Solsken och semester!

Jag har semester nu i lite drygt en vecka, for barnen ar lediga fran skolan och ska vara hos deras farmor och farfar. Forra veckan var de ocksa lediga, men da gick de i nan slags "naturskola" som jag skulle kora dem till. "La Maison de la Nature" kallas den. Den ligger precis utanfor varldens gulligaste by med en massa korsvirkeshus, omgiven av skog och blomstrande hagar dar kossor gar och betar. Dar kan barn vara och rita, leka utomhus, spela badminton, fotboll eller vad de nu har lust med. Det ska va lite naturinriktat, sa jag kan tanka mig att de far lara sig lite om djur och vaxter och sant dar ocksa. En dag efter att jag lamnat dem dar, gick jag en liten runda bland kohagarna och plockade blommor. Det ar varst vad kor kan glo! Precis som om de aldrig sett en manniska forr. Inte star jag och glor sadar lange sa fort jag far syn pa en kossa...aven om de ar enormt sota enligt mig! haha.

Vadret har varit superfint och jag har varit ute och sprungit mycket. Mao foljer alltid med. Problemet ar att man alltid maste halla pa att tvatta honom nar man kommer tillbaka, for han skitar alltid ner sig! Det ar ett stalle vid grusvagen dar det brukar samlas vatten, sa att det blir till en stor lerpol. Dar ska han alltid ner och bada! Jag hinner aldrig stoppa honom!

En dag provade jag en ny runda for omvaxlings skull. Gick lite halvt vilse och eftersom jag inte kande till omgivningen visste jag inte heller att dar lag en liten fiskdamm bakom traden. Ser vart Mao ar pa vag... Ropar "nej! non! niet! no! nein!" men det kvittar vilket sprak man anvander, han gor anda aldrig som jag sager. Han skulle bada! Sa det blev till att skura honom nar vi kom tillbaka...haha.

Men han ar sjukt sot:) En gang orkade jag inte ta med honom, for jag orkade inte tvatta honom efterat. Sa jag smog ut genom dorren och borjade springa. Nar jag kommit 200 meter vande jag mig om for att fa syn pa nagot brunt avlagset komma springandes mot mig. Pa nogot sett hade han fattat att jag lamnat huset och sprang vagen jag brukar springa for att sen kanna igen mig dar langt borta. Han ar for gullig! Han blir helt vild nar han marker att jag ska ut. Han springer omkring i cirklar och viftar pa den lilla svansstumpen han har. Sen studsar han glatt ivag fore mig precis som om han inte varit ute pa ar och dag:) Vill ha med honom hem! Han ar nog en av mina basta vanner har... Och han ar jattebra draghjalp nar jag springer! Man blir sa taggad nar man ser honom kuta omkring:p

I fredags akte Julie till nan slags kurs och skulle va borta i en vecka. I lordags akte barnen till farmor och farfar. Vincent foljde med och stannade over dar till sondagen. Sen skulle han resa i jobbet och inte komma hem forran onsdag kvall!! Sa jag har haft manga langa skona dagar for mig sjalv; alskar det!

I lordags traffade jag Astrid i Mulhouse for lite shopping. Hittade bl. a. varldens coolaste klanning i varldens coolaste affar:) Affaren var inredd i gratt, svart och vitt med roda detaljer. Nar man kom in stod dar en skitcool fejkflygel! Langre in stod dar ett svart bord pa vilket en skyltdocka satt. Bakom var det en bokhylla malad pa vaggen med bocker och allt:p Blev overfortjust nar jag fick se provrummen: de var gjorda som duschkabiner! Duschdraperi, handdukshangare, tval och hylla malat pa vaggen...duschmunstycket fungerade som lampa!! Dar var t.o.m. malat kakelgolv och en golvbrunn!

Senare pa kvallen at vi middag pa mcdonald's, sedan motte vi upp med Hjartat och Floriane for att ga pa bio. Efterat satte vi oss pa L'Avenue. Borjar tro att Jacques ar gay... Vi kan sitta hur lange som helst och snacka om Abbalatar och Sex and the City! Har aldrig traffat en kille som kan lyricsen till majoriteten av Abbas latar och nastan alla SATC avsnitt utantill! "Jag har alla episoder" sa han. Shit! Han maste va gay. Och han gillar poesi! Men men, har ju alltid onskat mig en gaykompis;) Vi har sjukt kul nar vi pratar och ofta hander det att vi sager exakt samma sak samtidigt haha:p

Sov over hos Astrid denna natten. Hennes familj hade ett gastrum i kallaren dar jag sov. Nar jag kom ner dar, hade nagon baddat till mig och dar lag en handduk! Sa sott:) Vaknade alldeles for tidigt (om man tanker pa nar vi kom hem) av att jag var jattekissignodig, men horde att nagon duschade i badrummet pa bottenvaningen, sa vagade inte ga upp. Ville namligen smyga dit och sen tillbaka utan att nagon sag mig; ville sova mer innan jag halsade pa familjen. Nar jag horde att det blev ledigt smog jag upp. Nar jag kom ut fran badrummet mottes dock jag av varldens sotaste 5 aring! "Bonjour" sa jag. Vi pratade en stund och sen fragade jag vad hon hette. "Cidony" svarade hon. "Jag heter Elin", sa jag. "Bonjour Elin!" svarade hon da, haha. Forklarade att jag var trott och tankte ga och lagga mig igen.

Efter ett par timmar kom Astrid ner och vackte mig. Hon satt pa min sang en stund medan vi diskuterade huruvida Jacques ar gay eller inte. Kom fram till att han antingen ar gay, eller bara typiskt fransk. Men fraga honom eller hans vanner kommer jag aldrig att gora! Inte fler pinsamma gayhistorier!

Vi gick upp i koket for att ata frukost. Dar mottes jag av varldens vackraste ansikte. Det var mamman som stod och bakade en kaka med 5 aringens lillasyster som ar 2 och heter Cosima. Mammans ansikte sag perfekt ut pa nagot sett! Och hon hade snalla bruna ogon, mjol pa kinderna och ett rott/vitt rutigt forklade. Sag ut som i en saga nar hon stod dar mitt i roran och bakade..haha. Jag halsade och sen satte vi oss bland roran och at frukost. Pappan hade jag halsat pa innan, en tjock tysk som sag valdigt konstig ut. Men han var skitkul! Skamtade hela tiden.

Sen bjod denna supervanliga och generosa familj mig pa lunch! De skulle ha gaster till lunch och fragade om jag ville stanna och ata. Sa snallt! Jag stannade och fick halsa pa annu en familj.

Paris imorgon! Ska dit och traffa Annapanna och Corresnorre!! :D Ska bli super:p En riktig girl trip;) Har precis putsat mina svarta laderballerina, som blivit skitiga efter att ha klampat omkring i en kohage. Ar det nagot de har i den har familjen forutom nyttig mat, sa ar det en bra skoputsarlada!

Bonnuit!
E

Nagon har atit mitt Marabou!!

Nar jag kom hit hade jag med mig Marabou till familjen. Efter ett tag nar jag insag hur sjukt halsosamma de var, forstod jag att de aldrig skulle ata det. Det fick ligga i en platburk tillsammans med deras nyttiga morka choklad (som ocksa ar gott, alskar all choklad!). En gang nar Julie skulle ge barnen varsin chokladbit, lade hon fram varsin Marabou bit till dem. Jag sa att det nog var mer socker i det an i deras andra, menade pa att hon inte behovde kanna sig tvingad till att ata chokladet om hon tyckte det var for onyttigt (men det sa jag inte). Genast bytte hon ut deras bitar mot det nyttigare chokladet...haha.

Men sa en dag, typ ett par veckor senare nar jag tittade i platburken, sa var dar typ bara tva Maraboubitar kvar!! De hade atit av det! De hade saklart ignorerat innehallet och atit for att Marabou ar sa sjukt gott!!

En sondagslunch dukades det fram en en konstig gron gronsak som jag glomt namnet pa. Det ar en grej full med blad. Vi fick varsen och man skulle ta av bladen och doppa dem i olja, sedan ata det som var nere vid fastet. Sjukt komplicerat och jag var sjukt hungrig. Men denna gronsak var tydligen bra for levern, eller vad det var Julie sa. Efter att vi skalat av alla vara blad dukade hon fram mer mat till min lattnad. Det var torrt brod och halvraa agg, som vi skulle doppa brodbitarna i. Brodbitarna sag ut som pippimat, sant gammalt torrt brod som man skurit i bitar for att ge till faglarna. Blev inte jattematt pa denna lunch, men tanker alltid, att overlever dem sa overlever jag! haha.

Nagot som ar enormt irriterande i denna familjen ar att de alltid tittar konstigt pa vad jag ater. Ibland nar jag ar hemma sjalv pa eftermiddagen gor jag ett litet mellanmal till mig sjalv, for att orka till den sena middagen. Jag satter mig nagonstans dar jag tror att barnen inte kan se mig, men trots det kommer de och hittar mig. Sarskilt Margaux. Ibland kommer hon for att fraga nagot och tittar sen lite konstigt pa min mat, men oftast kommer hon bara for att le lite och fraga vad jag ater. Ge fasen i vad jag ater! Jag ar vuxen och kan ata vad jag vill och nar jag vill!! Detta forsoker jag forklara for barnen, fast pa ett mer barnvanligt, mindre argt satt.

Det varsta ar att de skvallrar for Julie sen nar hon kommer hem. "Vet du vad Elin at?! Hon at yoghurt, brod, mjolk..." eller vad det nu kan va som jag har atit. Och inte sager Julie till dem att jag ar vuxen och far ata vad jag vill, nej, hon tittar pa mig med en leende min som sager "jassa, det gjorde du! Vad ar det jag har sagt om att ata for mycket cerial..."

Jag pratade med den forra au pairen om detta och hon hade samma problem. "Gom dig nar du ater!" sa hon. Mm det ar precis vad jag gor, men de marker alltid anda! Och jag bor har!! Jag ska inte behova gomma mig nar jag ater. Jag ska inte behova gomma och smussla med godis som jag har kopt ibland. Jag ska inte behova ha daligt samvete for att jag inte bara ater kaninmat, som dem gor. Jag ska inte behova ha daligt samvete overhuvudtaget for att jag ater! For det ar ett sjukt beteende!!!! Mat ska inte diskuteras sa mycket eller tankas pa. Mat ska atas. Punkt.

"Ett fult brod, tack!"

I Frankrike atar de inte mackor. De har en bit brod till maten som de sen skrapar tallriken med, precis som for att absolut inte ga miste om det sista matkladdet. I den har familjen har de ett brod, som nastan alltid ar torrt och darmed stenhart. Tillslut far man anvanda hela sin kroppsvikt for att kunna skara loss en bit. Julie gillar namligen inte att frysa mat, hon vill att det ska va farskt. (Om man nu kan kalla ett brod som legat i en vecka och blivit sten, farskt). Sen har dem ett supergrovt brod som forvaras i kylskapet av nagon konstig anledning. De ater aldrig brod till frukost, forutom rostebrod ibland och "brioche", som ar en blandning mellan brod och kaka.

Jag ville alltsa kopa ett eget, mjukt, limpaktigt brod som jag kunde gora goda, svenska mackor av. Hade for mig att "mjukt" hette moche, sa det var det jag sa till kvinnan bakom disken till bageriet. "Un pain moche, s'il vous plaît" sa jag. Hon tittade konstigt pa mig ett par sekunder, sen pekade hon pa ett av broden pa hyllan. "Hmm.." sa jag, "ar det 'moche'?" Hon pekade pa ett annat i en pase som sag lite skabbigt ut och redan var fardigskivat (man kan namligen fa brodet skivat i en maskin dar, sa det var val nan som velat ha det men andrat sig). Jag kande lite pa pasen och sa "detta blir bra". Hade hallre haft ett nytt, men detta kandes iaf mjukt och jag hade lite brattom, sa pallade inte klydda.

Nar jag kom hem fragade jag Julie vad "moche" betydde och jag fick mig ett litet Elinskrattanfall nar hon berattade:) Jag hade alltsa fragat efter ett fult brod! Sa sjukt pinsamt! Hon maste ha trott jag var dum i huvudet... Vem gar till ett bageri och vill ha ett fult brod?!

Locals vid chokladstandet!

En dag efter sista fransklektionen vandrade jag och Eva nerfor backen som hela universitetsomradet ar byggt pa; hon pa vag till tramhallplatsen (en slags sparvagn) och jag till parkeringen. Pa den oppna platsen utanfor matsalen vimlade det av studenter och jag fick syn pa ett stand dar de stod och salde kakor!!! Jag blev helt till mig och sa till Eva att jag helt enkelt maste kopa en chokladkaka! Hon skrattade och forstod min iver, da hon hort om familjens matvanor. Dar fanns manga sorters kakor, alla var hembakade, men det var just en chokladkaka jag var sugen pa:) En kille hoppade fram och forklarare att de samlade ihop pengar till en resa till Berlin. Kopte kakan och at den nar vi gick sista biten. Sa hejda till Eva. Det var den absolut godaste chokladkaka jag smakat i hela mitt liv! Lyckas aldrig riktigt nar jag bakar dem sjalv, de blir liksom for kompakta. Men denna var perfekt! Shit, maste ha receptet tankte jag.

Sa uppfor backen igen for att fraga om det fanns nan vanlig sjal som kunde dela med sig av det. Jepp, det var en av tjejerna som stod dar, som hade bakat. Hon kunde receptet i huvudet och skrev mer an garna ner det till mig. Under tiden stod jag och pratade bl.a. med en tjej som hette Clair som var valdigt social och trevlig. Hon fragade var jag kom ifran, vad jag gjorde har osv. Sjalv pluggade hon engelska pa universitet. Sa att jag knappt kande nagon an och hon gav mig sin mailadress och sa att vi kunde hitta pa nat, sa jag mailade henne sen pa kvallen. Hon svarade att hennes kor skulle ha konsert i en kyrka i Mulhouse pa lordag och att jag garna fick komma och kunde hanga pa henne och hennes vanner pa en drink eller nat efterat. Lat kul! Langtade efter att fa traffa folk!

Dagen efter traffade jag Astrid, den tyska au pairen, for en lunch. Hon ser sadar typisk tysk ut; lang, mellanblond, osminkad, lite halvfula klader... Hon ar schysst och jattekul att umgas med! Vi pratade en massa och utbytte erfarenheter om vara au pair jobb. Hon hade varit pa Irland innan, men flyttat darifran, for familjen hade varit jattedalig. Familjen hon hamnat hos nu var daremot motsatsen; de var jatteschyssta sa hon. Vi hann med lite shopping i Mulhouse ocksa:p

Pa lordagen hangde Astrid med till konserten. Det var en Bethoven konsert med en stor orkester och en stor kor. Helt otroligt proffsigt var det!! Efterat motte vi Clair och hennes vanner utanfor. Sa sjuukt charmiga killarna sag ut! (har markt det, franska killar ar faktiskt sjukt snygga, det ar precis som om de samlat alla pa ett stalle:p) En av dem var hennes pojkvan, som har ett namn jag inte kan uttala, sen var dar ytterligare en annan kille och en tjej. Vi gick till en pizzeria och at. Pa vagen dit ville Clairs pojkvan veta allt om mig och ville att jag skulle lara honom nanting pa svenska..haha. Alla var sa goa och trevliga mot oss; det var liksom helt sjalvklart att vi skulle hanga med dem.

Middagen var supertrevligt! Vi pratade som om vi hade kannt varandra hur lange som helst. Fragade den andra, enormt sota killen som sag typiskt fransk ut, (mork, skaggstubb, finbyxor och skjorta) vad han hette. "Jacques Coeur", svarade han. De andra inflikade att Coeur betyder "hjarta" pa franska och Jacques pekade pa sitt hjarta..haha. O na, han var inte sliskig! Da hade jag matt illa for langesen. Avskyr sliskiga killar! Floriane hette deras tjejkompis, en jattetrevlig och schysst tjej!

Vi gick vidare till L'Avenue; en av deras favoritbarer. Jacques och jag satt och smygtittade pa varandra hela kvallen...haha. Sen fragade han efter min facebook och den andra killen, vanta, maste kolla upp vad han heter...hmm....Aurélien! flinade at honom, men han forsvarade sig med "c'est practique" hehe. Instamde!

Dagen efter skulle jag pa en hastmarknad (ja, ni horde ratt, en san dar marknad med en massa cowboysare, shower, matstand, olstand och hastar forstas, som folk ville fa salda). En tjej som brukar passa flickorna ibland skulle jobba dar den dagen, sa hon tipsade mig. Och vet ni vad! Floriane ville folja med! Frivilligt!

Nar vi var sa trotta sa vi nastan somnade sa vi hejda till vara nyfunna franska vanner och Astrid korde mig till Altkirch; en stad lite narmare Beutwiller, dar jag hade parkerat bilen. Bilfarden hem var en mardrom! Korde efter Astrid till en rondell; hon skulle at ett hall och jag at ett annat, Helt plotsligt stannade hon, klev ur bilen och sa att mina lampor inte funkade. Shit! tankte jag. Sag inte att de ar sonder! Drog i spaken till helljuset och det var nat som tandes. "Nu lyser det! sa hon. "Men du ska nog prata med familjen om detta anda!"

Jag forstod nanstans att det endast var helljuset som fungerade och att man inte kan kora med helljus hela vagen hem i morker, for det ar livsfarligt nar man far mote. Men jag var for trott och vagade inte kliva ur bilen, for dar stod fulla man utanfor och ropade saker till oss. Sa jag korde vidare medan jag fick halla i spaken hela tiden for att helljuset skulle lysa. Blev sjuukt laskigt nar jag kom ut pa landsvagen, for sa fort det kom en bil var jag ju tvungen att slacka ljuset for att inte blanda dem, men da kunde jag a andra sidan inte se vagen. Allting var helt svart!! Det var i skogen, sa dar fanns ju inga gatlyktor direkt.

Hittade ett stalle som jag bedomde var ok att kora in till kanten pa utan att aka ner i ett trask eller nat. Borjade leta efter knappar och grejer for att fixa ljuset, men det var ju becksvart, sa jag sag ingenting. Sen kande jag inte sa mycket for att sta kvar dar en langre stund, eftersom jag inte var saker pa att de kunde se mig bakifran. Och hur man satte pa varningsljuset hade jag inte heller koll pa. Sa jag korde vidare.

Kom hem tillslut helt skakig, men helskinnad. Pa morgonen efter berattade jag upprort om min hemska bilfard. "Men du maste ju tanda ljuset for att det ska funka, sa Julie." What?? Pa bilen hemma tands det automatiskt nar man startar motorn, och eftersom jag bara kort i dagsljus har, trodde jag att det hade varit pa hela tiden. Fick veta nu att i Frankrike behover man inte ha ljus pa dagen, bara pa kvallen. "Men tack for att ni visade mig hur man tande ljuset!" tankte jag argt. Var ju omojligt for mig att lista ut det i morkret, sag ingenting. Visst, hade kunnat experimentera sjalv i dagsljus, men tankte ju inte pa det eftersom jag trodde det skedde automatiskt. Men men, nu vet jag det till nasta gang! "Tur att polisen inte kom" sa Julie. "Ja, tur att jag inte korde ihjal mig" , svarade jag.

Hastmarknade var precis som jag tankt mig, efter vad man har sett i filmer och sa. Jag och Floriane pratade jattemycket om allt mojligt och vi kom valdigt bra overens. Sen nar vi borjade dra oss tillbaka till hennes bil (hon hade erbjudit sig att kora och plocka upp mig!) fragade hon: "Vad har du lust att gora nu? Vill du aka till Colmar?" Shit, menade hon allvar? Colmar stod t.o.m. pa min lista over saker som jag ville gora undertiden jag var har..haha. "Hade varit jattetrevligt!" svarade jag, men sa att jag inte ville ta upp hennes tid, om hon hade andra planer. Men det hade hon inte och ville garna hitta pa nat mer, sa vi korde till Colmar. Gick runt i den charmiga staden med gulliga gamla hus, sen at vi crêpes med gradde, glass och blabar pa ett mysigt café.

Efter att inte ha kannt en kotte i en och en halv manad var detta en underbar helg! Ar man sugen pa chokladkaka, sa ska man kopa en chokladkaka. Man vet aldrig vad som kan handa!

Polis polis potatisgris

Pa tisdagar har jag en timmes muntlig lektion med en larare som heter Emma. Vi i gruppen pratar om olika amnen och skriver upp ord som kan va bra att lara sig (och ord som kan va mindre bra att lara sig; ord som jag knappt anvander pa svenska. Skriver inte upp dessa, da de gor mig forvirrad). Vi har pratat om huset och alla dess rum och mobler, djur, mat osv.

Dessa lektioner kan vara jattetrakiga for vi altar en del saker lange, men kan ocksa va jatteroliga for det blir en hel del missforstand. Da gruppen till stor del bestar av asiater ar det inte manga som kan uttala orden ratt, varken pa franska eller engelska. Det ar helt hopplost att forsta vad de sager! De tar de franska orden och uttalar dem pa sitt eget sprak, sa tank er franska ord, fast det later som kinesiska!

En kvinna kommer fran Thailand och ar jattesot; svart lockigt har, klar sig fargglatt och ser ut att kunna va med i en exotisk fruktreklam. En gang, da nar temat var mat, hade hon med sig en massa thailandska gronsaker! haha. Det finns endast en man; han kommer fran Egypten och ser sa dar typiskt egyptisk ut; rak nasa, markerade kindben, solbrand och kritvita tander. Han ar jattesnall och forsoker alltid hjalpa mig nar jag inte fattar. Problemet ar att jag inte forstar vad han sager. Han tror att han ar bast pa engelska, sa nar jag inte fattar vad kineserna sager, sa ska han oversatta till mig pa engelska. Saken ar att han inte vet om att han har varldens genom tidernas samsta uttal, samre an kineserna, sa jag fattar annu mindre vad han sager. haha..men det ar kul!

Sen finns dar en kvinna fran Ryssland som ser ganska blyg ut och alltid sitter och gommer sig under sin basker. En gang nar det var paus, ville Egyptiern veta lite om vad jag var for en, sa han borjade stalla fragor om var jag kom ifran och vad jag gjorde har. Jag berattade att jag var fran Sverige och jobbade har som au pair for att lara mig franska. Helt plotsligt tittar ryskan bakom baskern upp och fragar: "Vad heter du?" pa knagglig men bra svenska!! "Elin", svarar jag glatt och forvanat och hon lyser upp och blir overlycklig:) "Jag har en son som ar elitsimmare i Sverige! Han kan prata flytande svenska, sa det ar fran honom jag lart mig", berattar hon. Sen borjade hon beratta om att han hade haft en kand simmerska som tranare; Eva Larsson. Kande inte till henne, men sa att att jag hade en kompis som ar en duktig simmerska och kanske kande till henne och aven ryskans son. Sa att jag skulle maila och fraga!

Efter lektionen veckan efter, foljde hon med mig anda till parkeringsplatsen och berattade en massa om hennes son. Han heter Dimitri och ar tydligen lika gammal som mig, proffsimmare i Sverige, bor just nu i Strassbourg och pluggar juridik. Och han kan 8 sprak! Later som ett riktigt kap (tror hon vill para ihop oss, for hon babblade om att jag skulle ha hans mailadress haha).

Efter en av dessa muntliga lektioner, tog jag som vanligt bilen fran parkeringsplatsen och korde tillbaka mot rondellen dar allt tydligen hander. Denna gangen hoppade det ut en poliskille rakt framfor min bil och visslade i sin visselpipa. Korde in till kanten och forsokte tanka efter vad fasen det var jag hade gjort nu. Inte hade jag kort for snabbt och jag hade heller inte kort pa nagon annan eller nagonannans bil. Har aldrig blivit stoppad av polisen forr, sa var liiite forvirrad. Vevade ner rutan och tog av pilotbrillorna (aven denna dag sken solen:)). Forst ville han se korkortet (var valdigt glad att jag inte hade glomt det hemma). Sen borjade han prata om nanting annat, fattade inte riktigt vad han menade och fragade om han kunde engelska. Jo, lite engelska kunde han. Han ville se nagra papper. Shit, vilka papper? Vilka papper? Jag har inga papper! Familjen har inte visat mig nagra papper!

Forklarade lite oskyldigt med ett flin att jag precis hade tagit korkort hemma och for tillfallet inte kunde komma pa vilka papper det var han snackade om (typiskt mig, kan aldrig hantera en situation nar det behovs). Kom pa sen att det kanske gallde papperna pa vem som agde bilen och sant..haha. Sa nu skulle jag bara hitta dem! Tittade i handskfacket och hade en himla tur, for dar lag en plastficka med papper. Han var schysst och pekade ut vilka papper han ville se. Sen borjade han prata om nan slags vast som man har i nodsituationer. Vilken j*vla vast??!! Har vi ens sadana i Sverige? Trodde det rackte med varningstriangel. (btw, hade surgubben fran vagverket sett detta hade han underkant mig).

Jag klev ur bilen och gick bak till bagageluckan, tankte att om bilen hade en sakerhetsvast sa skulle den sakert ligga dar. Stod och kampade med att fa upp bagageluckan, for det var det ju heller ingen som hade visat mig hur man gjorde. Ingenting hade de visat mig!!! Man skulle tydligen oppna den med nyckel och jag stod dar och vred och hade mig och slet fortvivlat. Tittade upp pa polisen med ett smile "Just a minute!" Men jag fick inte upp luckan! "Kan den kanske ligga i den blaa vaskan dar pa golvet?" sa han och pekade pa golvet i baksatet. Tittade i vaskan och puh! Dar lag den! Tittade bort mot hans kollegor som stod och glodde pa mig och sakert undrade vad jag var for en virrig tjej som verkade ha noll koll pa det mesta.

Poliskillen gjorde en liten bock i sitt anteckningsblock och jag onskade att han skulle slappa ivag mig nu. Men nej. Han borjade ga runt bilen och titta nara pa den. "Det ar inte min bil!" forsvarade jag mig med (visste att den sag forfarlig ut). "Den tillhor familjen som jag bor hos! Och det ar inte jag som har kraschat den dar framme, det var en annan au pair!"

"Det ar en gammal bil", sa han. Jag kunde inte annat an att halla med om detta faktum, samtidigt som jag onskade att de hade gett mig en nyare bil sa att jag slapp alla dessa bekymmer. "Detta har ar inte tillatet" sa han och pekade framme pa bilen. Jag undrade vad exakt det var han menade, eftersom det var en hel del som inte sag helt ok ut. Han menade kofangaren (tror jag den heter) som hade lossnat. Tydligen skulle det vara farligt att kora omkring med den sa. "Ni maste laga den har", sa han. "Du slipper bota denna gangen, men ser jag bilen igen och den inte ar fixad sa kostar det 90 euro". Jag lovade pa hedersord att saga till familjen att fixa det. Nu slappte han antligen ivag mig! Onskade nastan att han skrivit ut feta boter till familjen som straff for vad jag far sta ut med... Eller att han helt enkelt sagt att bilen hade gjort sitt och inte var laglig att kora langre, sa att de varit tvugna att ge mig en ny!:)

Bon Pac!

Min paskhelg blev inte riktigt som jag hade tankt mig... hade sett fram emot den jattemycket och hade faktiskt planer! Skulle traffa en tysk au pair pa lordagen som jag fatt kontakt med och Eva pa sondagen. Pa mandagen var jag medbjuden till Vincents foraldrar pa paskmiddag med hans bror med familj.

Lordagen borjade med att jag vaknade vid halv sextiden av att jag madde illa. Vad ar det nu? tankte jag, som extremt sallan blir sjuk. Agnade hela morgonen och formiddagen at att halvligga pa toagolvet pa nedervaningen/spy. Horde hur familjen borjade vakna till liv och ga omkring utanfor. Shit, sa hemskt det maste lata, tankte jag, de maste ju hora att jag sitter har och spyr. Men inte var det nan som knackade pa dorren och fragade om jag var ok och om jag behovde nat. Nada, de borjade gora frukost i koket som om ingenting hade hant. Sen satte pappan pa musik i vardagsrummet (!) och hojde volymen lite (vada, ville han overrosta mig??!!). Dock var det min skiva han satte pa, som visserligen ar valdigt bra...det var forsta gangen jag spydde till tonerna av "Viva la vida"! Sen satte de sig ute pa terassen och at och jag var helt enkelt for svag for att oppna dorren och ropa efter lite support. Sa jag fick sitta dar och halla mitt har sjalv utan ens ett glas vatten att skolja munnen med. Sen antligen kom Julie in och skulle hamta nat i koket, sa jag oppnade dorren och fick bade harsnodd och vatten. "Horde ni inte mig?" fragade jag. "Joda, vi horde, det lat forfarligt" svarade hon. Suck, ibland forstar man sig inte pa denna familj...

Sen skulle familjen ivag, vilket jag tyckte var skont, for da kunde jag vila ifred. Fick order om att inte ata nagot pa hela dagen, vilket jag givetvis inte holl, sa agnade ytterligare ett par timmar nasta natt pa toalettgolvet. Trodde jag kunde ata lite, kande mig anda hyfsat bra i ovrigt. Men nasta dag forsokte jag gora som hon sa och fick bara ata kokta morotter och kokt apple. Var sa fruktansvart hungrig samtidigt som magen kandes uppochner och utochin, men det funkade!

Var sjukt besviken for att jag varit tvungen att stalla in mina planer, men var frisk nog att folja med pa slaktmiddagen pa mandagen som var ganska intressant. Julie klagar jamnt och standigt pa hur daligt farforaldrarna ater och att de ger barnen for mycket godis. Nar farmorn kom med coca colaflaskan och skulle servera barnen var Julie framme snabbt som ogat med vattenbringaren och hann fore. Huvudratten var "choucroute", som betyder surkal (med en ring ovanfor a:et) men ar aven namnet pa en speciell ratt fran Alsace som bestar av kal, korv, annat blandat kott och potatis. Till efterratt serverades tva olika sorters kakor, men barnen fick saklart bara smaka en. Léna borjade stortgrata nar hon inte fick en till och man sag pa alla utom Julie och Vincent att de tyckte synd om henne. Jag lassade dock in av bada sorter, man visste ju inte nar man kunde ata kaka igen...haha.

Innan paskmiddagen hade barnen bott hos farforaldrarna. Efter middagen nar folk hade spridit
sig fick sig farmorn en utskallning av Julie for att hon gav de for mycket godis. Jag var ganska chockad, jag menar, ar det inte alltid sa hos mormor och morfar och farmor och farfar att man far ata lite mer godis an hemma? Och ar det verkligen sa farligt? Inte sa farligt att man inte kan ta upp problemet i en lugn och hovlig diskussion atminstone, tyckte jag.

Pa tisdagen var jag frisk som en notkarna! Det var inte Léna... Sa till barnen att jag ville vila lite i mitt rum (var fortfarande ganska trott), men att de skulle ropa om det var nat. Efter att ha forsokt sova i 5 minuter till Margaux bankande pa pianot (hors langa vagar) kom de springandes och ropade "Elin! (med betoning pa i:et, sa som alla har uttalar mitt namn) Léna kraks!" Neeej! tankte jag fortvivlat medan jag drog pa mig klader, skjut mig!

Sa det var choucroute over hela Léna och hela soffan och halva pippi memoryt som jag fick stada upp medan jag stod och hulkade for det luktade sa fortvivlat. Tva franska speciallitéer som jag sett komma upp igen, for min del var det ratatouille pa lordagen:(

Suck! Vilken helg! Hoppas ni dar hemma hade en trevlig svensk pask:)

Buethwiller

Utsikt fran ett av mina fonster

Vet inte om jag har namnt byn sa mycket innan, hmm... I alla fall ar den liten: den har en gata och inga affarer. Har finns en skola dar Noémie gar, en busshallplats (som mer ser ut som ett skrapigt sjul och saknar tidtabell, har pa landet gar de val efter solen eller nat) och ett kontor dar chefen for byn sitter. Han ar en jattetrevlig gubbe som jag har pratat en del med, da hans barnbarn ar kompis med Noémie och han har hamtat henne pa skolan ibland. Pa fredagarna, som ar en av dagarna nar baren ater hemma, ater den lilla tjejen med sin morfar:) En gang fick jag folja med in pa hans kontor, for Noémie och kompisen ville sitta och rita vid sekreterarens skrivbord innan bussen kom med de aldre barnen. Jattefrackt kontor, sadar gammaldags med inredning i morkt tra, en jattelik tavla pa vaggen med nan malning pa en gammal borgmastare eller kung eller nat (fraga inte mig), Beuthwillers marke (en skold med svard och sant pa, kommer inte ihag vad det kallas) och en sjuukt cool dorr som var kladd med morkt lader:)



Medan tjejerna ritade satt vi och pratade om allt mojligt, bl.a. dialekten de har har i Alsace. Den ska tydligen va ganska olik vanlig franska, men eftersom foraldrarna inte ar harifran har jag inte hort sa mycket av den. Men gamlingarna pratar den! Valdigt likt sydtyska! Jattegulligt later det:) Alsace har ju varit tyskt en gang, och omradet vet fortfarande inte riktigt vad det tillhor, darfor ar Alsace lite for sig sjalvt och har manga lagar som bara galler har. T.ex. behover man inte betala har for att kora pa motorvagarna, kyrkorna har ar privatagda och helgdagarna skiljer sig ibland fran resten av Frankrike. Sekreteraren inflikade och fragade var jag kom ifran. "Jassa, Schweitz?" "Na, SVERIGE!!" Shit, vet inte hur manga som har trott jag ar fran Schweiz.



Invanarna i byn ar barnfamiljer och gamlingar. Alltsa inga i min alder. Gamlingarna ar saaa sota nar de star och graver i sina tradgardar eller matar honorna. De halsar alltid nar man kommer forbi! Gubbarna i Limhamn gar om kring i beiga trakiga klader med apoteketpasar; har skumpar de omkring med snickarbyxor i sina traktorer, friska och starka. Trots att de kommer dar frambumpandes i sina brummande stora redskapsfrodon vander de sig om i den lilla hytten med grusiga rutor och halsar "Bonjour!"



Mitt emot skolan bor en gammal man som alltid star och glor pa en. En av mammorna berattade for mig typ forsta gangen jag traffade henne, att dar bor en man som tittar mycket, men som inte ar farlig..haha. "Han har ingen fru, sa sa fort han far syn pa en tjej tittar han". Jaja, overlever val honom. En gang nar han stod och glodde vid sitt staket tittade jag bort, sen nar jag tittade igen hade han tagit upp ett par katter i famnen som han stod och klappade. Precis som om han viller locka dit mig eller nat!



Katter och hundar finns det gott om har. Mao kanner de flesta. Han har t.o.m. en egen liten familj nagra hus bort! En hundflicka som han har typ 3 valpar med som ocksa bor dar!! Oversota! Ibland sticker han dit och halsar pa dem. En del hastar har jag ocksa sett i hagarna och fisk finns det i dammarna och aarna runtomkring, dar man kan fiska.



Barnfamiljerna ar ett helt annat slakte an gamlingarna. De har supervalskotta villor, med fantastiska tradgardar och glansande vralak utanfor garageportarna (som alltsa ofta ar tva). Det ar ganska ironiskt, man kan tro att folk flyttar till sma idyller for att leva ett halsosamt lantliv, men sen tar de ocksa sina vralak for att hamta ungarna som gar i skolan 20 m (!) bort. De hinner ju knappt lagga i tvaan forran de ar framme! Vart hus ligger en bit bort, men de 7 minuterna det tar att ga till skolan spenderar jag garna. Kan ju klappa katter, titta pa kaniner och plocka blommor pa vagen! haha.

Jag ar kar i dessa hus och tradgardar!

Vill man handla nagot i matvag finns dar nagra byar bort ett supermarket. Dar har de allt mojligt och det var underbart nar jag var dar forsta gangen! Gick omkring dar sjalv i typ en timme och tittade pa allt de hade, alskar mataffarer i andra lander! Den stora skillnaden var val att de hade en skitstor avdelning for ost och en for vin (saklart) :) Jag skulle ha fatt i lite smatt och gott till mig sjalv, bl.a. mannagryn. Jag hade ingen aning om vad det hette och kunde inte hitta det nagonstans. Sa jag fragade en expedit som i sin tur fragade en annan expedit, sa jag hade tva expediter som av hela sitt hjarta ville hitta ratt sorts gryn till mig nar jag stod dar och forsokte forklara pa alla mojliga sprak och satt. Det kallar jag service! Overgulliga var dem:) "Kom tillbaka sen och beratta om det blev ratt" sa dem, nar vi hittade det som mest troligast var mannagryn:p

Utanfor supermarket kan man tanka bilen. Var lite nervos nar jag skulle gora det forsta gangen, har aldrig gjort det helt sjalv och ar lite osaker nar det galler sant som har med bilar att gora. (Ja, jag vet, det behover inte va sa svart! Fixade det tillslut) Korde fram bilen och agnade 5 minuter for att fa av det attans locket till tanken. Kom pa att jag inte kunde betala med cash, for hon som ska sitta i "cashbaset" var inte dar. Tankte att jag kunde forsoka med kort, aven om det blir lite dyrare for mig. Behovde verkligen tanka! Sen visste jag att jag skulle ta "den grona" slangen, men dar var tva och det stod inte vilken som var billigast. Fragade mannen som tankade bilen pa andra sidan. Nar jag stoppat slangen i halet (inga sexistiska kommentarer tack) hande inget (hall inne med kommentarerna) Efter en stund sa han "ça va?", haha sa sott! Han fattade nog att jag inte riktigt visste vade jag holl pa med:) Forstod sen att jag skulle fixa med kortet forst, men ve och fasa: jag hade glomt min kod!!! Och jag hade inte skrivit ner den nanstans for 1:man ska helst inte skriva ner den och 2: hur fasen glommer man sin kod? Anvander ju den hela tiden!! Men det hade jag ju inte gjort nu pa en och en halv manad, sa hade val forklaringen dar haha:) Fick kora och parkera bilen och fundera pa vad jag skulle gora. Laste pa informationen till cashbaset, och dar stod att personen hade lunch vid denna tiden. Jahapp, hade glomt det som vanligt, att det marks nar fransmannen har lunch, for da stanger manga stallen. Fran 12-14.30!! herregud, hur lang tid behover de pa sig egentligen?!

Gick in och tittade runt pa Supermarket medan jag vantade. Jag vantade och vantade och klockan gick over den utsatta lunchtiden. Fragade en expedit pa blomsteravdelningen som ringde efter tanten som skulle sitta i baset. Hon var pa plats nar jag kom ut sa jag korde dit bilen annu en gang. Markte da att jag hade kort vidare utan locket till tanken, hade ju glomt det pa marken.... haha sa typiskt mig! Tank sa hade jag kort hem utan! Fick bensin i bilen och kunde susa vidare.

Byggare i Frankrike ar sjuukt heta! En morgon berattade Julie att det skulle komma nagon nu nar jag var hemma och satta upp en markis ovanfor terassen. Tankte att det nog var en gubbe som inte brydde sig, sa satte mig i soffan framfor Sex and the city i mina slappeklader och at frukost:) (Elintid! ) Hon hade dock inte berattat att gubben skulle ha med sig tva sjuukligt sexiga arbetare!! Fick syn pa dem, kladde pa mig nat mindre fult, lamnade Sex and the city och at resten av frukosten framfor fonstret istallet...haha. Sen knackade de pa glasdorren och fragade om de fick komma in (de skulle fixa nat har innifran). Jag svarade pa ren franska, att visst fick de det... haha. "Jassa, hon kunde franska anda", horde jag hur de sa till varandra. Julie hade val berattat att den svensk-, engelsk-, lite tysk- och annu mindre fransktalade au pairen skulle va hemma:)

Vardag hos familjen RISS

Mina "sysslor" har ar inte sarskilt betungande, har ganska mycket tid over till annat. Pa mandagar ar jag vanligtvis pa universitetet hela dagen, men nu ar det lov ett tag. Pa kvallen ska barnen duscha vilket kan vara lite besvarligt. Forst ska man ropa pa dem i 10 minuter att de ska komma, sen ska man fa dem att skynda sig lite sa att duschen inte behover ta en timme. Lite tidspress har jag namligen for de ska va fardiga innan vi ater vid 7. (blir dock aldrig 7, de ater ganska sent). Léna maste man "forvarna" en stund innan vi ska gora nagot, annars protesterar hon vilt och borjar grata...suck. Men det funkar for det mesta! Ser man att hon ar pa vag att spara ur kan man kittla henne lite under hakan, sa blir hon glad igen och glommer hur hemskt det ar att lamna den skona soffan for att gora nagot sa fruktansvart som att ta en dusch. Det ar inte duschen i sig som ar jobbig, utan faktumet att "byta" och gora nagot annat. Hennes favoritsysselsattning ar namligen numera att leka med pippimemoryt jag gav till dem nar jag kom. (memoryspel med bilder pa Pippi Langstrump. Svenskt skulle det ju va! Tyvarr var det ingen figur dem kande igen). Hon lagger korten i rad, i ordning osv, sen lagger hon tillbaka dem i ladan. Ganska lattroad!



Middag med familjen kan vara valdigt trevlig men ibland ganska uttrottande, for foraldrarna tjatar pa barnen hela tiden. "Vill du ha mer sallad?" "Svara nar jag pratar med dig!" "Sitt rakt i stolen". Det dar med att sitta rakt i stolen ar ganska sjukt faktiskt; ok man ska val lara sig att sitta uppratt och inte ata som en apa, men att tvinga en 7 aring (jepp, det ar mest Margaux de tjatar pa) att sitta som en liten prinsessa nar det ar kvall och hon ar trott tycker jag ar lite att ta i. Far mig att kanna mig som en apa, for inte sitter jag som en pinne hela tiden! Forsta kvallen da jag precis hade kommit och skulle ata middag med dem, fick jag ett pekfinger i ryggen av Margaux, for hon tyckte tydligen att jag hangde. Att jag precis hade lamnat mitt land, min familj, mina vanner, packat halva natten och bara sovit tva timmar, lidit pa flygplanet pga forkylning och anda sedan jag kommit fram blivit pumpad med instruktioner fran Julie horde antagligen inte till saken.



Efter maten, dar sallad ar huvudgrejen tillsammans med nan liten vegetariskt cerialklump eller nat (Julie tvingar aldrig barnen att ata om de inte vill, vill de inte har de alltsa inte atit nagon middag den kvallen), sa ar det dags for ost. Trodde aaaldrig att jag kunde bli trott pa ost, men tror jag har lyckats med det har. Hemma har vi kanske atit lite ostbitar pa fradagkvallarna typ varannan vecka, men har ar det varje dag! Men ater det anda far att bli matt efter salladsbladen...haha. Fruktkopott eller youghurt brukar va dessert. Valdigt vanligt har i Frankrike. Man ar ju van vid att halla upp youghurt fran en 1 liters forpackning i en tallrik och ata med typ frukt och müsli till frukost, men har ar det dessert och det ats ur en liten plastforpackning som sedan slangs. Sjukt onodigt med alla dessa youghurt och kompott forpackningar!! Och familjen som sager sig vara miljovanliga...



Efter middagen varje dag diskar jag upp efter maten (ja mamma, lovar att jag ska bli battre pa det nar jag kommer hem!!) Sen satter jag mig oftast vid datorn och mailar, kollar det senaste pa vannernaisverigefronten. Sen gar jag och lagger mig ganska tidigt...ok var kanske mest i borjan, for da var jag trott hela tiden. Forsoker i alla fall!



Pa tisdagar ar jag fri fram till kl. 2 da jag ar pa universitetet till kl. 3. Sen kor jag hem och hamtar Noémie fran skolan som ligger har i byn. Vi vantar en stund utanfor skolan pa Margaux som kommer med skolbussen en stund senare. Promenaden hem var lite stressig i borjan for ibland borjade de springa och mina franskkunskaper rackte inte till att saga "stanna!" "vanta pa mig!" "se er for!" Sa det var bara att springa efter dem. Val hemma ska de ata frukt och efterat far de varsin liten nyttig kaka.



Kl. 5 kommer Léna med taxi. François som kor taxin tutar nar han kommer. Tyvarr hor jag inte alltid nar han tutar; har hant att han fatt ringa pa dorren och da har han inte varit jatteglad. "Jag har tutat treee ganger!!" Suck. Far plocka fram puppy eyes och saga pa knagglig franska hur ledsen jag ar att jag inte hort, att barnen har skrikit osv. Lite svart ar det ibland. En gang kom han 20 min forsent och fran kl 5 hade jag sprungit fram och tillbaka till dorren for att kolla om han hade kommit. Satte mig sen i koket och vantade. Sen ringde det pa dorren! Snacka om att jag blev irriterad! Det var veeerkligen inte mitt fel! Forsokte forklara att jag sprungit fram och tillbaka i 20 minuter, men vet inte om han forstod. Men men, annars ar François en mycket trevlig man som alltid smapratar glatt och sager "godkvall" och "ses imorgon" innan han aker.



Pa onsdagar ar barnen i Frankrike lediga fran skolan. Dock behover jag inte va hemma hela dagen, Julie ar hemma till kl 2 och till dess har jag lektion pa universitetet. Sen kommer jag hem och vantar pa Léna, for hennes specialskola ar aven pa onsdagar, men bara till kl. 2. Sen ska barnen pa gym,astik, piano, dans och allt vad det ar (Julie kor dem). Pa kvallen ar det dags for ett bad! Samma procedur, men annu mer komplicerat for enligt Julie ska vattnet ha en viss temperatur. Léna ska bada i 39-40 grader och de andra 37-39. Sa det blir till att sta och stirra pa termometern tills man fatt ratt temperatur, sen hamta Léna och satta henne i badet. Nar hon ar klar ar det de andras tur och da blir det till att mata igen och fylla pa mer varmt vatten for att fa ratt temperatur. Margaux och Noémie ar storiga i badet, for de pastar att de klarar sig sjalva och vill att jag ska ga ut. Brukar saga att jag kommer tillbaka om 10 minuter och da ska de ha tvattat sig fardigt. Men nar jag kommer tillbaka er detta sjalvklart inte fallet och jag maste sta och tjata pa dem tills Julie lamnar spisen och kommer och ryter nagot pa franska for att fa fart pa dem. Sjukt storigt, for det tar ju en stund for mig att skapa en mening, sa efter ett par sekunder har barnen slutat lyssna och jag maste borja om fran borjan. "Dousement" ar ett uttryck jag anvander ganska ofta, sarskilt i badrummet dar decibellen okas enormt nar mer an ett barn ar i badkaret. Betyder typ "Lugna ner er! Var tysta!". Ibland ar man sa trott pa dem att man har lust att skrika "shut the f*ck up!", men paronen kan ju engelska, sa ingen bra idé.



Pa torsdagarna ar jag ledig hela dagen fram till att flickorna ska hamtas fran skolan. Sover laaange. Ligger alltid halvvaken mellan typ 6.30 och 8.30 innan familjen har stokat fardigt och gett sig ivag till arbete och skola. For stokar, det gor dem! Har aldrig hort nagon fora sa mycket vasen i ett kok som Julie! Hon skramlar med kastruller, smaller i dorrar, ropar pa barnen, skaller pa hunden... Hatar att sova med oronproppar, men ibland har jag nastan fatt overvaga det. Behover aldrig lamna barnen pa morgonen, vilket ar overskont. Alskar att ata frukost sjalv i lugn och ro!



Pa torsdagmorgnar ar det dock sallan i lugn och ro, for pa torsdagar kommer Françoise; en kvinna som stryker foraldrarnas klader, lite dukar, sangklader osv. I borjan kandes det lite skumt att komma nerhasandes i morgonrocken och behova halsa pa henne och vara trevlig innan man knappt orkat oppna ogonen. Hon ar glad och pratsam... och hon kan inte ett ord engelska. Men hon ger sig aldrig! Ser jag ut som ett fragetecken, borjar hon ga omkring och gestikulera, forklara pa ett annat satt osv. Tillslut far man bara le lite och saga "ahaa" sa att man kan fa ta sin frukost och ga ivag nagonstans. François kommer aven pa mandagar for att stada.



Pa fredagar gor jag lunch till barnen, sa da hamtar jag hem dem, lagar lunch och lamnar dem vid skolan igen. Pa eftermiddagen stryker jag deras klader vilket ar valdit rogivande, alskar att stryka:) Brukar satta pa nan bra cd i bakgrunden:p Sen hamtar jag dem pa eftermiddagen och pa kvallen duschar dem.

Laxlasning pa terassen

Mao haller mig sallskap som vanligt

Helgerna ar fria! Den forsta manaden var de skittrakiga, for jag kande ingen och hade inget att gora. Hade jag bestamt mig for att aka in till stan sjalv hade jag anda inte vetat var jag kunde parkera bilen och jag ar inte van att kora nar det ar morkt..hehe. Det dar med parkeringsplatser ar klyddigt, svart att hitta och svart att hitta dar det ar gratis. Har provat att kora omkring lite nara centrum, men manga gator ar enkelriktade sa kanner mig ganska forvirrad.

Ibland sitter jag barnvakt pa kvallen nar Vincent och Julie ska nagonstans. Forsta gangen borjade bra... Hade fixat mat och fatt alla att satta sig pa sina stolar/rullstolar. Det var ett jakla liv och jag forsokte fa tyst pa dem sa att vi kunde ata. Léna som garna vill fa sina yngre systrars uppmarksamhet faktade med armarna och jag bad henne sluta for att undvika att valta nagot pa bordet. Sa helt plotsligt tar hon tag i sin tallrik och slanger den rakt pa golvet! KRASCH! Har aldrig sett en tallrik sprida sig sa snabbt. Det var glasbitar overallt; i koket dar vi satt, i matrummet (som typ hanger ihop med koket), i hallen, under kylskapet - ja, till och med hogt upp pa en stallning dar de forvarar vattenflaskor! Léna som av nagon konstig anledning trodde att hennes lilla verk skulle uppskattas borjade skratta, men nar hennes systrar forklarade for henne att det inte var kul borjade hon grata istallet. Och nar Lena grater, sa grater hon. Sa medan Margaux och Noémi satt och trostade henne, foste jag ut djuren i tradgarden, hamtade inneskor till barnen och tvingade dem att sitta kvar pa sina stolar tills jag sopat upp det mesta och lagt det i en glasburk. Fick i dem resten av middagen, sjalv hade jag inte nerver till att ata nagot, sen fick de ga och lagga sig.

Efter det var det fram med damsugaren och sen diska upp efter middagen. I all fart rakade jag ha sonder ett glas i vasken...suck. Sen nar jag skulle in i "allrummet" var dar morkt (saklart), sag inte var jag gick och rakade trampa pa en av alla prylar flickorna sa snyggt hade spritt ut over hela golvet. Tror det hade varit en penvassare, nu var det bara plastbitar. Radade upp kvallens kasserade prylar pa diskbanken och borjade forfatta ett litet forklaringsbrev till foraldrarna, men de hann hem innan jag var klar och tyckte lite synd om mig att barnen hade varit lite val livliga. "Mon Dieu", sa Vincent nar han fick syn pa burken med glasbitar, "har det varit en tallrik?!"

Nasta gang jag behovde sitta barnvakt gick det mer ok, forutom pa vagen hem fran skolan. Hade tagit med Mao, sa gick med honom i koppel. Nar vi skulle hem insisterade Margaux om att fa halla Mao och jag sa till henne att ga lugnt sa att hon inte skulle snubbla over kopplet. Sjalvklart ar det det forsta hon gor nar hon borjar ga; hon trillar och skrapar handerna och det blir ett himla liv. Sa vi fortsatte att ga, holl en gratande Margaux i ena handen och Maos koppel i den andra. Noémie gick framfor. Sa kom vi till den lilla hogen med stenblock pa trottoaren utanfor nagons hus, dar Noémie har trillar tva ganger innan, trots att nagon satt upp en sjalvlysande, rod varningstriangel framfor. Aven denna dag gick hon tydligen omkring i egna tankar for hon stod saklart pa huvudet i stenhogen annu en gang, jag hann inte ens saga till innan att hon skulle "faire attention". Gick resten av den lilla biten hem med en ivrig hund och tva gratande barn, medan en tant stannade upp pa gatan och tittade konstigt pa oss. "Bonjour!" halsade jag glatt:)

"Je suis trés fat and gay"

Vid middagsbordet en kvall visade jag det fina collaget som jag fatt av Corre med bilder pa alla vanner, vilket familjen tyckte var roligt. Nar de hade sagt till bekanta att de skulle ha en svensk au pairflicka hade de fatt hora "oo en lang, blond tjej!".

Pa franskkursen idag fick Benoit syn pa min kalender som ar fullproppad med bilder pa mig och mina kompisar. "Ol la la! Swedish girls!" Trodde det var lite av en myt att vi blonda nordiska tjejer var populara i de mer sydliga landerna, men har markt pa senaste tiden att det stammer en del. En myt ar dock att alla ar blonda och blaogda; berattade att t.ex. alla i min familj har ganska brunt har och grona och bruna ogon. Han satt i alla fall fast med kalendern ett bra tag, synade bilderna (blev sarskilt impad av dig Corre, da ditt har nastan ar vitt haha) och forsokte uttala deras namn, vilket han inte lyckades sa bra med haha. Trodde inte att "Hanne" gick att uttala pa sa manga olika satt:)

Pa kafferasten gjorde jag bort mig som jag aldrig har gjort bort mig forr! (satt er stabilt och ta ett djupt andetag). Tidigare pa morgonen var jag forst i klassrummet och satt och pratade med Benoit. Han skamtade pa som vanligt och jag skrattade. Han ar valdigt mycket for att harma hur amerikanare forsoker prata franska. "Je suis trééés fatiguéé" brukar han saga ganska ofta (betyder "jag ar mycket trott") med de amerikanska uttalen pa r:en och med grov overdrift. Sen sa han "Je suis trés fat and gay" vilket jag tyckte var skitkul, ar ganska lattroad. Det roliga ar att han faktiskt har en liten mage och verkar ganska gay sjalv, sa det var sa kul nar just han sa det.

Sa pa den lilla kafferasten gick jag och Eva upp till kaffemaskinen pa andra vaningen och stallde oss vid staketet och snackade. Andra vaningen ar liksom som en etapp, sa det ar hal nar till forsta vaningen sa man kan luta sig over staketet och titta ner. Berattade om Dagens Skamt fran Benoit "Je suis trés fat and gay" och tillade "but sometimes I think he actually is!". Sekunden efter hor man en rost fran nedervaningen och vi tittar ner. Dar star Benoit med sin kaffekopp och fragar: "pratar ni om mig? Du, det var ett skamt det dar jag sa Elin." Shit! Han hade hort! Som sa manga andra ganger ville jag skunka genom golvet (vilket jag aldrig har lyckats med hitintills).

Jag tankte snabbt och sa typ "ja, vi snackade faktiskt om dig" och mumlade nat om att jag hade fattat att det var ett skamt. Sa sjuuukt pinsamt! Nar han hade gatt holl jag pa att da av skratt och pinsamhetskansla sa Eva lugnade mig med att "han ar smart, han tog inte illa upp, fattade att du tog det som ett skamt." Men det var ju inte det! Jag hade ju sagt till henne att han verkade gay pa riktigt! Och det hade han sakerligen hort! aaaaa!!! Kul om en straight kille far hora att folk tror han ar gay! Maste ju va det varsta en kille kan hora!

Vi fortsatte lektionen som vanligt och i slutet stannade jag och Eva kvar och snackade lite med honom om allt mojligt. Jag forsokte komma pa ett satt att ratta till mitt lilla misstag, men gjorde sakert saken annu varre som vanligt. Sa lite pa skamt med glimten i ogat att hans valdressade kladstil och ibland lite feminina skamt hade fatt mig att undra ibland. Och det var sant! Han klar sig alltid i Hugo Boss jeans och snobbskjortor och har alltid valputsade skor. Sen har han en del feminina skamt som han lagger fram pa ett valdigt "girly" satt, typ han har fragat mig om jag gillar "BP" (Brad Pitt) och "GC" (George Clooney). Sen fnittrar han som en tjej! Men det sa jag inte...haha. Sen sa jag "ar det verkligen sant att DU och andra franska man gillar svenska blonda tjejer?" (Refferarade till morgonens intresse av min kalender). Shit, onskar jag hade varit helt tyst den dan och inte sagt ett knyst, haft ont i halsen eller nat som jag hade innan.

Kunde inte tanka pa nagot annat den dagen! Visste inte var jag skulle ta vagen sa mycket som jag skamdes. Sa till Eva att det verkligen marks att jag ar den yngsta och mest omogna i gruppen, for det ar bara jag som snackar sa...haha. Var tvungen att baratta for Julie nar jag kom hem, for jag var tvungen att bearbeta det. Hon skrattade och sa att man lar sig av sina misstag, men uppenbarligen galler det aldrig mig... (sant har hander mig hela tiden). Kan trosta mig och tanka att jag "gjorde en Corre" ;).

FF (familjefri) weekend

Andra helgen har i Frankrike, skulle familjen ivag, sa det betydde 2 hela dagar for mig sjalv! Sag mycket fram emot detta. Dock kunde jag inte ga ut och roa mig, dels for att jag inte kande nagon (gor jag typ fortfarande inte) och dels for att jag hade bihalsinflamation och kande mig extremt sjuk. Gick omkring i en dimma och hade ont overallt.

Det forsta jag gjorde nar de stack pa kvallen var att ga ut en promenad med hunden, de verkar inte gora det sa ofta sa han sprang omkring overlycklig och viftade vilt med den lilla svansstumpen han har (en gammal hund, fran den tiden man knipsade av svansarna). Forsta gangen jag gjorde det hamnade jag helt vilse. Vincent (pappan) hade pekat var jag kunde ga nanstans; det var en slinga dar man liksom kom tillbaka pa samma stalle igen. Jag gick dar jag trodde han menade, men helst plotsligt tog vagen slut och det var bara skog. Shit, tankte jag, tur att man har mobilen och hunden med sig. Jag har ju ungefar lika daligt lokalsinne i en stad som i min vaska, sa det var ju inte mycket battre i en skog. Men kande atminstone pa mig i vilken riktning jag skulle ga for att komma tillbaka till den stora vagen, vilket jag faktiskt gjore tillslut, med hjalp av hundens en aning battre lokalsinne och efter att ha klampat igenom en lerig skog och korsat mark dar det nog inte var meningen att man skulle ga.

Sa denna gangen tankte jag inte ge mig ut i skogen, utan planerade att ga mellan akrarna dar det var oppet landskap och dar man kunde se byn hela tiden. Det var ju nastan beckmorkt nu, sa ville inte irra omrking i skogen. Gick en bit och tankte hitta en vag mellan akrarna som ledde tillbaka mellan tva hus i byn (hade pa avstand sett nagon ga den vagen innan). Dock hittade jag jag aldrig nan naturlig gangvag mellan akrarna utan fick ga i utkanten. Formodligen var det inte dar de andra hade gatt, for detta var verkligen aker! Nu var det helt svart, sa jag sag ju inte var jag trampade heller. Sen mitt i alltihop korsades min lilla tanka vag av en fara med vatten som jag forsokte fa hunden att hoppa over sa han inte skulle bli alltfor lerig. Snart framme, tankte jag! Helt plotsligt star dar en man och haller pa med nanting typ 10 meter framfor mig! Shit sa radd jag blev! Fattade efter nagra sekunder att jag var pa vag in i hans tradgard, skymtade en swimmingpool haha:) Satte koppel pa Mao och mumlade nan ursakt om att jag gatt fel vag pa blandad franska och engelska...hoppas han forstod.

Det forsta jag gjorde nar vi kom tillbaka var att tanda lampor. For det ar inte ofta de gor det har; de har max 2 lampor tanda samtidigt; tycker det ar onodigt att tanda for manga. Kan halla med om att det ar onodigt att ha lampor tanda i rum dar man inte vistas, men lite mysbelysning dar man ar skadar val inte:) Satte pa en U2 skiva och borjade laga spaghetti carbonara. Jag gjorde alltsa allt som de inte skulle gora! Sen hittade jag en film; "Under Toscanas sol" och satte mig i soffan framfor tv:en med djuren. Heelt underbar film! Rekommenderas verkligen.

Kande mig dock fortfarande sjuk, sa provade pa nagra av Julies naturopathuskurer som hon visat mig innan de akte. Sa spenderade alltsa fredagkvallen framfor tv:en med en pase varmt salt mot orat, en kall vat handduk runt halsen och en kopp te med antiseptiska orter. Ost och fruktkompott till efterratt!

Nasta dag var ungefar likadan. Tog ett laaangt bad, Julie sa att det skulle "rensa ut" basseluskerna. Pa kvallen var det favorit i repris med spaghetti carbonara; man fick ju passa pa:) Mamma Mia fick bli kvallens film. Var ooverlycklig av att se nagot som var en gnutta svenskt!

Lite laskigt att sova sjalv i huset, for man tyckte man horde ljud overallt och byn ligger ju ganska avlagset. Men det var overmysigt! Gick ut pa terassen nar det var morkt och fick syn pa en himmel tackt av stjarnor! Shit, visste knappt att det fanns sa manga! Hemma kan man ju inte se dem sa bra, for i en stad ar ju allting upplyst.

Pa sondag kvall kom familjen hem och det var liv i luckan igen!