Mina "sysslor" har ar inte sarskilt betungande, har ganska mycket tid over till annat. Pa mandagar ar jag vanligtvis pa universitetet hela dagen, men nu ar det lov ett tag. Pa kvallen ska barnen duscha vilket kan vara lite besvarligt. Forst ska man ropa pa dem i 10 minuter att de ska komma, sen ska man fa dem att skynda sig lite sa att duschen inte behover ta en timme. Lite tidspress har jag namligen for de ska va fardiga innan vi ater vid 7. (blir dock aldrig 7, de ater ganska sent). Léna maste man "forvarna" en stund innan vi ska gora nagot, annars protesterar hon vilt och borjar grata...suck. Men det funkar for det mesta! Ser man att hon ar pa vag att spara ur kan man kittla henne lite under hakan, sa blir hon glad igen och glommer hur hemskt det ar att lamna den skona soffan for att gora nagot sa fruktansvart som att ta en dusch. Det ar inte duschen i sig som ar jobbig, utan faktumet att "byta" och gora nagot annat. Hennes favoritsysselsattning ar namligen numera att leka med pippimemoryt jag gav till dem nar jag kom. (memoryspel med bilder pa Pippi Langstrump. Svenskt skulle det ju va! Tyvarr var det ingen figur dem kande igen). Hon lagger korten i rad, i ordning osv, sen lagger hon tillbaka dem i ladan. Ganska lattroad!
Middag med familjen kan vara valdigt trevlig men ibland ganska uttrottande, for foraldrarna tjatar pa barnen hela tiden. "Vill du ha mer sallad?" "Svara nar jag pratar med dig!" "Sitt rakt i stolen". Det dar med att sitta rakt i stolen ar ganska sjukt faktiskt; ok man ska val lara sig att sitta uppratt och inte ata som en apa, men att tvinga en 7 aring (jepp, det ar mest Margaux de tjatar pa) att sitta som en liten prinsessa nar det ar kvall och hon ar trott tycker jag ar lite att ta i. Far mig att kanna mig som en apa, for inte sitter jag som en pinne hela tiden! Forsta kvallen da jag precis hade kommit och skulle ata middag med dem, fick jag ett pekfinger i ryggen av Margaux, for hon tyckte tydligen att jag hangde. Att jag precis hade lamnat mitt land, min familj, mina vanner, packat halva natten och bara sovit tva timmar, lidit pa flygplanet pga forkylning och anda sedan jag kommit fram blivit pumpad med instruktioner fran Julie horde antagligen inte till saken.
Efter maten, dar sallad ar huvudgrejen tillsammans med nan liten vegetariskt cerialklump eller nat (Julie tvingar aldrig barnen att ata om de inte vill, vill de inte har de alltsa inte atit nagon middag den kvallen), sa ar det dags for ost. Trodde aaaldrig att jag kunde bli trott pa ost, men tror jag har lyckats med det har. Hemma har vi kanske atit lite ostbitar pa fradagkvallarna typ varannan vecka, men har ar det varje dag! Men ater det anda far att bli matt efter salladsbladen...haha. Fruktkopott eller youghurt brukar va dessert. Valdigt vanligt har i Frankrike. Man ar ju van vid att halla upp youghurt fran en 1 liters forpackning i en tallrik och ata med typ frukt och müsli till frukost, men har ar det dessert och det ats ur en liten plastforpackning som sedan slangs. Sjukt onodigt med alla dessa youghurt och kompott forpackningar!! Och familjen som sager sig vara miljovanliga...
Efter middagen varje dag diskar jag upp efter maten (ja mamma, lovar att jag ska bli battre pa det nar jag kommer hem!!) Sen satter jag mig oftast vid datorn och mailar, kollar det senaste pa vannernaisverigefronten. Sen gar jag och lagger mig ganska tidigt...ok var kanske mest i borjan, for da var jag trott hela tiden. Forsoker i alla fall!
Pa tisdagar ar jag fri fram till kl. 2 da jag ar pa universitetet till kl. 3. Sen kor jag hem och hamtar Noémie fran skolan som ligger har i byn. Vi vantar en stund utanfor skolan pa Margaux som kommer med skolbussen en stund senare. Promenaden hem var lite stressig i borjan for ibland borjade de springa och mina franskkunskaper rackte inte till att saga "stanna!" "vanta pa mig!" "se er for!" Sa det var bara att springa efter dem. Val hemma ska de ata frukt och efterat far de varsin liten nyttig kaka.
Kl. 5 kommer Léna med taxi. François som kor taxin tutar nar han kommer. Tyvarr hor jag inte alltid nar han tutar; har hant att han fatt ringa pa dorren och da har han inte varit jatteglad. "Jag har tutat treee ganger!!" Suck. Far plocka fram puppy eyes och saga pa knagglig franska hur ledsen jag ar att jag inte hort, att barnen har skrikit osv. Lite svart ar det ibland. En gang kom han 20 min forsent och fran kl 5 hade jag sprungit fram och tillbaka till dorren for att kolla om han hade kommit. Satte mig sen i koket och vantade. Sen ringde det pa dorren! Snacka om att jag blev irriterad! Det var veeerkligen inte mitt fel! Forsokte forklara att jag sprungit fram och tillbaka i 20 minuter, men vet inte om han forstod. Men men, annars ar François en mycket trevlig man som alltid smapratar glatt och sager "godkvall" och "ses imorgon" innan han aker.
Pa onsdagar ar barnen i Frankrike lediga fran skolan. Dock behover jag inte va hemma hela dagen, Julie ar hemma till kl 2 och till dess har jag lektion pa universitetet. Sen kommer jag hem och vantar pa Léna, for hennes specialskola ar aven pa onsdagar, men bara till kl. 2. Sen ska barnen pa gym,astik, piano, dans och allt vad det ar (Julie kor dem). Pa kvallen ar det dags for ett bad! Samma procedur, men annu mer komplicerat for enligt Julie ska vattnet ha en viss temperatur. Léna ska bada i 39-40 grader och de andra 37-39. Sa det blir till att sta och stirra pa termometern tills man fatt ratt temperatur, sen hamta Léna och satta henne i badet. Nar hon ar klar ar det de andras tur och da blir det till att mata igen och fylla pa mer varmt vatten for att fa ratt temperatur. Margaux och Noémie ar storiga i badet, for de pastar att de klarar sig sjalva och vill att jag ska ga ut. Brukar saga att jag kommer tillbaka om 10 minuter och da ska de ha tvattat sig fardigt. Men nar jag kommer tillbaka er detta sjalvklart inte fallet och jag maste sta och tjata pa dem tills Julie lamnar spisen och kommer och ryter nagot pa franska for att fa fart pa dem. Sjukt storigt, for det tar ju en stund for mig att skapa en mening, sa efter ett par sekunder har barnen slutat lyssna och jag maste borja om fran borjan. "Dousement" ar ett uttryck jag anvander ganska ofta, sarskilt i badrummet dar decibellen okas enormt nar mer an ett barn ar i badkaret. Betyder typ "Lugna ner er! Var tysta!". Ibland ar man sa trott pa dem att man har lust att skrika "shut the f*ck up!", men paronen kan ju engelska, sa ingen bra idé.
Pa torsdagarna ar jag ledig hela dagen fram till att flickorna ska hamtas fran skolan. Sover laaange. Ligger alltid halvvaken mellan typ 6.30 och 8.30 innan familjen har stokat fardigt och gett sig ivag till arbete och skola. For stokar, det gor dem! Har aldrig hort nagon fora sa mycket vasen i ett kok som Julie! Hon skramlar med kastruller, smaller i dorrar, ropar pa barnen, skaller pa hunden... Hatar att sova med oronproppar, men ibland har jag nastan fatt overvaga det. Behover aldrig lamna barnen pa morgonen, vilket ar overskont. Alskar att ata frukost sjalv i lugn och ro!
Pa torsdagmorgnar ar det dock sallan i lugn och ro, for pa torsdagar kommer Françoise; en kvinna som stryker foraldrarnas klader, lite dukar, sangklader osv. I borjan kandes det lite skumt att komma nerhasandes i morgonrocken och behova halsa pa henne och vara trevlig innan man knappt orkat oppna ogonen. Hon ar glad och pratsam... och hon kan inte ett ord engelska. Men hon ger sig aldrig! Ser jag ut som ett fragetecken, borjar hon ga omkring och gestikulera, forklara pa ett annat satt osv. Tillslut far man bara le lite och saga "ahaa" sa att man kan fa ta sin frukost och ga ivag nagonstans. François kommer aven pa mandagar for att stada.
Pa fredagar gor jag lunch till barnen, sa da hamtar jag hem dem, lagar lunch och lamnar dem vid skolan igen. Pa eftermiddagen stryker jag deras klader vilket ar valdit rogivande, alskar att stryka:) Brukar satta pa nan bra cd i bakgrunden:p Sen hamtar jag dem pa eftermiddagen och pa kvallen duschar dem.
Middag med familjen kan vara valdigt trevlig men ibland ganska uttrottande, for foraldrarna tjatar pa barnen hela tiden. "Vill du ha mer sallad?" "Svara nar jag pratar med dig!" "Sitt rakt i stolen". Det dar med att sitta rakt i stolen ar ganska sjukt faktiskt; ok man ska val lara sig att sitta uppratt och inte ata som en apa, men att tvinga en 7 aring (jepp, det ar mest Margaux de tjatar pa) att sitta som en liten prinsessa nar det ar kvall och hon ar trott tycker jag ar lite att ta i. Far mig att kanna mig som en apa, for inte sitter jag som en pinne hela tiden! Forsta kvallen da jag precis hade kommit och skulle ata middag med dem, fick jag ett pekfinger i ryggen av Margaux, for hon tyckte tydligen att jag hangde. Att jag precis hade lamnat mitt land, min familj, mina vanner, packat halva natten och bara sovit tva timmar, lidit pa flygplanet pga forkylning och anda sedan jag kommit fram blivit pumpad med instruktioner fran Julie horde antagligen inte till saken.
Efter maten, dar sallad ar huvudgrejen tillsammans med nan liten vegetariskt cerialklump eller nat (Julie tvingar aldrig barnen att ata om de inte vill, vill de inte har de alltsa inte atit nagon middag den kvallen), sa ar det dags for ost. Trodde aaaldrig att jag kunde bli trott pa ost, men tror jag har lyckats med det har. Hemma har vi kanske atit lite ostbitar pa fradagkvallarna typ varannan vecka, men har ar det varje dag! Men ater det anda far att bli matt efter salladsbladen...haha. Fruktkopott eller youghurt brukar va dessert. Valdigt vanligt har i Frankrike. Man ar ju van vid att halla upp youghurt fran en 1 liters forpackning i en tallrik och ata med typ frukt och müsli till frukost, men har ar det dessert och det ats ur en liten plastforpackning som sedan slangs. Sjukt onodigt med alla dessa youghurt och kompott forpackningar!! Och familjen som sager sig vara miljovanliga...
Efter middagen varje dag diskar jag upp efter maten (ja mamma, lovar att jag ska bli battre pa det nar jag kommer hem!!) Sen satter jag mig oftast vid datorn och mailar, kollar det senaste pa vannernaisverigefronten. Sen gar jag och lagger mig ganska tidigt...ok var kanske mest i borjan, for da var jag trott hela tiden. Forsoker i alla fall!
Pa tisdagar ar jag fri fram till kl. 2 da jag ar pa universitetet till kl. 3. Sen kor jag hem och hamtar Noémie fran skolan som ligger har i byn. Vi vantar en stund utanfor skolan pa Margaux som kommer med skolbussen en stund senare. Promenaden hem var lite stressig i borjan for ibland borjade de springa och mina franskkunskaper rackte inte till att saga "stanna!" "vanta pa mig!" "se er for!" Sa det var bara att springa efter dem. Val hemma ska de ata frukt och efterat far de varsin liten nyttig kaka.
Kl. 5 kommer Léna med taxi. François som kor taxin tutar nar han kommer. Tyvarr hor jag inte alltid nar han tutar; har hant att han fatt ringa pa dorren och da har han inte varit jatteglad. "Jag har tutat treee ganger!!" Suck. Far plocka fram puppy eyes och saga pa knagglig franska hur ledsen jag ar att jag inte hort, att barnen har skrikit osv. Lite svart ar det ibland. En gang kom han 20 min forsent och fran kl 5 hade jag sprungit fram och tillbaka till dorren for att kolla om han hade kommit. Satte mig sen i koket och vantade. Sen ringde det pa dorren! Snacka om att jag blev irriterad! Det var veeerkligen inte mitt fel! Forsokte forklara att jag sprungit fram och tillbaka i 20 minuter, men vet inte om han forstod. Men men, annars ar François en mycket trevlig man som alltid smapratar glatt och sager "godkvall" och "ses imorgon" innan han aker.
Pa onsdagar ar barnen i Frankrike lediga fran skolan. Dock behover jag inte va hemma hela dagen, Julie ar hemma till kl 2 och till dess har jag lektion pa universitetet. Sen kommer jag hem och vantar pa Léna, for hennes specialskola ar aven pa onsdagar, men bara till kl. 2. Sen ska barnen pa gym,astik, piano, dans och allt vad det ar (Julie kor dem). Pa kvallen ar det dags for ett bad! Samma procedur, men annu mer komplicerat for enligt Julie ska vattnet ha en viss temperatur. Léna ska bada i 39-40 grader och de andra 37-39. Sa det blir till att sta och stirra pa termometern tills man fatt ratt temperatur, sen hamta Léna och satta henne i badet. Nar hon ar klar ar det de andras tur och da blir det till att mata igen och fylla pa mer varmt vatten for att fa ratt temperatur. Margaux och Noémie ar storiga i badet, for de pastar att de klarar sig sjalva och vill att jag ska ga ut. Brukar saga att jag kommer tillbaka om 10 minuter och da ska de ha tvattat sig fardigt. Men nar jag kommer tillbaka er detta sjalvklart inte fallet och jag maste sta och tjata pa dem tills Julie lamnar spisen och kommer och ryter nagot pa franska for att fa fart pa dem. Sjukt storigt, for det tar ju en stund for mig att skapa en mening, sa efter ett par sekunder har barnen slutat lyssna och jag maste borja om fran borjan. "Dousement" ar ett uttryck jag anvander ganska ofta, sarskilt i badrummet dar decibellen okas enormt nar mer an ett barn ar i badkaret. Betyder typ "Lugna ner er! Var tysta!". Ibland ar man sa trott pa dem att man har lust att skrika "shut the f*ck up!", men paronen kan ju engelska, sa ingen bra idé.
Pa torsdagarna ar jag ledig hela dagen fram till att flickorna ska hamtas fran skolan. Sover laaange. Ligger alltid halvvaken mellan typ 6.30 och 8.30 innan familjen har stokat fardigt och gett sig ivag till arbete och skola. For stokar, det gor dem! Har aldrig hort nagon fora sa mycket vasen i ett kok som Julie! Hon skramlar med kastruller, smaller i dorrar, ropar pa barnen, skaller pa hunden... Hatar att sova med oronproppar, men ibland har jag nastan fatt overvaga det. Behover aldrig lamna barnen pa morgonen, vilket ar overskont. Alskar att ata frukost sjalv i lugn och ro!
Pa torsdagmorgnar ar det dock sallan i lugn och ro, for pa torsdagar kommer Françoise; en kvinna som stryker foraldrarnas klader, lite dukar, sangklader osv. I borjan kandes det lite skumt att komma nerhasandes i morgonrocken och behova halsa pa henne och vara trevlig innan man knappt orkat oppna ogonen. Hon ar glad och pratsam... och hon kan inte ett ord engelska. Men hon ger sig aldrig! Ser jag ut som ett fragetecken, borjar hon ga omkring och gestikulera, forklara pa ett annat satt osv. Tillslut far man bara le lite och saga "ahaa" sa att man kan fa ta sin frukost och ga ivag nagonstans. François kommer aven pa mandagar for att stada.
Pa fredagar gor jag lunch till barnen, sa da hamtar jag hem dem, lagar lunch och lamnar dem vid skolan igen. Pa eftermiddagen stryker jag deras klader vilket ar valdit rogivande, alskar att stryka:) Brukar satta pa nan bra cd i bakgrunden:p Sen hamtar jag dem pa eftermiddagen och pa kvallen duschar dem.
Laxlasning pa terassen
Mao haller mig sallskap som vanligt
Helgerna ar fria! Den forsta manaden var de skittrakiga, for jag kande ingen och hade inget att gora. Hade jag bestamt mig for att aka in till stan sjalv hade jag anda inte vetat var jag kunde parkera bilen och jag ar inte van att kora nar det ar morkt..hehe. Det dar med parkeringsplatser ar klyddigt, svart att hitta och svart att hitta dar det ar gratis. Har provat att kora omkring lite nara centrum, men manga gator ar enkelriktade sa kanner mig ganska forvirrad.
Ibland sitter jag barnvakt pa kvallen nar Vincent och Julie ska nagonstans. Forsta gangen borjade bra... Hade fixat mat och fatt alla att satta sig pa sina stolar/rullstolar. Det var ett jakla liv och jag forsokte fa tyst pa dem sa att vi kunde ata. Léna som garna vill fa sina yngre systrars uppmarksamhet faktade med armarna och jag bad henne sluta for att undvika att valta nagot pa bordet. Sa helt plotsligt tar hon tag i sin tallrik och slanger den rakt pa golvet! KRASCH! Har aldrig sett en tallrik sprida sig sa snabbt. Det var glasbitar overallt; i koket dar vi satt, i matrummet (som typ hanger ihop med koket), i hallen, under kylskapet - ja, till och med hogt upp pa en stallning dar de forvarar vattenflaskor! Léna som av nagon konstig anledning trodde att hennes lilla verk skulle uppskattas borjade skratta, men nar hennes systrar forklarade for henne att det inte var kul borjade hon grata istallet. Och nar Lena grater, sa grater hon. Sa medan Margaux och Noémi satt och trostade henne, foste jag ut djuren i tradgarden, hamtade inneskor till barnen och tvingade dem att sitta kvar pa sina stolar tills jag sopat upp det mesta och lagt det i en glasburk. Fick i dem resten av middagen, sjalv hade jag inte nerver till att ata nagot, sen fick de ga och lagga sig.
Efter det var det fram med damsugaren och sen diska upp efter middagen. I all fart rakade jag ha sonder ett glas i vasken...suck. Sen nar jag skulle in i "allrummet" var dar morkt (saklart), sag inte var jag gick och rakade trampa pa en av alla prylar flickorna sa snyggt hade spritt ut over hela golvet. Tror det hade varit en penvassare, nu var det bara plastbitar. Radade upp kvallens kasserade prylar pa diskbanken och borjade forfatta ett litet forklaringsbrev till foraldrarna, men de hann hem innan jag var klar och tyckte lite synd om mig att barnen hade varit lite val livliga. "Mon Dieu", sa Vincent nar han fick syn pa burken med glasbitar, "har det varit en tallrik?!"
Nasta gang jag behovde sitta barnvakt gick det mer ok, forutom pa vagen hem fran skolan. Hade tagit med Mao, sa gick med honom i koppel. Nar vi skulle hem insisterade Margaux om att fa halla Mao och jag sa till henne att ga lugnt sa att hon inte skulle snubbla over kopplet. Sjalvklart ar det det forsta hon gor nar hon borjar ga; hon trillar och skrapar handerna och det blir ett himla liv. Sa vi fortsatte att ga, holl en gratande Margaux i ena handen och Maos koppel i den andra. Noémie gick framfor. Sa kom vi till den lilla hogen med stenblock pa trottoaren utanfor nagons hus, dar Noémie har trillar tva ganger innan, trots att nagon satt upp en sjalvlysande, rod varningstriangel framfor. Aven denna dag gick hon tydligen omkring i egna tankar for hon stod saklart pa huvudet i stenhogen annu en gang, jag hann inte ens saga till innan att hon skulle "faire attention". Gick resten av den lilla biten hem med en ivrig hund och tva gratande barn, medan en tant stannade upp pa gatan och tittade konstigt pa oss. "Bonjour!" halsade jag glatt:)
Ibland sitter jag barnvakt pa kvallen nar Vincent och Julie ska nagonstans. Forsta gangen borjade bra... Hade fixat mat och fatt alla att satta sig pa sina stolar/rullstolar. Det var ett jakla liv och jag forsokte fa tyst pa dem sa att vi kunde ata. Léna som garna vill fa sina yngre systrars uppmarksamhet faktade med armarna och jag bad henne sluta for att undvika att valta nagot pa bordet. Sa helt plotsligt tar hon tag i sin tallrik och slanger den rakt pa golvet! KRASCH! Har aldrig sett en tallrik sprida sig sa snabbt. Det var glasbitar overallt; i koket dar vi satt, i matrummet (som typ hanger ihop med koket), i hallen, under kylskapet - ja, till och med hogt upp pa en stallning dar de forvarar vattenflaskor! Léna som av nagon konstig anledning trodde att hennes lilla verk skulle uppskattas borjade skratta, men nar hennes systrar forklarade for henne att det inte var kul borjade hon grata istallet. Och nar Lena grater, sa grater hon. Sa medan Margaux och Noémi satt och trostade henne, foste jag ut djuren i tradgarden, hamtade inneskor till barnen och tvingade dem att sitta kvar pa sina stolar tills jag sopat upp det mesta och lagt det i en glasburk. Fick i dem resten av middagen, sjalv hade jag inte nerver till att ata nagot, sen fick de ga och lagga sig.
Efter det var det fram med damsugaren och sen diska upp efter middagen. I all fart rakade jag ha sonder ett glas i vasken...suck. Sen nar jag skulle in i "allrummet" var dar morkt (saklart), sag inte var jag gick och rakade trampa pa en av alla prylar flickorna sa snyggt hade spritt ut over hela golvet. Tror det hade varit en penvassare, nu var det bara plastbitar. Radade upp kvallens kasserade prylar pa diskbanken och borjade forfatta ett litet forklaringsbrev till foraldrarna, men de hann hem innan jag var klar och tyckte lite synd om mig att barnen hade varit lite val livliga. "Mon Dieu", sa Vincent nar han fick syn pa burken med glasbitar, "har det varit en tallrik?!"
Nasta gang jag behovde sitta barnvakt gick det mer ok, forutom pa vagen hem fran skolan. Hade tagit med Mao, sa gick med honom i koppel. Nar vi skulle hem insisterade Margaux om att fa halla Mao och jag sa till henne att ga lugnt sa att hon inte skulle snubbla over kopplet. Sjalvklart ar det det forsta hon gor nar hon borjar ga; hon trillar och skrapar handerna och det blir ett himla liv. Sa vi fortsatte att ga, holl en gratande Margaux i ena handen och Maos koppel i den andra. Noémie gick framfor. Sa kom vi till den lilla hogen med stenblock pa trottoaren utanfor nagons hus, dar Noémie har trillar tva ganger innan, trots att nagon satt upp en sjalvlysande, rod varningstriangel framfor. Aven denna dag gick hon tydligen omkring i egna tankar for hon stod saklart pa huvudet i stenhogen annu en gang, jag hann inte ens saga till innan att hon skulle "faire attention". Gick resten av den lilla biten hem med en ivrig hund och tva gratande barn, medan en tant stannade upp pa gatan och tittade konstigt pa oss. "Bonjour!" halsade jag glatt:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar