Hundpromenix och framtidsplaner

Var ute pe hundpromenad ikvall. Sa skont att ga ut nar det ar svalare! Pa dagen smalter man bort. Ringde och fragade Jeremy om han ville med. "Om jag vill ta en ol med dig?" fragade han. "Nej EN PROMENAD!!" Han hor det han vill hora. Dock satt han redan pa baren i Hirsingue sa jag gick ut sjalv. Far panik nar bilen inte funkar!! Helt plotsligt kommer man pa hundra saker man vill gora. Var dock mysigt! Nar vi kom ut pa faltet nere vid fotbollsplanen (dar ar ett stort falt med en grusvag som gar i mitten) fick Mao syn pa nagot fore mig. Storkar! Sa eftersom jag inte brytt mig om att satta koppel pa honom for han ut pa faltet for att attackera de stackars djuren och jag for efter om att ifall han skulle lyckas fa tag pa en. Det lyckades han dock inte med, aven om dessa djur ar lite sloa pa att flyga ivag.

Shit, vilket kort inlagg det har blir om jag slutar nu! Far fylla ut med lite babbel...hmm... Jo, jag kanner mig lite stressad, aven om jag inte borde. Jag ska ju inte va kvar har sa lange och det ar mycket jag vill hinna gora med Astrid och fransmannen innan jag aker plus att bade Jacques och Aurélien vill ordna en fest for mig innan...haha. Man ska ju inte var stressad nar det ar roliga saker! Men antar att det ar for att jag vill ta vara pa tiden och hinna gora allt!

Sen vet jag inte riktigt hur jag ska gora med min framtid... Na, jag menar inte plugga, sa langt har jag inte planerat an^^ Jag vill jobba i en skidort i vinter och vet inte var nar hur helt enkelt! Far undersoka lite. Vilket jag haller pa med. Samtidigt som jag planerar augusti i Sverige med roadtrip, coldplay i Stockholm, diverse sommarstugor hit och dit... Samtidigt som jag planerar vad jag ska gora har innan jag sticker harifran som sagt. Tanker ocksa pa hur manga smartsamma "hejda" det kommer att bli for mig denna sommaren... Barnen har, alla vannerna har och sen Corresnorre och Annapanna som sticker i slutet av augusti!! Merde!

Ar lite orolig for Albert ocksa, om de inte lyckas fixa felet tillrackligt snabbt. Var ute och stadade honom for en stund sedan. Fullt med gamla pappersnasdukar fran min pollenperiod var dar! Aja, far coola ner mig och ta en sak i sander... Men ibland gar inte det! Borjar jag planera vad jag ska gora i augusti nar jag kommer hem blir det kanske inte av nat, man maste ju ha lite framforhallning. Far kanske inte tag pa andrahandsbiljetter till coldplay t.ex. Och ska man jobba utomlands till vintern ska man kanske va ute i god tid. Sa det blir att man far tanka pa allt pa samma gang anda! Vilket gor att jag kanner mig splittrad. Men men, har druckit te nu och ska sova:) Lasa min shopoholicbok forst tror jag...fast den tjejen gor mig stressad. Hon satter sig i sadana hemska situationer! Det varsta ar nog att jag kanner igen mig lite...hmm... Far kanske ta det lugnt med shoppingen ett tag^^

Myslordag med Astrid!

I lordags kunde jag ju inte anvanda bilen eftersom den inte startade. Sa snalla Astrid korde en superomvag for att plocka upp mig. Vi hade egentligen tankt aka och shoppa i Freiburg, men taget dit var skitdyrt och hon hade ingen bil for tillfallet som klarade motorvagar. Sa det fick bli Mulhouse! Trots att jag kan affarerna utan och innan efter tre tidigare besok samma vecka^^ Vi lullade omkring, hon kopte bl.a. klader till barnen pa Benetton, som foraldrarna bett henne att gora samt en ny tallrik eftersom hon lyckats krascha en innan de akte till Corsica. Det har jag kanske inte sagt! Hon var pa Corsica; den franska on i medelhavet i 10 dagar! Till mig hade hon kopt ett fint kort och en liten sot burk med vit choklad som var typ som nutella fast vit istallet for brun. Tanker dock inte slosa det pa en mackor! haha.

Astrid hittade ett linne i en murrig farg pa Levi's. "Ska du verkligen kopa den fargen nu nar solen skiner?" sa jag. Hon har sa fina farger, sa tyckte hon hade lyst mer i en annan farg:) Anyway, hon kopte en rosa huvtroja sen pa Benetton. Jag hittade ett korallfargat linne med knappar fram i en snobbaffar, men det var pa rea flera ganger om sa priset slutade pa 10 euro!! Astrids lunch blev en glass! Jag ville ha nat lite mer matigt, sa gick till min vaffelman vid torget och kopte en grillad vaffla med skinka och champignoner. Denna gangen fick jag lite grammatiska tips! Han rattade mig nar jag sa "jag kommer att sakna mina vanner har nar jag aker" pa ett valdigt ofranskt satt och forklarade hur jag skulle saga det.

Nojda och glada gick vi och satte oss pa en restaurang senare pa kvallen. Astrid bestallde pizza och jag spaghetti bolognaise (korrekt stavat eller inte, ni fattar anda). Sen gick vi pa bio vid nio pa kvallen och sag "Godmorning England". En superrolig film men med mycket tanke bakom som jag verligen rekommenderar. Utspelar sig pa 60-talet i England. Handlar om radiobatarna de hade i havet da, som egentligen var forbjudna. Helgalen och rolig film helt enkelt, ni maste se den!!

Idag ar det tisdag, sa igar var farfadern har och tittade pa bilen. Han bara skakade pa huvudet allteftersom han upptackte allt som var trasigt under moterhuven, vatskor som var slut osv. Men han fyllde pa vatskorna och kopplade nan apparat till batteriet som skulle ladda upp det over natten. Idag nar vi provade bilen startade den, men batterilampan lyser fortfarande. Sa imorgon bar det av till bilmekanikern! Ja, det ar dyrt for dem, men om de vill ha bilen sald sen nar jag aker sa hade de ju anda fatt kolla upp felet. Och har jag ingen bil kommer jag ingenstans! Det var dock inte jag som bad om att ta den till mekanikern, det var Julie som sa att vi skulle gora det. Shit, har nastan haft mardrommar om Albert ifall han inte gick att anvanda.

Funderade ett tag pa om jag skulle kopa bilen...haha. Hemma har vi ju bara en bil som mamma och pappa anvander hela tiden och nu nar jag har korkort hade jag ju garna velat att vi hade en till som jag kunde lanat ibland. Men jag vet inte, blir kanske for dyrt om det ar sa mycket fel pa den. Min forsta bil ska kanske va lite nyare sa att man inte behover betala sa mycket for lagningar och sant.

Idag har jag varit ute och sprungit med hunden. Sprang i sondags ocksa och da var det forsta gangen pa skitlange. Han borjar bli aldre, men denna gangen markte jag det verkligen! Jag stannade och borjade ga nar jag var en bit fran byn. Nagra cyklister som satt och vilade halsade och en av mannen utbrast: "Men du kan ju inte stanna, da tappar du ju flaset!" Forklarade att jag var tvungen att vanta pa hunden som kom lunkanade efter ett tag, haha. Hoppas pa att kunna halla igang traningen nu, har kannt mig dalig/varit jattesjuk anda sedan jag var med Jeremy och co. i Altkirch nar det var svinkallt. Men har bunkrat upp med paraply och en ny varm troja nu ju, for att klara kyliga sommarnatter^^

Barbesok och bilproblem

Forrforra fredagen slutade barnen skolan sa nu har de sommarlov. Innan de ska till Maison de la Nature (imorgon); "lekskolan" de brukar va pa under loven sa har de varit hemma pa mandagen och tisdagen forra veckan, da jag passat dem hela dan, sen har de varit hos deras farmor och farfar sen i onsdags och kommer hem i eftermiddag. Pa tisdagen var forsta gangen jag verkligen gjorde nanting med dem; nar de gar i skolan och sen kommer hem maste vi vara hemma for att Léna ar har. Det ar svart att ta med dem alla tre med rullstol och allt. Sa jag, Noémie och Margaux packade in deras sma cyklar i min bil och korde bort till kanalen langre bort for en liten cykeltur. Jattemysigt var det! De cyklade och jag sprang bredvid.

Sedan de akt ivag har jag haft semester! Vincent ar pa affarsresa i USA i 15 dagar sa jag har varit sjalv med Julie. Det har blivit manga shoppingturer;) Det ar inte klokt vad mycket man kan fynda pa rea! Blev bl.a. en korallrod troja fran H&M for 7 euro och en vit BH for typ 14,9. Den var inte pa rea men for en gangs skull hittade jag en BH pa H&M i min storlek! Annars maste jag alltid ga till smaaffarer dar de har fler storlekar och betala flera hundralappar mer. Blev ocksa ett paraply eftersom det fina jag fick fran Anna en gang ar sonder och fick stanna i Sverige. Har kan det minsann osa ner! Hande pa en av mina shoppingturer; gatorna bokstavligen flot!

I fredags hade jag bokat tid hos en frisor. Det var Precsilla som rekommenderat stallet. En trevlig gaykille klippte topparna och klippte upp det lite till for han tyckte haret behovde lyftas upp eftersom det blir valdigt tugnt annars:p Jaja, det blev val bra. Sag dock ut lite som en docka nar jag gick darifran; han hade fragat om jag ville ha det plattat eller lockat efterat och eftersom jag avskyr plattat pa mig, da mitt ansikte blir jattestort, sa jag sa lockat.

Pa kvallen skulle jag traffa franska ganget pa l'Avenue, deras favoritbar, pa kvallen. Pa vagen hem fran stan under dagen upptackte jag dock till min fasa att batterilampan i bilen lyste rod. Det har kan inte va bra tankte jag! Berattade for Julie nar jag kom hem, aven om de inte brukar bry sig sa mycket nar det ar nat fel pa bilen. Jag gick ut igen och kollade om bilen gick att starta och det gjorde den. Sa tankte att det kanske rackte for ikvall.

Julie fragade vilka jag skulle ut med pa kvallen; trodde hon fragade i fall att nagot skulle handa med bilen. Sa jag berattade, men sa ocksa att jag har mobilen med om det skulle va nat. "Ring inte o vack mig mitt i natten om nagot hander med bilen!" sa hon. What? Jag trodde inte mina oron, men tankte att det kanske var spraket jag inte forstod. Men sen kom jag plotsligt pa att hon berattat om en gang nar Johanna; den forra aupairen hade haft problem med bilen och den inte startat nar hon skulle hem en natt. "Men hon var snall och ringde inte och vackte oss, utan hon tog en taxi hem," hade hon berattat for mig da. "...hon var snall" !! Vet ni sa dyrt det ar att aka taxi fran Mulhouse?! Foresten, om bilen hade stannat mitt ute pa landsvagen i morkret vet jag knappt om jag hade kunnat beskriva for nagon pa franska var jag befann mig. Har inga taxinummer heller.

Bad henne i alla fall upprepa vad hon hade sagt for att kolla om jag verkligen hort ratt...var ganska shockad. Joda, hon ville inte att jag skulle ringa henne om nagot hande, for hon behovde sin somn. Forsokte dolja min forvanade min och sa att "ok, da ringer jag nagon av mina vanner, sa kanske de kan plocka upp mig." Hon verkade dock fa lite daligt samvete sen for att hon latit sa hard mot mig, (hon later minsann inte mjuk och trevlig heller nar hon sager sadana har saker) sa hon gick ut i bilen och kollade manualen for att se vad det var for problem nar batterilampan lyste. Det betydde tydligen att batteriet inte laddades nar jag korde och vi visste inte hur mycket som var kvar och darmed inte hur manga ganger jag kunde starta bilen igen. Hon sa att farfadern hade nan apparat som man kan ladda batteriet med och att han visste lite om bilar, sa jag fragade om inte han kunde titta pa den nar han skulle lamna flickorna har nu i eftermiddag. Jo, hon ringde honom och han tittar pa den idag. Hon fragade ocksa om jag kunde kora med den in till stan pa kvallen och han sa att har man val startat den sa ar det inga problem. Sen om den inte startar nar jag ska tillbaka sa far jag ha nagra kompisar med mig som kan putta. Men det var liksom inte for min skull hon tog tag i det, det fattade jag ju, for i telefonen sa hon "det ar for att hon inte ska ringa och vacka mig i natt."

Jag korde in till Mulhouse for att traffa de andra men var lite deppig pga detta. Visst, skulle nagot handa med bilen sa skulle jag kunna losa det pa egen hand, det ar bara principen att man liksom inser att dessa manniskor inte bryr sig om en det minsta. Har aldrig hort nagon saga "ring inte om nagot hander." Det brukar vara tvartom. Berattade for fransmannen som inte trodde sina oron. "Sa hon verkligen det?" "Ar du saker pa att du inte horde fel?" Men men. Hade annars en trevlig kvall pa l'Avenue. Snackade mycket med Jaqcues om Sex and the city; skitkul, for vi har samma humor och kan typ alla avsnitt utantill.

Jacques kan alltid muntra upp mig!

Sen sneglade han pa en annan kille och sa "Elin, du ser han dar borta. Han ar gay, eller hur?" "Hur vet du det?" sa jag. "Jo, men jag bara vet." Haha. "Ska jag gora en Carrie?" fragade jag med glimten i ogat. I ett av avsnitten pekar Stanford pa en kille langre bort och sager till Carrie att han ar saker pa att han ar gay. Carrie gar bort och fragar om killens nr for att ge till Stanford. "Nej! Gor inte det!" sager Jacques. "Jag ar alldeles for blyg!" haha.

En del av ganget pa l'Avenue

Aurélien korde mig sen till min bil som jag parkerat en bra bit bort och jag berattade att om den inte startade sa maste jag ha nagra som knuffar. De andra var ocksa med i bilen. Claire berattade for Aurélien om vad Julie hade sagt till mig om att inte ringa om nagot hande (berattade detta pa engelska innan och Aurélien ar inte sa bra pa det). Han blev jatteupprord och sa att ger de mig en san gammal bil som klyddar, sa kan de ju atminstone hjalpa mig om det skulle handa nagot med den. Det kan jag faktiskt halla med om. Bilen ar ju mitt transportmedel har, utan den skulle jag inte kunna ha ett socialt liv. Ok, de kan ju inte hjalpa om bilen gar sonder, men de kan ju atminstone lata mig ringa. "Jag kor hem dig om vi inte far igang den! Inga problem!" sa han. Kan tillaggas att det skulle ha varit en superomvag for honom pa typ en timme. Men sa ar dem; mina vanner, de ar jattesnalla! Och jag skulle saklart ha gjort samma for dem, inget snack om saken.

Jag och Jacques satte oss i bilen (skulle skjutsa honom hem) medan de andra vantade. Den startade och alla jublade! Nar jag skulle slappa av Jacques utanfor hans hus satt vi kvar och snackade en stund. Vi har ganska kul nar vi pratar, sa det blev en lang stund. Jag hade motorn pa och tankte att den kanske stod och slosade pa batteriet. Sa jag stangde av den och hoppades pa att den skulle starta igen.

Vi snackade om filmen "Sound of music" for helt plotsligt namnde han den; att han verkligen alskade den och att den var en av hans favoritfilmer. Jag blev eld och lagor! Alskar den filmen och har aldrig traffat nagon annan som ocksa gor det. Det var typ den forsta riktiga film jag sag nar jag var liten. Sag den hemma hos mormor och morfar for de hade den inspelad. Mormor fick sitta och beratta vad de sa, for jag var for liten for att kunna lasa texten. Sen sag jag den nastan varje gang jag var hos dem, vilket var ganska ofta. Och sjalvklart har DVD:n som jag skaffade senare fatt folja med till Frankrike!

Efter en lang stund skulle Jacques ga in till sig, men satt kvar i bilen och skulle se sa att den gick att starta. Det gjorde den inte. Merde! Jag forsokte nagra ganger, men inget liv. Den var dod. Jacques som inte har korkort och inte kan nagot om bilar overhuvud taget fragade vad som hande. "Haha, Jacques, bilen startar inte." "Oj" sa han. "Vad ska du gora nu?" "Jag vet inte!" utbrast jag, men kunde inte lata bli att skratta, because he's such a girl! Haha. Han ar sa ohandig man kan bli och nastan mesigare an vad en tjej kan vara. "Du kan sova hos mig! Inga problem." "Tack det ar snallt," sa jag, "men problemet ar att bilen star mitt i din gata (hade aldrig kort in till kanten) och vi kan inte flytta den." "Vi kanske kan putta den!" sa han. Yeah right, har provat det en gang och det ar omojligt for en person i var storlek, for aven om vi ar tva maste ju nagon sitta i bilen. Tror jag. Kan inte nat om bilar jag heller egentligen. Man nagonting var vi ju tvugna att gora, sa jag lyckades hitta varningstriangeln, monterade upp den och satte den en bit bakom bilen. Den kunde kanske atminstone hindra andra bilar for att krascha min Albert^^

Nar vi var pa vag in hos Jacques sen kom det en bil och stannade till utanfor hans hus. "Kanner du dem?" fragade jag. Na, han hade aldrig sett dem forr. "Eller jo, vanta!" sa han sen, "det ar ju min syster!" Och killen hon hade i bilen bara rakade vara mekaniker!! Jag har alltid sadan tur! Haha. Sa han tittade pa bilen och sa sen att vi fick putta den. Sa han satte sig i bilen och gjorde nagot (fraga mig inte vad) medan jag, Jacques och hans syster sprang bakom och puttade. Sa gick den igang! Men sen nar jag satte mig och skulle kora ivag sa rakade jag trycka in den dar startgrejen (det ar som sagt en gammal bil) som man normalt satt alltid ska trycka tillbaka nar man startat bilen. Sa den dog igen. Sa vi fick springa och putta en gang till. Sen kunde jag kora hela vagen hem! Perfekt:) Hoppas pa att vi ska fa ordning pa den for annars vet jag inte vad jag tar mig till!

Hade shoppat en klanning pa H&M for typ 4,5 euro!! Riktigt fynd^^ Dock behovde axelbanden sys in lite sa jag fragade Julie om en sprattnal. Hon ar inte nan som gillar att sy precis, men hon har en liten lada med nalar, tradar och sant. Forra gangen jag behovde en sprattnal sa fanns den inte i ladan, men hon gick upp pa ovanvaningen och hittade en pa sitt rum. Den har gangen pastod hon dock, nar jag fragade, att hon aldrig hade lanat ut en sprattnal till mig; att hon inte hade och aldrig hade haft nagon. Hon har en sprattnal, sa ar det bara, hon har bara glomt det. For jag kommer tydligt ihag hur hon gatt och hamtat den och jag satt i koket pa koksstolen och sprattade pa ett par svarta byxor.

"Na, jag har ingen, du maste ha lanat den hos Astrid. Och skulle jag ha haft nagon sa skulle den legat i den dar ladan. "Ok", sa jag, "jag vet att jag har suttit har och anvant den innan, du gick upp pa ovanvaningen for att hamta den. Jag behover inte anvanda klanningen idag, men om du vill och har tid en dag kanske du skulle kunna se efter om den inte ligger pa ditt rum." Sa detta pa ett ytterst trevligt och odmjukt satt, som alltid nar jag fragar efter nagot. For jag tankte att eftersom hon inte syr sa mycket kanske hon glomt att hon har en sprattnal. Och vad fick jag till svar? "Jag tanker minsann inte spendera min eftermiddag med att leta efter nagot som jag vet att jag inte har," snaste hon. Och det var ju ocksa det jag hade bett henne att gora, eller hur!!?? Blev jattenere for hon ska alltid va sa bitchig och verkar hata att gora nagot for nagon annan. Och hon ska alltid ha ratt! Tanken har aldrig slagit henne att hon kan ha fel ibland. Jag vet att hon har en sprattnal, men vad kunde jag gora?

Sa jag sket i att ata lunch med dem, drog pa mig en annan sommarklanning och stack in till Mulhouse for att shoppa som jag hade tankt gora anda. Dar letade jag upp en syaffar och kopte en egen sprattnal. Hade jattetur den har dagen och hittade en massa klader som passade! Vissa dagar nar man ar jattesugen pa att shoppa hittar man ingenting. Da ska man lata bli att kopa nagot och spara pengarna till de dagar nar man helt plotsligt ramlar over allt! Skulle traffa Claire pa kvallen for att sen sticka pa en fest hos Aurélien. Var sa inne i min shopping, sa helt plotsligt var det for sent att kora hem om (hade ingen lust heller) sa jag stannade kvar i stan. Motte Claire med bilen pa tagstationen med alla mina kassar och hon visade vagen hem till henne. Dar fanns en annan av hennes tjejkompisar; Anaïs som jag aldrig traffat forr. Jattecool och trevligt tjej!

Efter att ha atit pizza stack vi; jag, Claire, Anaïs och Claires syster till Auréliens fest som ocksa denna gangen holls i ladan. Fest och fest, det var val mest kompiskvall, men det var supertrevligt!! Vi korde lekar dar man delades in i lag och skulle gissa namnet pa kandisar och lite sant. Det ar jattekul och mer kreativt an att bara sitta och hanga! Gor aldrig sant med kompisar hemma, blir liksom bara snacka, film eller sitta och glo pa datorn. Andring pa det! Kinesen som de forsoker para ihop mig med (minns inte om jag berattat om det innan) tog mod till sig och ville ha mitt nr. Han la fram det sahar: "Do you have a handy?" "Eller det ar kanske tyska," sa han sen. Jag sa att jag forstod vad han menade och att jag kan snacka lite tyska ocksa. Sen glomde jag vad det var han var ute efter sa han maste ha trott att jag helt ignoredade det. Pinsamt!

Pa sondagen efter skulle Claire sjunga pa ett café sa jag stack dit for att titta. Visste inte exakt var det var sa korde forst helt at skogen fel innan jag i alla fall hittade mataffaren (efter att ha fragat en tant med har pa hakan som gick ut i sin tradgard for att hamta posten) dar Claire sagt att jag kunde parkera. Sen var det inte svart att hitta stallet, for man horde henne sjunga. Sa trevligt det var! Det var pa en slags gard mellan gamla korsvirkeshus och Claire stod och sjong i ett litet hus utan vaggar typ (se bild). Laurence; hennes syster sjong i bakgrunden och dar var aven en man som spelade bas. Det var verkligen uppskattat for hon sjunger jattefint! De hade stallt ut en massa bord och bankar dar folk satt och fikade. Det var val en speciell tillstallning, for senare kom det fler manniskor som skulle upptrada.

Det borjade osregna nar Claire slutade sjunga sa operasangerskan efter fick sjunga inomhus i en stor sal efter att folk burit in bankar dar. Nar det oste ner och alla virrade omkring tog jag skydd i en gammal lada dar de hade alla kakorna (nej, det var inte darfor jag gick in dar!). En man som verkade vara en av de som organiserat allt borjade prata tyska med mig, for han trodde val att jag var tysk. Jattetrevligt och social! Fick reda pa att jag var svensk och borjade prata om hur fint det ar i Sverige, som alla andra^^ Senare gick jag och Claire dit for att kopa varsen kaka. Hon fick gratis och jag ocksa "for det var ju klart att jag ocksa skulle ha kaka!" sa samma man som jag snackat med innan. De var skitsora och suupergoda!

Sen slutade det att regna och nasta som skulle upptrada kune gora det utomhus. Det var en blasorkester. Alla var blandade tyskar och fransman, berattade Claires pappa. Innan har fransman och tyskar varit lite fientliga mot varandra, men nu har flera stader nara gransen borjat samarbeta och gora saker tillsammans. Som denna dagen! En av tjejerna i orkestern hade precis bott nan vecka med sin familj hemma hos Claire, for bada familjerna ar med i den har samarbetsorganisationen.

Claires foraldrar fragade sen om jag ville ata middag hos dem pa kvallen. Ja, varfor inte? Sa det gjorde jag och till min stora fortjusning at vi pasta, vilket jag sallan far chansen att gora annars:) De ar supertrevliga, generosa, gastvanliga och valdigt intresserade av andra manniskor och kulturer. Sa jag visade bilder fran Sverige som pappa hade skickat och Claires pappa satt och forsokte oversatta de svenska bildtexterna^^ Var jattenyfiken pa vad allt betydde och gissade ratt pa vissa ord eftersom de liknar tyska. Helt plotsligt gick mitt halsband sonder och genast sprang han ivag for att hamta verktyg och hjalpte mig att fixa det. "Hmm...inte sakert att det haller" sa han, "Claire, spring och hamta nagellack!" Haha, jamfor detta med Julie som inte ens ville titta efter en sprattnal!

I full gang med att laga halsband!

De har varldens sotaste golden retriver! Riktigt sa dar gosig som i filmerna. Den hade nat papper eller plast eller vad det var i munnen som den bet sonder sa att dar var bitar runtomkring pa golvet. Hade Mao gjort detta har hade Julie blivit tokig! Hon skaller pa honom bara han ruskar pa sig, for da kommer det lite har pa golvet. Men Claires mamma bara log och sa "Det gor inget, vi brukar lata henne leka, sa stadar vi upp sen." Gillar den installningen!

Visade mitt hus i Limhamn med hjalp av satellitbilder pa google vilket de tyckte var jatteintressant. Hennes pappa ville se allt! Haha. Nar jag visade luftkastellet nere vid brofastet skulle jag saga att "har har man utstallningar" och gissade att det hette ungefar som pa engelska "exhibitions". Men nej, da borjade alla fnissa, for pa franska beyder det tydligen "visa sig naken". Jahapp! Sa har man lart sig det ocksa^^ Foresten, fick reda pa att i Frankrike duschar man inte naken pa badhus, utan man har badkladerna pa. Pappan sa att i Tyskland sa duschar man naken (precis som i Sverige) sa nar man ar pa ett badhus nara gransen marker man direkt vilka som ar fransman och vilka som ar tyskar:)

Stannade hela kvallen hos dem, for sen plockade han fram fotoalbumet (hmm...kanner igen denna sortens pappor;)). Jattekul att se fran nar han var liten, for han bodde namligen i ett hus mitt ute pa landet i Bretagne; utan varken el eller vatten. Dar fanns inte ens riktigt golv, utan det var bara jord! Claires pappa ar lite aldre, men nu snackar vi anda typ 40-tal! (tror jag det var).

Akte hem sen nojd och glad efter att ha blivit ompysslad en hel kvall! Haha. Har aldrig traffat manniskor som ar sa lika mina foraldrar! Sa till Claire och Laurénce att vara pappor ar kopior! Ni kommer att ha jattetrevligt nar ni kommer hit, mamma och pappa!

Festival de la musique och Westernparty foljt av sangliggande

Sondagen efter ladufesten var det musikfestival i hela frankrike vilket innebar att de bygger upp scener i alla stader och folk; kanda och okanda upptrader pa gatorna. Jag stack med Jeremy och hans vanner till Altkirch. Blev forst inbjuden till en liten grillning i hans tradgard.

Favvohuset i bakgrunden^^ Fran vanster: Jag, Laurence (tror jag hon heter), Samia, Justine (gillar det namnet, det var det jag valde i franskklassen pa Petri nar lararen sa att vi skulle heta nat franskt pa lektionerna:)) och Elodie.

Festivalen var val trevlig men en del musik var val lite sadar. Detta var tredje dagen jag var ute sa jag var superdupertrott och just den har kvallen regnade det och var svinkallt. Fick dock lite Malmofestivalennostalgi da det var samma "springa omkring och leta efter manniskor samtidigt som man stoter pa andra man kanner". Dock kande jag ju typ ingen, sa det var lite uttrottande. Lite kul dock, for har kindpussas ju alla, vare sig man kanner dem elle inte. Sa det blev en massa pussande pa framlingar pa gatan som jag formodligen inte traffar igen. Fick antligen skjuts hem efter ett tag, sa det var skont.

I veckan var jag och shoppade! Alskar att roa mig med det:p Traffar pa sa manga trevliga manniskor nar jag ar ute och ror mig. Denna gangen borjade mannen i vaffelstandet vid torget att snacka med mig. Han var supertrevlig! Borjade att beromma min franska och fragade var jag kom ifran. "Aaaa la Suéde!" som alla andra sager; for dem ar Sverige ett underbart exotiskt land. Han hade gjort lumpen pa havet nar han var ung sa da hade han akt runt till bade Finland, Sverige, Danmark och Norge. Han hade varit den som lagade mat pa baten. Vi stod och snackade en bra stund tills det kom en annan kund. Det ar jattemanga som berommer min franska nu; totala framlingar som jag bara traffar pa! Jag vet inte vad de jamfor med, men det ar anda lite kul.

Tog en promenix pa kvallen i Buethwiller med hunden. Har borjat gora det, for annars blir det att man sitter vid datorn hela kvallen. Foraldrarna sitter framfor tv:en och har den avstangd, sa jag kan ju inte satta mig dar och borja titta pa nat om de sitter och laser eller pratar. Sen ar jag oftast for pigg for att ga och lagga mig och jag laser redan mycket bocker, sa ibland har jag inte lust med det. Sa det blir mysiga kvallspromenader! Den har gangen traffade jag pa Jeremy utanfor hans hus, sa vi stod och snackade ett tag. Hade berattat innan att jag skulle pa Westernparty i helgen och hade fragat om han hade en cowboyhatt som jag kunde fa lana. Det hade han inte, men nu fragade han om jag ville lana hans rutiga skjorta^^ Haha, sweet:) Men jag hade redan en rutig skjortklanning sa jag klarade mig.

Westernparty var det ja... Tanken var att det skulle hallas pa fredagen, men pga vadret flyttades det till lordagen. Pa fredagen var vi pa kalas pa Lénas skola. Jattetrevligt! De hade fixat en massa mat och dukat med bord och parasoller utomhus. Det var musik och en man och en liten pojke spelade saxofon. Sen hade de forberett ett litet "spectacle" med de handikappade barnen som var valdigt charmigt och fargglatt. Ett upptradande dar de skulle dansa (de som kunde) till musik. De som satt i rullstol var med pa sitt lilla vis och fick latsasinstrument i handerna. Sen hade de en utestallning av malningar som barnen hade gjort tillsammans med lararna. Riktiga konstverk var dem verkligen!

Sen akte foraldrarna pa en liten weekendresa och jag spenderade kvallen med lyxglass och en film:) Dagen efter kande jag mig sjuk och febrig, men slapade mig till Westernpartyt anda, for jag hade sett fram emot det. Det var en tjej som heter Wicky sm organiserat det tillsammans med sin syster. Sa superkreativt det var! Blev jatteinspirerad. Festen holls i en liten "tradgard" utanfor en by mitt ute bland falten. Tradgarden tillhorde hennes farmor och hade ett litet minihus (typ forrad med ett rum) utan elektricitet och vatten. De hade pyntat overallt med westernprylar, sa har halades kameran fram igen.

Har var lilla baren. I bakgrunden skymtar eldstaden dar vi grillade kott sen.

Denna planschen hade hon kopt pa internet. Blev lite skrynklig, men ska forestalla sadana dar westerndorrar^^

Wickys pojkvan med nan indian.

Detta var ett slags batteri som gav strom till musiken och alla sma fargglada rislampor som de ocksa hade kopt.

Wickys syster forberedde godistaltet, dar hon hangde upp en massa grillspett med godis pa.

Detta var skitcoolt! Har hade de tryckt ut bilder pa alla gasterna och klistrat upp.

Sa har sag bilderna ut:p Tyvarr kom inte mitt Co. for de hade andra planer eftersom dagen hade flyttats.

Cowgirls! Fran vanster: Wickys syster, en tjej jag inte vet vad hon heter, jag (utan cowboyhatt, for den skulle jag ha lanat av Jacques som ju inte kom) och Wicky.

Jag var tidigare an de andra gasterna sa det var inte sa manga dar nar jag kom. Senare pa kvallen vallde de in och jag snackade med nagra stycken. Gick redan vid 11 for jag var som sagt sjuk. Letade upp indianen som hade parkerat sin bil ivagen for min. Den har killen hade minimalt med klader! Ett rott litet skynke ovanfor kallingarna som sag ut som en minikjol, lang svart peruk och ett par mockasiner. Han hade inte direkt parkerat bilen ivagen, men jag bad honom flytta den lite da jag inte ar supersmidig pa att snirkla mig ut med Albert:) Sen hade jag lite val brattom darifran och racade rakt ut pa fel vag; en lite akervag med stora gropar i marken. Tyckte jag horde folk vissla och ropa bakom mig, men jag reflekterade inte over det. Tills det bumpade lite val mycket nar jag korde sa jag blev radd att nagot under bilden skull ga sonder och det plotsligt stod en gammal traktor framfor mig - da insag jag att detta verkligen var en aker. Jag lyckades fa runt bilen och korde tillbaka...haha. Nasta dag hittade jag en massa ho och skit som satt sig fast vid sidorna pa bilen.

Var supersjuk hela nasta dag! Hade lovat att stryka barnens klader i helgen, men jag hade skjutit upp det till sondagen for att jag inte madde bra. Typiskt, for den har dagen var ju den varsta och jag kunde knappt sta upp. Nar kvallen narmade sig slapade jag upp strykbradan och fick sitta ner och stryka samtidigt som jag forsokte halla en vat trasa for pannan. Samtidigt skrev franska vanner till mig pa facebook, som hade fatt reda pa att jag blivit jattesjuk, att jag skulle lata bli att stryka och ga och lagga mig direkt; att familjen skulle forsta. Men jag var envis, for jag hade en kansla av att de inte skulle forsta. Nar jag var klar efter tva timmar (fick ju pausa hela tiden, sa det gick inte sa varst snabbt) var jag tvungen att storta upp pa mitt rum och lagga mig, sa sjuk jag kande mig. Detta var varre an nar jag var magsjuk. Kan inte minnas att jag nagonsin varit sa har sjuk forr! Orkade inte slapa ner strykbradan i kallaren utan lat den sta kvar och hoppades att de skulle ha lite overseende nar de kom hem och sag min lapp som jag krafsat ihop och skrivit att jag blivit jattesjuk. Traffade mamman forst pa formiddagen dagen efter nar jag hasade ner i koket for att ta ett glas vatten. Bad om ursakt for att jag lamnat kvar strykbradan. Vantade mig typ "men det ar ingen fara! Vi forstod att du maste ha blivit valdigt sjuk". Nada, hon borjade klaga (med inlevelse!!) om "alla" saker som jag inte stadat undan och som de var tvugna att gora nar de kom hem klockan nio pa kvallen. For jag hade ju (ve och fasa) glomt att ta upp min filt fran soffan ocksa.

Jag var helt chockad! Jag hade diskat upp allt efter mig i koket, sa allt annat var snyggt och jag hade kampat med att stryka kladerna in i det sista trots att jag knappt kunde rora mig. Men jag strok kladerna for att vara snall, for jag tankte att det var bast eftersom staderskan kom nasta dag och Julie ville kanske ha undan kladerna fran bordet. Hade jag varit Julie hade jag snarare tackat aupairen for att ha strukit kladerna anda och sagt att hon inte hade behovt gora det om hon var sa sjuk; att det kunde ha vantat i ett par dagar. Haxjavel!! Var sjuk och deprimerad hela dan. Inte en gang gick hon upp for att kolla laget och fraga om jag behovde nagot heller. Var sangliggandes i tva dagar tills jag kunde ga. Julie hade berattat for foraldrarna till lilla Audrey som bor tva hus bort, att jag var sjuk. De foraldrarna ar varldens sotaste! Resten av veckan, varje dag, nar jag hamtade barnen fran skolan eller hos Audrey fragade dem hur det var med mig:)

Ladufest

Aurélien har varldens coolaste lada! Han bor i en liten sot by i en dal vid bergen och en bit bort; bredvid hans farforaldrars hus, vilka han bor granne med star en lada som han har inrett. For ett par veckor sedan hade han fodelsedagsfest dar och jag och Astrid korde dit. Gatorna i byn var sa smala sa att bilen knappt fick plats, vilket vi hade valdigt roligt at. Se bild nedan:)

Vi visste inte annu att festen skulle hallas i en lada, sa vi fattade ingenting nar vi klev in med vara ballonger och presenter och dar bara var en massa ho. Men sa fick vi ga uppfor en skranglig gammal trappa till ovanvaningen och dar var det inrett hur coolt som helst! Dar fanns en bar, ett matsalsbord med bankar runtomkring, en slags plata dar det stod en massa gamla retro soffor och soffbord. Dar fanns ocksa en hylla med stereo, tv och dvd. Det coolaste av allt var vaggarna som var fyllda med malningar som Aurélien har gjort nar han var i femtonarsaldern, planscher och en massa "fumer pas"-skyltar som hans mamma satt upp pga av brandfaran med hoet darunder. Ovanfor baren fanns dar madrasser; typ som en sang och dar fanns ocksa ett loft hogt upp dar man kunde skymta madrasser. Jag var helt mallos! Sa sjuukt kreativt! Kameran plockades fram, titta och njut:

Har kom man upp!

Har skymtas baren med "sangen" ovanpa.

Har har Aurélien malat bl.a. hans syster, sig sjalv och nagra av hans vanner.

Han sjalv ar malad som han med lite langre blont har som har en namnskylt pa trojan.

En liten rolig parantes: Av Julia till vanster pa bilden ovan fick jag tillbaka min bagladyring som varit pa villovagar. Jag har en ovana att glomma ringar pa toaletter eftersom jag tar av dem nar jag tvattar handerna. Just den har ringen ar en av mina favoriter; en silvrig ring med en svart sten som jag fatt av kvinnan i Sprudlabutiken i Limhamn dar jag jobbar ibland. Jag hittade den liggandes ensam pa disken en dag nar jag jobbade och fragade Eva om den var till salu. Japp, det var den. Ibland vill hon att jag satter pa mig lite smycken nar jag ar dar, sa jag provade ringen och den passade perfekt! Dessutom var det precis en san jag behovde. Dock var den lite dyr, sa jag kopte aldrig den. Bar den dock hela dagen. Sa en dag fragade hon: "Du Elin, jag vill ge dig den ringen." Gissa om jag blev glad!

Denna gangen kunde jag verkligen inte komma pa var jag hade glomt den nagonstans och var jatteledsen. Letade igenom hela mitt rum; alla vaskor, fickor och neccessarer, kollade bland barnens krimskramssmycken, kontaktade alla vanner jag varit hos och bad dem att leta. Den hittades ingenstans! Sista chansen var pa stallet dar Claire hade sin konsert. Jacques teater holls pa samma stalle, sa nar vi var dar andra gangen fragade jag killen i baren om han fatt in nagot. Det hade han inte. Efterat fragade jag Jacques om han hade hittat den (kunde ha glomt den nar jag var pa fest hos honom) och da rakade Precsilla ga bredvid och hora. "Julia har den!" sa hon. Efter Claires konsert hade hon hittat ringen pa toan, men den hade varit for liten for henne sa hon hade gett den till Julia. Jag var glad sen hela kvallen, vilken tur jag hade!!

Sa nu pa Auréliens fest fick jag tillbaka den! Stackars Julia tittade ner pa sitt nakna finger och sa att hon hade gillat ringen. Shit! Fick lite daligt samvete. Far spara ihop till en san ring nar hon fyller ar eller nat:p Tipsade henne om market.

Har serveras det grillat kott!

Presenten fran mig var ett par inramada foton pa han och Claire som jag tagit.

Tillverkade aven ett kort dar jag skrev pa svenska.

Hans mamma hade bakat en mangd

gudomligt goda kakor och tartor!

Jag och Astrid delade for att kunna smaka pa allt:) Skitbra idé tycker jag; med en massa olika sorter, istallet for en stor mangd av en sort. Kanske ar lite mer komplicerat men det gor att det ser valdigt kreativt och fint ut. Och gott!!

Nar vi skulle ga stotte vi ihop med Auréliens farfar pa vagen ner,

som kom for att kolla laget. Han var visst nyfiken.

Klockan var val en bit efter midnatt sadar...haha:)

Efter ett par glas var skrangeltrappan

ganska rolig att klattra ner for^^

Bilder!!

Sa, nu har jag tagit mig i kragen och klurat ut hur man gor med bilderna. Antagligen har ni redan last inlaggen hitintills, men ogna garna igenom dem for bilderna ger lite liv och verklighet at mina berattelser:)

Foresten var ar alla? Ni ar sa tysta och blyga! I ett par manader trodde jag inte nagon laste bloggen, men sen fick jag hora fran bade har och dar "Elin, fortsatt att skriva" eller "jo, jag laste i din blogg att..." osv. Ni kan kommentera har om ni vill! Tror inte det ar sa klyddigt:) Skriv "hej" eller nat, sa vet jag att ni lever;)

Hugs'n kisses!
E