onsdag 29 april 2009

Polis polis potatisgris

Pa tisdagar har jag en timmes muntlig lektion med en larare som heter Emma. Vi i gruppen pratar om olika amnen och skriver upp ord som kan va bra att lara sig (och ord som kan va mindre bra att lara sig; ord som jag knappt anvander pa svenska. Skriver inte upp dessa, da de gor mig forvirrad). Vi har pratat om huset och alla dess rum och mobler, djur, mat osv.

Dessa lektioner kan vara jattetrakiga for vi altar en del saker lange, men kan ocksa va jatteroliga for det blir en hel del missforstand. Da gruppen till stor del bestar av asiater ar det inte manga som kan uttala orden ratt, varken pa franska eller engelska. Det ar helt hopplost att forsta vad de sager! De tar de franska orden och uttalar dem pa sitt eget sprak, sa tank er franska ord, fast det later som kinesiska!

En kvinna kommer fran Thailand och ar jattesot; svart lockigt har, klar sig fargglatt och ser ut att kunna va med i en exotisk fruktreklam. En gang, da nar temat var mat, hade hon med sig en massa thailandska gronsaker! haha. Det finns endast en man; han kommer fran Egypten och ser sa dar typiskt egyptisk ut; rak nasa, markerade kindben, solbrand och kritvita tander. Han ar jattesnall och forsoker alltid hjalpa mig nar jag inte fattar. Problemet ar att jag inte forstar vad han sager. Han tror att han ar bast pa engelska, sa nar jag inte fattar vad kineserna sager, sa ska han oversatta till mig pa engelska. Saken ar att han inte vet om att han har varldens genom tidernas samsta uttal, samre an kineserna, sa jag fattar annu mindre vad han sager. haha..men det ar kul!

Sen finns dar en kvinna fran Ryssland som ser ganska blyg ut och alltid sitter och gommer sig under sin basker. En gang nar det var paus, ville Egyptiern veta lite om vad jag var for en, sa han borjade stalla fragor om var jag kom ifran och vad jag gjorde har. Jag berattade att jag var fran Sverige och jobbade har som au pair for att lara mig franska. Helt plotsligt tittar ryskan bakom baskern upp och fragar: "Vad heter du?" pa knagglig men bra svenska!! "Elin", svarar jag glatt och forvanat och hon lyser upp och blir overlycklig:) "Jag har en son som ar elitsimmare i Sverige! Han kan prata flytande svenska, sa det ar fran honom jag lart mig", berattar hon. Sen borjade hon beratta om att han hade haft en kand simmerska som tranare; Eva Larsson. Kande inte till henne, men sa att att jag hade en kompis som ar en duktig simmerska och kanske kande till henne och aven ryskans son. Sa att jag skulle maila och fraga!

Efter lektionen veckan efter, foljde hon med mig anda till parkeringsplatsen och berattade en massa om hennes son. Han heter Dimitri och ar tydligen lika gammal som mig, proffsimmare i Sverige, bor just nu i Strassbourg och pluggar juridik. Och han kan 8 sprak! Later som ett riktigt kap (tror hon vill para ihop oss, for hon babblade om att jag skulle ha hans mailadress haha).

Efter en av dessa muntliga lektioner, tog jag som vanligt bilen fran parkeringsplatsen och korde tillbaka mot rondellen dar allt tydligen hander. Denna gangen hoppade det ut en poliskille rakt framfor min bil och visslade i sin visselpipa. Korde in till kanten och forsokte tanka efter vad fasen det var jag hade gjort nu. Inte hade jag kort for snabbt och jag hade heller inte kort pa nagon annan eller nagonannans bil. Har aldrig blivit stoppad av polisen forr, sa var liiite forvirrad. Vevade ner rutan och tog av pilotbrillorna (aven denna dag sken solen:)). Forst ville han se korkortet (var valdigt glad att jag inte hade glomt det hemma). Sen borjade han prata om nanting annat, fattade inte riktigt vad han menade och fragade om han kunde engelska. Jo, lite engelska kunde han. Han ville se nagra papper. Shit, vilka papper? Vilka papper? Jag har inga papper! Familjen har inte visat mig nagra papper!

Forklarade lite oskyldigt med ett flin att jag precis hade tagit korkort hemma och for tillfallet inte kunde komma pa vilka papper det var han snackade om (typiskt mig, kan aldrig hantera en situation nar det behovs). Kom pa sen att det kanske gallde papperna pa vem som agde bilen och sant..haha. Sa nu skulle jag bara hitta dem! Tittade i handskfacket och hade en himla tur, for dar lag en plastficka med papper. Han var schysst och pekade ut vilka papper han ville se. Sen borjade han prata om nan slags vast som man har i nodsituationer. Vilken j*vla vast??!! Har vi ens sadana i Sverige? Trodde det rackte med varningstriangel. (btw, hade surgubben fran vagverket sett detta hade han underkant mig).

Jag klev ur bilen och gick bak till bagageluckan, tankte att om bilen hade en sakerhetsvast sa skulle den sakert ligga dar. Stod och kampade med att fa upp bagageluckan, for det var det ju heller ingen som hade visat mig hur man gjorde. Ingenting hade de visat mig!!! Man skulle tydligen oppna den med nyckel och jag stod dar och vred och hade mig och slet fortvivlat. Tittade upp pa polisen med ett smile "Just a minute!" Men jag fick inte upp luckan! "Kan den kanske ligga i den blaa vaskan dar pa golvet?" sa han och pekade pa golvet i baksatet. Tittade i vaskan och puh! Dar lag den! Tittade bort mot hans kollegor som stod och glodde pa mig och sakert undrade vad jag var for en virrig tjej som verkade ha noll koll pa det mesta.

Poliskillen gjorde en liten bock i sitt anteckningsblock och jag onskade att han skulle slappa ivag mig nu. Men nej. Han borjade ga runt bilen och titta nara pa den. "Det ar inte min bil!" forsvarade jag mig med (visste att den sag forfarlig ut). "Den tillhor familjen som jag bor hos! Och det ar inte jag som har kraschat den dar framme, det var en annan au pair!"

"Det ar en gammal bil", sa han. Jag kunde inte annat an att halla med om detta faktum, samtidigt som jag onskade att de hade gett mig en nyare bil sa att jag slapp alla dessa bekymmer. "Detta har ar inte tillatet" sa han och pekade framme pa bilen. Jag undrade vad exakt det var han menade, eftersom det var en hel del som inte sag helt ok ut. Han menade kofangaren (tror jag den heter) som hade lossnat. Tydligen skulle det vara farligt att kora omkring med den sa. "Ni maste laga den har", sa han. "Du slipper bota denna gangen, men ser jag bilen igen och den inte ar fixad sa kostar det 90 euro". Jag lovade pa hedersord att saga till familjen att fixa det. Nu slappte han antligen ivag mig! Onskade nastan att han skrivit ut feta boter till familjen som straff for vad jag far sta ut med... Eller att han helt enkelt sagt att bilen hade gjort sitt och inte var laglig att kora langre, sa att de varit tvugna att ge mig en ny!:)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar