C'est la vie

Forrforra fredagen hade Jeremy fragat om jag ville med till en bar i en by langre bort. Fick vagbeskrivning av hans tjejkompis som ar supertrevlig! Fragade om han ville ha skjuts, men han skulle aka med nan annan lite senare. Nar jag val kom dit var han redan dar, for jag kor tydligen valdigt langsamt. Sarskilt nar det ar morkt och nar jag knappt vet om jag ens kor at ratt hall. Bestallde en cola och han var dum och fick bartendern att halla i whiskey i den. Fick dock en ny^^. Pa denna pub sitter de varje fredag! Charmigt med ett stalle dar alla traffas regelbundet, men dar satt ju ocksa en del fyllon i 60 arsaldern med slitna jeans och vastar som sag ut att kunna ha suttit dar sen de var 20... haha.

Nar klockan var typ halv tolv foreslog nan om vi inte skulle dra till Schweitz och bowla! Alskar deras spontanitet! haha. Tog dock en evighet, kandes det som, att kora dit och jag hamnade saklart i samma bil som forra gangen med han vars korning sakert kan orsaka hjartattack hos de som ar kansliga. Sen roker de i bilen ocksa! Helt sjukt vad man stinker nar man traffat dem. Ok, de har fonsterna oppna, lite battre, men da blir det a andra sidan svinkallt nar man kor mitt i natten. Nar vi val kom dit var dar stangt, men da stack vi till ett gokartstalle istallet. Har aldrig kort gokart (hur stavas det egentligen? Pa franska heter det "karting") och hade inte planer pa att debutera denna natten heller efter den bilakningen; madde illa bara jag sag de andra gasa omkring. Helt sinnessukt vad fort de kor! Sag ratt ball ut dock:p

Fick passa Jeremys gubmossa nar han korde. Satte den pa Elodie och vips sa sag det extremt komiskt ut nar hon satt dar och "passade" ett par cigaretter at storrokarna.

Sen korde vi tillbaka till Frankrike och byn vi kom ifran. Jag var ju tvungen att hamta min skruttbil bland annat. Foresten, det har jag inte berattat! Den heter numera "Albert". Det var Jacques som dopte den, for han tyckte den sag ut som en Albert^^. Jeremy fragade om jag hade varit radd i den andre bilen. Yes indeed, det hade jag! "C'est normale," sa han....haha. Han akte med mig tillbaka sen till var lilla miniby. Han ar faktiskt supertrevlig att snacka med nar man ar sjalv med honom, annars un peu fou^^, och han har talamod med min franska, vilket ar bra eftersom hans engelska suger:) Nar jag skulle slappa av honom utanfor hans hus verkade han inte ha brattom in, sa jag stangde av motorn och vi satt och snackade en bra stund tills det blev imma pa rutorna, haha.

Jag och Albert

Fick veta t.ex. att hans hus ar den aldsta farmen i byn (yes, det ar en farm, med ett sant dar stort trahus utanfor dar man har ho och redskap och sant) och mitt i tradgarden, som man kan se fran gatan, dar det vaxer en massa rosor nu, var dar folk slangde skrap innan. Kanske darfor rosorna trivs sa bra! Over ingangen till tradgarden har de murat en stor bage (eller valv, vet inte vad det kallas), vilken han rakade krascha in i med en traktor for ett par ar sedan nar hans foraldrar var bortresta...haha. Otur! Huset har de hallt pa att renovera i typ 15 ar (!) for innan dess var det sa nerganget att vaxter hade klattrat in och planterat sig inomhus. Fick hora att det ar han och hans pappa som sjalva bygger och renoverar allt.

Han har en lillasyster ocksa som ar 14 och de har tva hastar som hon rider. "Men din mamma da, vad gor hon?" fragade jag, tankte att de kanske var skilda. "Hon dog forra aret...", svarade han. Jag satt som helt forstenad. Var helt salig nar han berattade om huset och allt, for det verkade som rena drommen och sen kom detta. Vilken tragedi! Utan att falla ner blicken eller ens darra pa rosten berattade han om hur hon hade tuppat av, trillat i trappan och slagit huvudet i betong. Blev jatteledsen. "C'est la vie," sa han helt lugnt.