Sondagen efter ladufesten var det musikfestival i hela frankrike vilket innebar att de bygger upp scener i alla stader och folk; kanda och okanda upptrader pa gatorna. Jag stack med Jeremy och hans vanner till Altkirch. Blev forst inbjuden till en liten grillning i hans tradgard.
Favvohuset i bakgrunden^^ Fran vanster: Jag, Laurence (tror jag hon heter), Samia, Justine (gillar det namnet, det var det jag valde i franskklassen pa Petri nar lararen sa att vi skulle heta nat franskt pa lektionerna:)) och Elodie.
Festivalen var val trevlig men en del musik var val lite sadar. Detta var tredje dagen jag var ute sa jag var superdupertrott och just den har kvallen regnade det och var svinkallt. Fick dock lite Malmofestivalennostalgi da det var samma "springa omkring och leta efter manniskor samtidigt som man stoter pa andra man kanner". Dock kande jag ju typ ingen, sa det var lite uttrottande. Lite kul dock, for har kindpussas ju alla, vare sig man kanner dem elle inte. Sa det blev en massa pussande pa framlingar pa gatan som jag formodligen inte traffar igen. Fick antligen skjuts hem efter ett tag, sa det var skont.
I veckan var jag och shoppade! Alskar att roa mig med det:p Traffar pa sa manga trevliga manniskor nar jag ar ute och ror mig. Denna gangen borjade mannen i vaffelstandet vid torget att snacka med mig. Han var supertrevlig! Borjade att beromma min franska och fragade var jag kom ifran. "Aaaa la Suéde!" som alla andra sager; for dem ar Sverige ett underbart exotiskt land. Han hade gjort lumpen pa havet nar han var ung sa da hade han akt runt till bade Finland, Sverige, Danmark och Norge. Han hade varit den som lagade mat pa baten. Vi stod och snackade en bra stund tills det kom en annan kund. Det ar jattemanga som berommer min franska nu; totala framlingar som jag bara traffar pa! Jag vet inte vad de jamfor med, men det ar anda lite kul.
Tog en promenix pa kvallen i Buethwiller med hunden. Har borjat gora det, for annars blir det att man sitter vid datorn hela kvallen. Foraldrarna sitter framfor tv:en och har den avstangd, sa jag kan ju inte satta mig dar och borja titta pa nat om de sitter och laser eller pratar. Sen ar jag oftast for pigg for att ga och lagga mig och jag laser redan mycket bocker, sa ibland har jag inte lust med det. Sa det blir mysiga kvallspromenader! Den har gangen traffade jag pa Jeremy utanfor hans hus, sa vi stod och snackade ett tag. Hade berattat innan att jag skulle pa Westernparty i helgen och hade fragat om han hade en cowboyhatt som jag kunde fa lana. Det hade han inte, men nu fragade han om jag ville lana hans rutiga skjorta^^ Haha, sweet:) Men jag hade redan en rutig skjortklanning sa jag klarade mig.
Westernparty var det ja... Tanken var att det skulle hallas pa fredagen, men pga vadret flyttades det till lordagen. Pa fredagen var vi pa kalas pa Lénas skola. Jattetrevligt! De hade fixat en massa mat och dukat med bord och parasoller utomhus. Det var musik och en man och en liten pojke spelade saxofon. Sen hade de forberett ett litet "spectacle" med de handikappade barnen som var valdigt charmigt och fargglatt. Ett upptradande dar de skulle dansa (de som kunde) till musik. De som satt i rullstol var med pa sitt lilla vis och fick latsasinstrument i handerna. Sen hade de en utestallning av malningar som barnen hade gjort tillsammans med lararna. Riktiga konstverk var dem verkligen!
Sen akte foraldrarna pa en liten weekendresa och jag spenderade kvallen med lyxglass och en film:) Dagen efter kande jag mig sjuk och febrig, men slapade mig till Westernpartyt anda, for jag hade sett fram emot det. Det var en tjej som heter Wicky sm organiserat det tillsammans med sin syster. Sa superkreativt det var! Blev jatteinspirerad. Festen holls i en liten "tradgard" utanfor en by mitt ute bland falten. Tradgarden tillhorde hennes farmor och hade ett litet minihus (typ forrad med ett rum) utan elektricitet och vatten. De hade pyntat overallt med westernprylar, sa har halades kameran fram igen.
Har var lilla baren. I bakgrunden skymtar eldstaden dar vi grillade kott sen.
Denna planschen hade hon kopt pa internet. Blev lite skrynklig, men ska forestalla sadana dar westerndorrar^^
Wickys pojkvan med nan indian.
Detta var ett slags batteri som gav strom till musiken och alla sma fargglada rislampor som de ocksa hade kopt.
Wickys syster forberedde godistaltet, dar hon hangde upp en massa grillspett med godis pa.
Detta var skitcoolt! Har hade de tryckt ut bilder pa alla gasterna och klistrat upp.
Sa har sag bilderna ut:p Tyvarr kom inte mitt Co. for de hade andra planer eftersom dagen hade flyttats.
Cowgirls! Fran vanster: Wickys syster, en tjej jag inte vet vad hon heter, jag (utan cowboyhatt, for den skulle jag ha lanat av Jacques som ju inte kom) och Wicky.
Jag var tidigare an de andra gasterna sa det var inte sa manga dar nar jag kom. Senare pa kvallen vallde de in och jag snackade med nagra stycken. Gick redan vid 11 for jag var som sagt sjuk. Letade upp indianen som hade parkerat sin bil ivagen for min. Den har killen hade minimalt med klader! Ett rott litet skynke ovanfor kallingarna som sag ut som en minikjol, lang svart peruk och ett par mockasiner. Han hade inte direkt parkerat bilen ivagen, men jag bad honom flytta den lite da jag inte ar supersmidig pa att snirkla mig ut med Albert:) Sen hade jag lite val brattom darifran och racade rakt ut pa fel vag; en lite akervag med stora gropar i marken. Tyckte jag horde folk vissla och ropa bakom mig, men jag reflekterade inte over det. Tills det bumpade lite val mycket nar jag korde sa jag blev radd att nagot under bilden skull ga sonder och det plotsligt stod en gammal traktor framfor mig - da insag jag att detta verkligen var en aker. Jag lyckades fa runt bilen och korde tillbaka...haha. Nasta dag hittade jag en massa ho och skit som satt sig fast vid sidorna pa bilen.
Var supersjuk hela nasta dag! Hade lovat att stryka barnens klader i helgen, men jag hade skjutit upp det till sondagen for att jag inte madde bra. Typiskt, for den har dagen var ju den varsta och jag kunde knappt sta upp. Nar kvallen narmade sig slapade jag upp strykbradan och fick sitta ner och stryka samtidigt som jag forsokte halla en vat trasa for pannan. Samtidigt skrev franska vanner till mig pa facebook, som hade fatt reda pa att jag blivit jattesjuk, att jag skulle lata bli att stryka och ga och lagga mig direkt; att familjen skulle forsta. Men jag var envis, for jag hade en kansla av att de inte skulle forsta. Nar jag var klar efter tva timmar (fick ju pausa hela tiden, sa det gick inte sa varst snabbt) var jag tvungen att storta upp pa mitt rum och lagga mig, sa sjuk jag kande mig. Detta var varre an nar jag var magsjuk. Kan inte minnas att jag nagonsin varit sa har sjuk forr! Orkade inte slapa ner strykbradan i kallaren utan lat den sta kvar och hoppades att de skulle ha lite overseende nar de kom hem och sag min lapp som jag krafsat ihop och skrivit att jag blivit jattesjuk. Traffade mamman forst pa formiddagen dagen efter nar jag hasade ner i koket for att ta ett glas vatten. Bad om ursakt for att jag lamnat kvar strykbradan. Vantade mig typ "men det ar ingen fara! Vi forstod att du maste ha blivit valdigt sjuk". Nada, hon borjade klaga (med inlevelse!!) om "alla" saker som jag inte stadat undan och som de var tvugna att gora nar de kom hem klockan nio pa kvallen. For jag hade ju (ve och fasa) glomt att ta upp min filt fran soffan ocksa.
Jag var helt chockad! Jag hade diskat upp allt efter mig i koket, sa allt annat var snyggt och jag hade kampat med att stryka kladerna in i det sista trots att jag knappt kunde rora mig. Men jag strok kladerna for att vara snall, for jag tankte att det var bast eftersom staderskan kom nasta dag och Julie ville kanske ha undan kladerna fran bordet. Hade jag varit Julie hade jag snarare tackat aupairen for att ha strukit kladerna anda och sagt att hon inte hade behovt gora det om hon var sa sjuk; att det kunde ha vantat i ett par dagar. Haxjavel!! Var sjuk och deprimerad hela dan. Inte en gang gick hon upp for att kolla laget och fraga om jag behovde nagot heller. Var sangliggandes i tva dagar tills jag kunde ga. Julie hade berattat for foraldrarna till lilla Audrey som bor tva hus bort, att jag var sjuk. De foraldrarna ar varldens sotaste! Resten av veckan, varje dag, nar jag hamtade barnen fran skolan eller hos Audrey fragade dem hur det var med mig:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar