Nar jag kom hit hade jag med mig Marabou till familjen. Efter ett tag nar jag insag hur sjukt halsosamma de var, forstod jag att de aldrig skulle ata det. Det fick ligga i en platburk tillsammans med deras nyttiga morka choklad (som ocksa ar gott, alskar all choklad!). En gang nar Julie skulle ge barnen varsin chokladbit, lade hon fram varsin Marabou bit till dem. Jag sa att det nog var mer socker i det an i deras andra, menade pa att hon inte behovde kanna sig tvingad till att ata chokladet om hon tyckte det var for onyttigt (men det sa jag inte). Genast bytte hon ut deras bitar mot det nyttigare chokladet...haha.
Men sa en dag, typ ett par veckor senare nar jag tittade i platburken, sa var dar typ bara tva Maraboubitar kvar!! De hade atit av det! De hade saklart ignorerat innehallet och atit for att Marabou ar sa sjukt gott!!
En sondagslunch dukades det fram en en konstig gron gronsak som jag glomt namnet pa. Det ar en grej full med blad. Vi fick varsen och man skulle ta av bladen och doppa dem i olja, sedan ata det som var nere vid fastet. Sjukt komplicerat och jag var sjukt hungrig. Men denna gronsak var tydligen bra for levern, eller vad det var Julie sa. Efter att vi skalat av alla vara blad dukade hon fram mer mat till min lattnad. Det var torrt brod och halvraa agg, som vi skulle doppa brodbitarna i. Brodbitarna sag ut som pippimat, sant gammalt torrt brod som man skurit i bitar for att ge till faglarna. Blev inte jattematt pa denna lunch, men tanker alltid, att overlever dem sa overlever jag! haha.
Nagot som ar enormt irriterande i denna familjen ar att de alltid tittar konstigt pa vad jag ater. Ibland nar jag ar hemma sjalv pa eftermiddagen gor jag ett litet mellanmal till mig sjalv, for att orka till den sena middagen. Jag satter mig nagonstans dar jag tror att barnen inte kan se mig, men trots det kommer de och hittar mig. Sarskilt Margaux. Ibland kommer hon for att fraga nagot och tittar sen lite konstigt pa min mat, men oftast kommer hon bara for att le lite och fraga vad jag ater. Ge fasen i vad jag ater! Jag ar vuxen och kan ata vad jag vill och nar jag vill!! Detta forsoker jag forklara for barnen, fast pa ett mer barnvanligt, mindre argt satt.
Det varsta ar att de skvallrar for Julie sen nar hon kommer hem. "Vet du vad Elin at?! Hon at yoghurt, brod, mjolk..." eller vad det nu kan va som jag har atit. Och inte sager Julie till dem att jag ar vuxen och far ata vad jag vill, nej, hon tittar pa mig med en leende min som sager "jassa, det gjorde du! Vad ar det jag har sagt om att ata for mycket cerial..."
Jag pratade med den forra au pairen om detta och hon hade samma problem. "Gom dig nar du ater!" sa hon. Mm det ar precis vad jag gor, men de marker alltid anda! Och jag bor har!! Jag ska inte behova gomma mig nar jag ater. Jag ska inte behova gomma och smussla med godis som jag har kopt ibland. Jag ska inte behova ha daligt samvete for att jag inte bara ater kaninmat, som dem gor. Jag ska inte behova ha daligt samvete overhuvudtaget for att jag ater! For det ar ett sjukt beteende!!!! Mat ska inte diskuteras sa mycket eller tankas pa. Mat ska atas. Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar