När man ska befinna sig i Österrike, i detta området i mer än tre månader måste man åka till en liten stad bredvid, Landeck, för att registrera sig där. Vi fick papper av Fluve som vi skulle ha med oss. På det ena stod där ”Månadslön: 51 Euro.” Va?? Det här var ju löjligt, kan inte stämma. Vi hade inte vågat fråga om lönen ännu så var dock lite skeptiska. När vi kom till Landeck trodde vi det var polisstationen vi skulle till men killen bakom disken såg ut som ett stort frågetecken när vi kom dit och fattade inte vad vi gjorde med dem papperna där. Han läste igenom dem och skrattade när han såg månadslönen. ”Har ni sett vad ni har i lön?” frågade han och flinade. Vi kände oss blåsta. Han ritade en liten karta som visade vart vi skulle med papperna och vi gick dit. Tjejen vid skrivbordet där vi fick sätta oss med alla papper och personuppgifter tittade på lönen och såg frågande ut. ”Har er chef sagt att detta är er lön?” Haha. Shit, vi hoppades att han skrivit fel eller nåt.
Resten av dagen i Landeck ägnade vi åt shopping till vårt nya rum och kom hem sent på kvällen med tallrikar, potatisskalare, planscher att sätta upp på väggen, en liten plastlåda att ha mat i... Vi kände oss välutrustade och rummet började faktiskt se ombonat ut med alla naturbilder.
På julaftonsmorgonen tände jag och Corre vår lilla plastgran och öppnade lite julklappar som päronen skickat med hemifrån. Solen sken och vi gav oss ut med skidorna. Åt lunch utomhus och snackade med ett trevligt par från England. Passade på att beställa sallad;)
På kvällen var det middag för personalen på Mooserwirt. Världens buffé stod uppdukad i restaurangen när vi kom och vi kunde inte ha varit gladare efter allt skräp vi tyckte vi ätit där tidigare. Dock hade vi blivit vän med en av kockarna som brukade smyga till oss frukter lite då och då och göra sallad till oss ibland.
De andra hade julklappsutdelning. Alla hade tidigare fått dra en lapp med ett namn på personen de skulle köpa julklapp till. Heli, vår nya gaykompis, kom så klart med världens mest avancerade paket med guldpapper och röda rosetter till tjejen han skulle ge till. Innuti låg där pyntade julunderkläder med rött ludd och en massa glitter och rosetter. Han är verkligen den ende som kommer undan med sånt. Han är 43 år, kort och spänstig och tar den österrikiska klädtraditionen på största allvar då han är den ende på Mooserwirt som jobbar i Lederhosen med hängslen, rutig skjorta och tjocka stickade strumpor. Han är en riktig spexare och påminner om Charlottes kompis Anthony i Sex and the City, dock en aning mjukare till sättet. Han säger alltid ”Hey baby” när man kommer och är sjukt kul att prata med. Varenda gång man står med honom i hissen när han ska upp till andra våningen och servera, säger han något i stil med ”I hate this f*cking music,” ”Hate theese f*cking german people,” om det är odrägliga tyskar han serverar eller ”I’m too f*cking old for this job!” Haha.
Austin är Mooserwirts hunk. Han är en kopia (yes, KOPIA!!) av Samanthas toyboy, Jerry Jerrod i Sex and the City! (Nä, mitt liv kretsar inte runt den serien, men kul att titta på den ibland;)). När jag luskat ut hur jag lägger upp bilder på bloggen utan att få en miljon tecken och bokstäver där bilden skulle varit, ska jag lägga upp bilder på båda så kan ni få jämföra. (Ska by the way lägga upp fler bilder, men innan jag fått rätt på det hänvisar jag till min facebok). Han är från England och lika gammal som oss. Kommit fram till att han har dyslexi. Har frågat om engelska ord ibland när jag skrivit sms, men han verkar ha jättesvårt att stava till dem. Hans julklapp var en ölhjälm och när han skulle skriva ”Beer helmet” på den med tusch stavade han superfel, stackaren. Han är ganska torr att prata med, men trevlig som ögongodis:)
Efter middagen skulle vi gå ut med Austin. ”Ska vi ringa efter taxi?” frågade vi, ”Eller ska vi gå ner längs huvudvägen?” ”Nä, vi går ner för pisten,” sa han. Lättare sagt än gjort. Jag och Corre flög i backen med våra hala läderstövlar och ropade till honom att vi fick ses nere i stan om han inte hade lust att bära oss ner.
Väl i centrum gick vi till Scotty`s, en engelsk bar. Där är alltid packat med folk och alla har med sig vinterjackorna in så där är varmt och trångt. Men man träffar alltid galna människor där så det är rätt kul. Minns inte vart vi gick sen.
Nyår firades ungefär på samma sätt. Lyxbuffé på Mooserwirt och sen utgång, denna gången till Funky Chicken. Det blev jag, Corre och kockkompisen Karl som gick dit. Han har flörtat med mig enda sen vi träffades och det är lite irriterande för jag är inte ett dugg intresserad. Han är 29 och pladdrar mer än vad jag gör. Sen ska han alltid hålla på att ”skydda oss” från andra killar när vi är ute när han egentligen bara är svartsjuk. På Funky träffade vi även Christoffer, Jonas och Jesper. Några från Corres gymnasieklass hade också kommit dit, så det var kul med lite kända ansikten.
So long!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar