I Frankrike atar de inte mackor. De har en bit brod till maten som de sen skrapar tallriken med, precis som for att absolut inte ga miste om det sista matkladdet. I den har familjen har de ett brod, som nastan alltid ar torrt och darmed stenhart. Tillslut far man anvanda hela sin kroppsvikt for att kunna skara loss en bit. Julie gillar namligen inte att frysa mat, hon vill att det ska va farskt. (Om man nu kan kalla ett brod som legat i en vecka och blivit sten, farskt). Sen har dem ett supergrovt brod som forvaras i kylskapet av nagon konstig anledning. De ater aldrig brod till frukost, forutom rostebrod ibland och "brioche", som ar en blandning mellan brod och kaka.
Jag ville alltsa kopa ett eget, mjukt, limpaktigt brod som jag kunde gora goda, svenska mackor av. Hade for mig att "mjukt" hette moche, sa det var det jag sa till kvinnan bakom disken till bageriet. "Un pain moche, s'il vous plaît" sa jag. Hon tittade konstigt pa mig ett par sekunder, sen pekade hon pa ett av broden pa hyllan. "Hmm.." sa jag, "ar det 'moche'?" Hon pekade pa ett annat i en pase som sag lite skabbigt ut och redan var fardigskivat (man kan namligen fa brodet skivat i en maskin dar, sa det var val nan som velat ha det men andrat sig). Jag kande lite pa pasen och sa "detta blir bra". Hade hallre haft ett nytt, men detta kandes iaf mjukt och jag hade lite brattom, sa pallade inte klydda.
Nar jag kom hem fragade jag Julie vad "moche" betydde och jag fick mig ett litet Elinskrattanfall nar hon berattade:) Jag hade alltsa fragat efter ett fult brod! Sa sjukt pinsamt! Hon maste ha trott jag var dum i huvudet... Vem gar till ett bageri och vill ha ett fult brod?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar