mest och svor över knapparna på tvättmaskinen, visste inte ens vilken våning han bodde på, haha.

Sen träffade vi våra grannar, världens sötaste par! Katie och Mario heter dem. Sa att de kunde prata med Fluve (chefen, vi tror han heter så) om han kunde hitta ett annat rum till oss med mindre klaustrofobikänsla än en garderob. Sa dock att vi tänkte prata med honom själv. De erbjöd sig till och med att låna ut deras kokplatta till oss om vi ville laga nåt! Fick upp hoppet om detta stället och det kändes mindre som ett fängelse om där bodde trevliga människor.

Vi skulle alltså jobba varannan dag och jag började. Fick allting visat och gjorde väl så bra ifrån mig som en nybörjare kan. Däremot flinade ALLA i köket så fort man gick förbi och de sexistiska skämten haglade. Men det fick man väl ta tills man visste var man hade dem. Var van vid chargongen från restaurang Kajutan. Corre skämde ut sig redan innan hon börjat jobba med att välta en stor snöskyffel i köket så det brakade något enormt. Asgarv bröt ut, haha.

Vårt jobb innebär att hjälpa bartenderna genom att samla glas från bardisken, hämta nya glas, göra öl, hjälpa till med drinkar om de får stora beställningar osv. Inte ett dugg svårt, bara stressigt. För på Mooserwirt är det alltid fullt ös! Musiken är hög och alla är störtfulla. Står på borden med pjäxorna och dansar. Helt sjukt, första dan var det nån som kastade ett söndrigt glas tvärs över hela baren – livsfarlig!

Fluve hittade till slut en lösning till vårt boende. Vi fick byta rum med en kille som bara sov i sitt ett par gånger i veckan, annars åkte han hem. Rummet är betydligt större, men tyvärr finns samma tråkiga betongskit utanför fönstret, men inte lika högt, så mer ljus kommer in. Vi skurade rummet för det var riktigt snuskigt och fullt med cigaretter och ölflaskor. Det tog typ halva natten att möblera om och ställa in våra saker, men det kändes sjukt skönt efteråt. När killen vi skulle byta med langade in sina saker i det gamla rummet hade Corre frågat om detta verkligen var ok för honom och han hade svarat “not really,” ryckt på axlarna och stuckit. Så lät det minsann inte när chefen stod bredvid på Mooserwirt och vi bestämde vilken dag vi skulle flytta, haha. Men jag tyckte synd om honom och fjantig som jag är lämnade jag en liten tack- och god jul-lapp tillsammans med en massa minimars på hans säng. Han har inte pratat med oss sedan dess, haha. Riktig surpropp! Men alla säger att han alltid är nonchalant, så vi skiter i honom. Var väl inte mer än rätt att vi skulle ha det större rummet om vi är två personer och dessutom ska bo där hela veckan! Killen heter Limbo, passande nog... haha:P

Efter min första jobbdag gick vi till en supermysig krog med Jonas, Christoffer och Jesper från Wildebene. St Antons bästa chill-ställe! Mysiga gammeldags soffor och öppen brasa. Jag frågade servitrisen som kom till vårt bord, om de hade Glühwein. “Haben sie Glühwein?” Hon såg frågande ut så jag försökte på engelska: “Do you have Glühwein?” Hon fattade fortfarande inte vad jag sa och frågade på svenska “Är ni svenskar eller?” Suck, “Ja! HAR NI GLÜHWEIN!?” Situationen sammanfattar St Anton väldigt bra, haha. Stället myllrar av engelskmän och svenskar. De är överallt och jobbar överallt!