Utelivet här är verkligen levande! Känns roligare än Malmö, men det beror kanske på att de samlat alla balla och sociala människor på samma ställe. Alla är ju här för att ha kul och träffa folk! Ok, det är väl därför man går ut över huvud taget, men jag vet inte, blir trött på Malmö ibland. Men vill man slippa Malmöborna så är det väl inte hit man åker egentligen, för här samlas dem, haha. Inte klokt vad många man känner igen! Gick till nattklubben Post Keller en gång och tre killar som vi gått grundskolan med stod jobbade i garderoben!
En kväll gick jag och Corre till Platzl och träffade världens skummaste man. Han var typ i 40årsåldern och ställde sig vid vårt bord och började prata. Han var engelskman men påstod att han var halvt italienare. I början verkade han väldigt trevlig och hade en massa intressant att berätta, men efter ett tag kändes det knasigt, för han slutade liksom aldrig. Var precis som om han hade en förberedd historia som han drog för kvinnor på krogen. Jag hade svårt att hålla mig vaken. Han hade rest hit med en grupp andra som stod en bit ifrån och när jag skulle gå och pudra näsan var det nån av dem som sa till mig att mannen var ”mental.” Jag bara flinade och gick vidare. Kom tillbaka och nu hade Corre också börjat tröttna och gestikulerade att hon ville därifrån. Då kom en annan i gruppen fram och sa till oss att han var mental. Vi började tro dem. Den här mannen var australiensare och skitrolig! Han sa att han ätit på Moserwirt samma dag och skulle härma hur servitören såg ut. Såg direkt vem han menade och släppte ut världens asgarv som fick mentalmannen att verka lite svartsjuk, men han bara fortsatte prata. Vi sa att vi skulle gå till Funky Chicken och träffa våra vänner och då skulle han tvunget med. För att inte behöva dras med honom resten av kvällen drog vi med hans rolige kompis också så att vi hade någon att dumpa över honom på, vilket vi gjorde efter att ha varit på Funky ett tag. Vi hade berättat tidigare för mentalmannen att folk dansade på borden på Funky så han studsade ju upp där direkt och skulle ha med oss. Sjukt pinsam var han.
Adam, som var med i killgänget vi umgicks med i början hade fått jobb i Lech, men var på besök en dag i St Anton. Corre jobbade medan jag afterskiade med dem på Crasy Kangaroo. På kvällen skulle vi ut hela gänget, men det slutade med att vi satt själva med Adam på Bobbo’s. Vet inte vart de andra tagit vägen, men när jag ringde dem hade dem redan stuckit och typ glömt att ta med Adam. Han skulle nämligen sova hos dem och åka tillbaka till Lech nästa dag. Han hade kommit hit i skidkläder så varenda grej han hade på kroppen hade han lånat av de andra grabbarna och han hade inget batteri på telefonen så det var jag som fick ringa och klydda så att han skulle kunna ta sig hem till dem, han visste ju inte vart dem bodde. De låg och sov och orkade inte engagera sig så mycket så det slutade med att Adam fick följa med oss hem och sova på vårt golv. Vi trodde han skulle börja tjata om att få ligga i någon av våra sängar, men det gjorde han inte utan la sig rak lång på golvet med vår äckliga badrumsmatta över sig. Vi föreslog att han åtminstone kunde lägga sig under elementet för det var varmare. Corre sa till honom att va jättaförsiktig så att han inte skulle välta ner vattenlådan vi ställt där för att öka luftfuktigheten. Hon välte ner den själv. Hela golvet flöt och Adam satt på en stol med matten över huvudet och suckade medan vi sprang omkring och torkade golv, tidningar och allt annat som blivit vått. Fick dra ut mina låder under sängen också. Detta var typ vid femtiden på morgonen, haha. Tillslut somnade vi i alla fall och Adam gick upp några timmar senare för att ta bussen. Meddelade att han sovit som en stock.
Andra galna kvällar vi haft har varit på Bobbo’s. DJ:n där har Corre blivit kompis med så ibland gör vi honom sällskap i djbåset. En gång när jag stod vid utgången kom ett gäng glada holländare in, började ta av sig jackorna och hängde dem över mig. Jag började dansa där under jackberget vilket de tyckte var skitkul. Sen släppte dem inte mig och Corre på ett bra tag. De dansade med oss, slet i oss från höger och vänster, kastade upp oss i luften och snurrade! Helgalet, har nog aldrig haft så kul på ett dansgolv. Har hur många bilder som helst när Corre är i farten, men de fick inte va med på facebook, haha. DJ:n bara tittade på oss och skrattade, vi och holländarna var nästan själva på det lilla dansgolvet.
Nästa gång vi var där firade vi Craigs födelsedag. Ett par sydafrikanska killar, Dale och Dylan, som jag träffat på mailbox skulle komma dit med sina kompisar, men de kom aldrig, så vi gav upp och var på väg till Post Keller med de andra när de precis kom. Hade sagt hejdå till DJ:n men Dale och Dylan ville in på Bobbo’s med oss så vi blev bokstavligen indragna igen och vår DJ blev glatt överraskad. Sen var det i gång med buggandet fram och tillbaka och kastandet upp i luften.
Vi gick lyckades dock tillslut dra med dem till Post Keller där vi bara stannade ett tag. Gillar inte det stället, för mörkt och för dålig musik. Ett par killar fick för sig att börja bråka och jag hamnade liksom mittemellan, så Dylan fick dra ut mig. Sjukt läskigt, men det gick bra. Annars händer inte så mycket sånt när man är ute här. Då snackar vi Malmö!
Vårt mysställe nummer ett är helt klart Underground. Dit går man för att chilla och umgås. Hade aldrig varit där förr när jag och Corre gick dit en dag efter att jag slutat jobba. Sååå mysigt! Träväggar, trägolv och trämöbler. Träbänkarna vi satt på var täckta med gamla ”farmorkuddar” i varma röda nyanser och på golvet låg trasmattor. På varje bord stod levande ljus och det bästa av allt – de hade livemusik! Ett gäng ungdomar turades om att spela gitarr, piano och att sjunga. Det var inte så många gäster när vi var där. Vid borden bredvid satt ett gäng danskar och ett gäng norrmän, alla var män i 30-40årsåldern. Killen som spelade piano var helt fantastisk! När han hörde att det var ett gäng skandinaver som satt i vårt rum började han spela både danska, norska och svenska låtar och han sjöng till! Han kunde seriöst alla våra språk! Så vi satt där ett bra tag och myste och sjöng med till Cornelis Vreisijk-visor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar