När vi inte jobbar, festar, åker skidor eller går ärenden så sitter vi på vårt fönsterlösa rum och läser böcker, tidningar eller ser Sex and the City i Corres Iphone. Vi har fixat en receiver till tv:n, men alla serier är ju dubbade så det är lite tråkigt. Men ibland tittar jag ändå om det är en kul serie jag brukar se hemma eller en bra film. Ibland kommer James och Liz och hälsar på. De har så gullig dialekt, pratar precis som Harry Potter och Liz är väldigt lillgammal.
Mycket tid har spenderats på rummet när jag varit sjuk, vilket är ganska tråkigt. Då har man inget val liksom. Förra gången när jag var sjuk råkade jag låsa mig ute. Hade varit hos doktorn samma dag och fått lite medicamenter att kurera mig med och lovat mig själv att aldrig gå ut utan knäppt jacka och något på huvudet. Skulle bara ut och slänga soporna och i samma sekund som jag hörde dörren smälla igen kom jag på att jag glömt ta med nycklarna. Crap! Så där stod jag ensam på trottoaren i bara jeans och t-shirt när det var 7 minus! Ropade upp mot huset ifall någon skulle ha fönstret öppet och höra mig, men nej. Helt dött. Visste dock att Andreas pojkvän och hans kompisar var på deras rum för hade snackat med dem innan. Men hade inte deras nummer och än mindre en mobil! En man kom förbi och erbjöd sig att låna ut sin telefon, men jag hade ju inte ett enda nummer i huvudet. Han föreslog att jag skulle gå till hotellet en bit ner på gatan, så kanske de kunde hjälpa mig. Hade ingen aning om hur, men det lät bättre än att stå på gatan och hacka tänder så jag sprang dit.
Var världens lyxhotell och jag möttes av tända brasor, stela läderstolar och koskinn på golvet när jag kom in. Till vänster var restaurangen, allt var öppet och alla snobbiga gäster som satt och åt middag stirrade på mig när jag kom inspringandes, helt skakig av kylan. Pratade med ett par tjejer i serveringspesonalen och sen kom en kille som hade tid att hjälpa mig. Hade kommit på att jag kunde få dem att ringa till Mooserwirt, be någon på Mooserwirt att ringa till Andrea och be henne ringa till sin pojkvän som kunde släppa in mig. Killen lyckades inte hitta numret på datorn bakom receptionen. Efter ett tag kom hotellchefen och frågade vad jag behövde hjälp med. Han halade upp sin mobil och ringde. ”Hej Fluve, hur är läget? Jag har en av dina anställda här som har låst sig ute.” Shit så pinsamt! Han kände Fluve och ringde direkt till honom! Sen gav han luren till mig och jag ursäktade mig och frågade om han kunde hitta Andrea. Till slut släppte Sebastian, hennes pojkvän in mig. Puh! Ska aldrig mer gå ut utan nyckel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar