Sedan de akt ivag har jag haft semester! Vincent ar pa affarsresa i USA i 15 dagar sa jag har varit sjalv med Julie. Det har blivit manga shoppingturer;) Det ar inte klokt vad mycket man kan fynda pa rea! Blev bl.a. en korallrod troja fran H&M for 7 euro och en vit BH for typ 14,9. Den var inte pa rea men for en gangs skull hittade jag en BH pa H&M i min storlek! Annars maste jag alltid ga till smaaffarer dar de har fler storlekar och betala flera hundralappar mer. Blev ocksa ett paraply eftersom det fina jag fick fran Anna en gang ar sonder och fick stanna i Sverige. Har kan det minsann osa ner! Hande pa en av mina shoppingturer; gatorna bokstavligen flot!
I fredags hade jag bokat tid hos en frisor. Det var Precsilla som rekommenderat stallet. En trevlig gaykille klippte topparna och klippte upp det lite till for han tyckte haret behovde lyftas upp eftersom det blir valdigt tugnt annars:p Jaja, det blev val bra. Sag dock ut lite som en docka nar jag gick darifran; han hade fragat om jag ville ha det plattat eller lockat efterat och eftersom jag avskyr plattat pa mig, da mitt ansikte blir jattestort, sa jag sa lockat.
Pa kvallen skulle jag traffa franska ganget pa l'Avenue, deras favoritbar, pa kvallen. Pa vagen hem fran stan under dagen upptackte jag dock till min fasa att batterilampan i bilen lyste rod. Det har kan inte va bra tankte jag! Berattade for Julie nar jag kom hem, aven om de inte brukar bry sig sa mycket nar det ar nat fel pa bilen. Jag gick ut igen och kollade om bilen gick att starta och det gjorde den. Sa tankte att det kanske rackte for ikvall.
Julie fragade vilka jag skulle ut med pa kvallen; trodde hon fragade i fall att nagot skulle handa med bilen. Sa jag berattade, men sa ocksa att jag har mobilen med om det skulle va nat. "Ring inte o vack mig mitt i natten om nagot hander med bilen!" sa hon. What? Jag trodde inte mina oron, men tankte att det kanske var spraket jag inte forstod. Men sen kom jag plotsligt pa att hon berattat om en gang nar Johanna; den forra aupairen hade haft problem med bilen och den inte startat nar hon skulle hem en natt. "Men hon var snall och ringde inte och vackte oss, utan hon tog en taxi hem," hade hon berattat for mig da. "...hon var snall" !! Vet ni sa dyrt det ar att aka taxi fran Mulhouse?! Foresten, om bilen hade stannat mitt ute pa landsvagen i morkret vet jag knappt om jag hade kunnat beskriva for nagon pa franska var jag befann mig. Har inga taxinummer heller.
Bad henne i alla fall upprepa vad hon hade sagt for att kolla om jag verkligen hort ratt...var ganska shockad. Joda, hon ville inte att jag skulle ringa henne om nagot hande, for hon behovde sin somn. Forsokte dolja min forvanade min och sa att "ok, da ringer jag nagon av mina vanner, sa kanske de kan plocka upp mig." Hon verkade dock fa lite daligt samvete sen for att hon latit sa hard mot mig, (hon later minsann inte mjuk och trevlig heller nar hon sager sadana har saker) sa hon gick ut i bilen och kollade manualen for att se vad det var for problem nar batterilampan lyste. Det betydde tydligen att batteriet inte laddades nar jag korde och vi visste inte hur mycket som var kvar och darmed inte hur manga ganger jag kunde starta bilen igen. Hon sa att farfadern hade nan apparat som man kan ladda batteriet med och att han visste lite om bilar, sa jag fragade om inte han kunde titta pa den nar han skulle lamna flickorna har nu i eftermiddag. Jo, hon ringde honom och han tittar pa den idag. Hon fragade ocksa om jag kunde kora med den in till stan pa kvallen och han sa att har man val startat den sa ar det inga problem. Sen om den inte startar nar jag ska tillbaka sa far jag ha nagra kompisar med mig som kan putta. Men det var liksom inte for min skull hon tog tag i det, det fattade jag ju, for i telefonen sa hon "det ar for att hon inte ska ringa och vacka mig i natt."
Jag korde in till Mulhouse for att traffa de andra men var lite deppig pga detta. Visst, skulle nagot handa med bilen sa skulle jag kunna losa det pa egen hand, det ar bara principen att man liksom inser att dessa manniskor inte bryr sig om en det minsta. Har aldrig hort nagon saga "ring inte om nagot hander." Det brukar vara tvartom. Berattade for fransmannen som inte trodde sina oron. "Sa hon verkligen det?" "Ar du saker pa att du inte horde fel?" Men men. Hade annars en trevlig kvall pa l'Avenue. Snackade mycket med Jaqcues om Sex and the city; skitkul, for vi har samma humor och kan typ alla avsnitt utantill.
Jacques kan alltid muntra upp mig!
Sen sneglade han pa en annan kille och sa "Elin, du ser han dar borta. Han ar gay, eller hur?" "Hur vet du det?" sa jag. "Jo, men jag bara vet." Haha. "Ska jag gora en Carrie?" fragade jag med glimten i ogat. I ett av avsnitten pekar Stanford pa en kille langre bort och sager till Carrie att han ar saker pa att han ar gay. Carrie gar bort och fragar om killens nr for att ge till Stanford. "Nej! Gor inte det!" sager Jacques. "Jag ar alldeles for blyg!" haha.
En del av ganget pa l'Avenue
Aurélien korde mig sen till min bil som jag parkerat en bra bit bort och jag berattade att om den inte startade sa maste jag ha nagra som knuffar. De andra var ocksa med i bilen. Claire berattade for Aurélien om vad Julie hade sagt till mig om att inte ringa om nagot hande (berattade detta pa engelska innan och Aurélien ar inte sa bra pa det). Han blev jatteupprord och sa att ger de mig en san gammal bil som klyddar, sa kan de ju atminstone hjalpa mig om det skulle handa nagot med den. Det kan jag faktiskt halla med om. Bilen ar ju mitt transportmedel har, utan den skulle jag inte kunna ha ett socialt liv. Ok, de kan ju inte hjalpa om bilen gar sonder, men de kan ju atminstone lata mig ringa. "Jag kor hem dig om vi inte far igang den! Inga problem!" sa han. Kan tillaggas att det skulle ha varit en superomvag for honom pa typ en timme. Men sa ar dem; mina vanner, de ar jattesnalla! Och jag skulle saklart ha gjort samma for dem, inget snack om saken.
Jag och Jacques satte oss i bilen (skulle skjutsa honom hem) medan de andra vantade. Den startade och alla jublade! Nar jag skulle slappa av Jacques utanfor hans hus satt vi kvar och snackade en stund. Vi har ganska kul nar vi pratar, sa det blev en lang stund. Jag hade motorn pa och tankte att den kanske stod och slosade pa batteriet. Sa jag stangde av den och hoppades pa att den skulle starta igen.
Vi snackade om filmen "Sound of music" for helt plotsligt namnde han den; att han verkligen alskade den och att den var en av hans favoritfilmer. Jag blev eld och lagor! Alskar den filmen och har aldrig traffat nagon annan som ocksa gor det. Det var typ den forsta riktiga film jag sag nar jag var liten. Sag den hemma hos mormor och morfar for de hade den inspelad. Mormor fick sitta och beratta vad de sa, for jag var for liten for att kunna lasa texten. Sen sag jag den nastan varje gang jag var hos dem, vilket var ganska ofta. Och sjalvklart har DVD:n som jag skaffade senare fatt folja med till Frankrike!
Efter en lang stund skulle Jacques ga in till sig, men satt kvar i bilen och skulle se sa att den gick att starta. Det gjorde den inte. Merde! Jag forsokte nagra ganger, men inget liv. Den var dod. Jacques som inte har korkort och inte kan nagot om bilar overhuvud taget fragade vad som hande. "Haha, Jacques, bilen startar inte." "Oj" sa han. "Vad ska du gora nu?" "Jag vet inte!" utbrast jag, men kunde inte lata bli att skratta, because he's such a girl! Haha. Han ar sa ohandig man kan bli och nastan mesigare an vad en tjej kan vara. "Du kan sova hos mig! Inga problem." "Tack det ar snallt," sa jag, "men problemet ar att bilen star mitt i din gata (hade aldrig kort in till kanten) och vi kan inte flytta den." "Vi kanske kan putta den!" sa han. Yeah right, har provat det en gang och det ar omojligt for en person i var storlek, for aven om vi ar tva maste ju nagon sitta i bilen. Tror jag. Kan inte nat om bilar jag heller egentligen. Man nagonting var vi ju tvugna att gora, sa jag lyckades hitta varningstriangeln, monterade upp den och satte den en bit bakom bilen. Den kunde kanske atminstone hindra andra bilar for att krascha min Albert^^
Nar vi var pa vag in hos Jacques sen kom det en bil och stannade till utanfor hans hus. "Kanner du dem?" fragade jag. Na, han hade aldrig sett dem forr. "Eller jo, vanta!" sa han sen, "det ar ju min syster!" Och killen hon hade i bilen bara rakade vara mekaniker!! Jag har alltid sadan tur! Haha. Sa han tittade pa bilen och sa sen att vi fick putta den. Sa han satte sig i bilen och gjorde nagot (fraga mig inte vad) medan jag, Jacques och hans syster sprang bakom och puttade. Sa gick den igang! Men sen nar jag satte mig och skulle kora ivag sa rakade jag trycka in den dar startgrejen (det ar som sagt en gammal bil) som man normalt satt alltid ska trycka tillbaka nar man startat bilen. Sa den dog igen. Sa vi fick springa och putta en gang till. Sen kunde jag kora hela vagen hem! Perfekt:) Hoppas pa att vi ska fa ordning pa den for annars vet jag inte vad jag tar mig till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar