Framat march!

I tisdags hade Jeremy ordnat ett march for hela byn; for de som ville va med. Vi skulle traffas vid skolan kl 6 och darifran ga en lang runda pa typ en mil. Jag gick dit med Noémie och Margaux; Margaux pa cykel och Noémie gaendes. Hon pastod mycket bestamt att hon skulle orka ga hela vagen utan att behova cykla. Varmen var stekande; stralande sol och helt vindstilla. Barnen fick medpackat varsen san dar vattengrej att ha runt halsen och jag tog min vattenflaska. Sa bar det ivag! Sallskapet bestod av typ fyra barnfamiljer, en del barn utan foraldrar, en annan kille som jag tror ar nastan lika gammal som mig (aldrig traffat honom forr), Jeremy och sa jag och mina flickor. Alla barnen cyklade forutom Noémie och hennes kompis Léa. Det blev en liten spridning av sallskapet pga cyklarna, men vi var anda manga som gick tillsammans. Har aldrig gatt denna vagen forut! Har val inte vagat, for nar man inte kanner omradet vet man ju inte om man kan ta sig runt. Visst, man kan ga tillbaka samma vag, men hur kul ar det? Da kanns det liksom som att man inte har lyckats.

Jeremy hade med varsta kartan, tva meter hog, och hade dessutom kort vagen runt innan for att kolla att det var ok att ga dar med barnen. Supervackert landskap; skogar, hagar och annu fler sota byar. Den ska latt bli min cykelvag i fortsattningen!! Margaux gnallde en del i borjan; hjalmen satt fel, det var svart att cykla pa landsvagarna nar det var mycket sten osv. Men nar jag hejade pa henne att cykla med barnen langre fram tyckte hon det var kul och cyklade glatt hela vagen. Lattnad sager jag bara, for ni anar inte sa jobbigt det ar att ga och leda en liten barncykel!

Varfor gor man inte sant har oftare?! Samlar ihop ett gang och gar en superrunda. Man lar ju kanna varandra sa bra nar man gar och snackar, samtidigt som man kommer ut och ror pa sig. Och sa med alla barnen ocksa! Var imponerad av hur bra det funkade med dem. Alla hjalptes at, bar varandras prylar, hjalptes at med en barnvagn osv. Yngsta killen var 1 ar gammal! haha. Benjamin heter han och ar varldens goaste. Noémie och Léa kom valdigt langt bak for de ar ju tva 5-aringar med korta ben som inte orkar lika mycket. Men Jeremy var fantastisk pa att halla ihop ganget och fick fart pa dem genom lekar och en massa trams. Sa att han kunde bara dem under varsen arm, men det var inte lika populart. Han tog Noémie (pa skoj) som en hosack och sprang ivag med henne medan jag ropade att hon kommer att borja grata. Hon hatar namligen nar folk tar i henne, for da kanner hon sig mindervardig och liten och att andra bestamer over henne. Forsent! Nar jag kom ifatt dem runt hornet av en lada stod han och trostade henne medan hon storgrat och beskyllde honom for allt mojligt, haha. Bisous? fragade han och hon fick en puss pa kinden, sen var allt bra:) Nar vi passerat sista byn var det ett par foraldrar som gatt i forvag for att hamta ett par bilar och kora hem dem som inte orkade langre. Men da var det anda bara typ 500 meter kvar. Men den biten var langs en storre vag, fanns ingen annan vag som alternativ, sa var val lite darfor ocksa.

Ett langt inlagg for att beskriva en promenad, men det var verligen en utmaning. Bra initiativ, mycket folk och stekande varme. Vi var ute i 3 timmar! Till sist var det bara jag och Jeremy kvar (Noémie blev kord hem och Margaux ville cykla sista biten sjalv) och vi gick genom byn for att hamta hans bil vid skolan. Tog sin lilla tid, for han halsar alltid och smapratar med alla gamlingar i deras tradgardar, haha.