Mycket har hänt på sistone. Brukar låna datorn ibland av Liz och James, men det blir inte ofta. Ibland säger de att de kommer in med den typ vid 5 när de inte använder den, men sen kommer de aldrig. Så sitter man där och väntar i timmar och tror att man ska få skriva av sig lite, maila och facebooka. De är supertrevliga, men lite opålitliga. Dåliga på att svara på sms och så. Brukar skriva lappar och sätta på deras dörr som liksom ett förslag på annan kommunikation. Ibland låter de lappen sitta kvar fast att de läst den, så då vet man inte om de sett den eller inte, haha. Men men.
Corres familj, familjen Grimshorn, var här förra veckan och hade semester, så då jobbade jag så att Corre kunde vara med dem. Mötte upp för lunch och middag ibland, jättetrevligt. Mysigt med lite folk hemifrån. Åkte skidor ett par dagar med dem också. Corre hade bett dem skicka med en massa saker i matväg som vägde ton. Blåbärssoppa, nyponsoppa, mandelbiskvier, Kiviks jordgubbskräm, tunnbröd, digestivekex, Kalles kaviar... Corre-mat med andra ord. Tyvärr hade blåbärssoppan läckt ut över allt, vilket Grimshornarna upptäckte på flygplatsen i Zurich. Mitt i allt uppackande, torkande och organiserande så åkte Stoffes (Corres lillebror) Macdator i golvet och gick sönder. Tyckte synd om dem, en massa meck för att släpa hit Corres svenne-mat när vi ändå ska hem snart, haha.
Häromdagen när jag moppade golvet i vårt rum upptäckte jag något skitläskigt i hörnan bakom våra väskor. Mögel!! Slog upp vad det hette på tyska och åkte till Mooserwirt för att be någon göra något åt det. De flinade och sa att det var mögel i det rummet varje år. Så arg jag blev! Hur kan de låta folk bo där då!? Inte konstigt vi varit sjuka större delen av säsongen. I alla fall, idag kom Ivitza och sprayade nåt gift på det så att det skulle försvinna. Han hade sin översöte lille son med sig och vi stod där och höll för näsan för det luktade pyton. Fick order om att inte vistas i rummet förrän på kvällen, för medlet var giftigt. Jag gav mig ut på en långspringrunda i skogen och Corre låste in sig i badrummet. I chalen på ovanvåningen är där inga gäster idag, så har suttit här i lädersofforna med panoramautsikten över bergen och umgåtts med Liz och James hela dan medan Corre jobbat. Hon råkade dock låsa mig ute, så har varit en sväng på Mooserwirt för att hämta nyckeln av henne. Helt osminkad, i Liz jacka som är för liten, leggings, en stickad kofta som knappt täcker rumpan och mina curlingskor. Grabbarna retade mig och trodde att jag inte kommit hem i natt. Liz och James är översnälla! Just nu står James i köket och steker köttbullar till oss! Så vi ska ha mysmiddag och filmkväll ikväll. Inte klokt vad man saknar sånt.
Igår gick jag och Corre en superlång slinga genom skogen för att komma till en restaurang som vi hört skulle finnas i slutet. Vi kom fram till slut och slog oss ner vid ett bord utomhus i solskenet. Snart kom ett gäng medelålders skidåkare och slog sig glatt ner vid oss så att vi knappt fick plats. Där fanns bara två bord ute, så vi skuffade på oss till bordet vid väggen när där blev ledigt. Dit kom dock fler glada öldrickande skidgubbar, så det blev till att möblera lite. Stället var svindyrt och det var inte mycket man fick för pengarna, inte gott heller för den delen, men det var nice med en paus efter promenaden.
Promenerade tillbaka och jag gick till Mooserwirt för att jobba. Var tidig, så passade på att bestämma en tid med Margots dotter (som faktiskt är trevlig) till att klippa mig. Hon kan tydligen klippa och jag får det mycket billigare gjort än om jag skulle gå till en salong. Stod och snackade med henne en stund i paraplybaren utomhus där hon jobbar och fick hennes nummer så att vi kunde hålla kontakt. Tre grabbar bakom mig som var trillingar ville väldigt gärna ha lappen med numret efter mig, haha. Sen gick jag in för att fråga runt efter mina jobbkläder, som förmodligen någon städerska eller tvätterska tagit och flyttat på. Vi är nämligen de enda i personalen utan skåp, så vi får lägga våra kläder lite varstans. Hade hämtat upp rena kläder från tvättrummet och lagt fint i en hög i en bokhylla där även andra rena kläder låg. Men inte ens där fick de vara ifred! Frågade Fluve som satt och fikade i restaurangen med Margot och några andra och de kallade mig för ”schlampe...” nånting, vilket inte lät jättebra, men betyder väl slarver eller nåt. Han flinade i alla fall, ännu en gång. Någon hade tryckt in min t-shirt på översta hyllan i baren och min jacka låg gömd i omklädingsrummet och de tyckte jag var jättekorkad som inte sett det. De kunde ju öppnat munnen i stället när jag sagt de senaste dagarna att jag var av med grejerna. Suck.
Det är många som skrattar åt mig på Mooserwirt. Igår när jag skulle fylla på is i istunnan vid schanken så råkade jag begrava isspaden i den så alla engagerade sig för att ta ut den till mig. Fluve råkade stå där precis och bara flinade och skakade på huvudet. Häromveckan när jag skulle ringa till Harald i källaren och beställa flaskor till kylen så började jag skratta för han är så rolig i telefonen. Fick fick världens skrattanfall, var helt röd i huvudet och tårarna rann, kunde inte sluta. Kunde inte avsluta min beställning så fick ge luren och kom ihåg-lappen till en av servitörerna. De i schanken hade rätt kul åt detta resten av kvällen. Tycker att jag är en sån som ler hela tiden, vilket känns rätt skönt att höra till skillnad från när en del irriterande gäster klagar på att man ser sur ut. Men visst nästa gång när jag står där helt genomsvettig med en astung back med glas i famnen, tusen ”att göra”-saker i huvudet, stressad så att jag håller på att gå sönder och sur på Margot som är världens bitch, så ska jag absolut försöka komma ihåg att dra på smilbanden också. Attans att jag inte tänkte på det innan!
I söndags när jag slutat jobba så skulle vi gå till Underground för att träffa lite Supertravelmänniskor. Folket på Mooserwirt hade varit ovanligt fulla den här kvällen, så det var skönt att komma därifrån. En av männen drog ner brallorna framför sina kompisar och började vifta med ägodelen mitt framför näsan på mig som stod och torkade bardisken. Lagom trevligt. Margot bara skrattade och gick fram och stoppade is i brallorna på honom, hade skämts ihjäl om mamma gjort det. Den här kvinnan har fyra barn varav en dotter är i min ålder och hon är t.o.m. mormor till typ fyra stycken!!
Anyway, jag och Corre började kasa nerför pisten. Bakom oss kom en full dansk kille som knappt kunde stå på skidorna. Vi hjälpte honom ner och han insisterade på att följa med till Underground. Han tog av sig skidorna när han kom ner och vi sa att han kunde ställa dem vid huset, men istället kastade han in dem i skogen och sa att han skulle hämta dem imorgon. Lycka till! Men har sällan skrattat så mycket som när vi skulle ha ner honom för pisten, för han försökte prata svenska och det lät så sjukt kul. Väl inne på Underground beställde han drinkar till oss. Jag fixade ett glas vatten till honom, men han påstod att det var inget för honom, haha. Han hade inte ätit, bara druckut hela eftermiddagen. Ändå lyckades vi ha en ganska givande konversation med honom där vi jämförde danska med svenska. En av spelemännen pausade med gitarren och la sig i när vi snackade. Tydligen kom han från Stockholm! Världen är liten. Han sa till dansken ”De här tjejerna pratar inte svenska, de pratar skånska” haha. Som att man inte får höra nog av det där hemma. I alla fall, han var ursprungligen från Argentina och kunde alltså prata spanska, svenska, men även danska, norska, engelska, italienska och franska. Jag var djupt imponerad. De spelade en av mina favoritsånger ”Jessie” som är en asgammal låt, men som jag alltid velat lära mig på piano. Måste få tag på noterna när jag kommer hem.
Nu måste jag nog avsluta snart, grymt vad jag kan flumma ut! Måste bara berätta: Jag har skaffat ett extrajobb! Tänkte att nä, nu måste här tjänas lite pengar så gick ut på en liten jobbsökartur förra veckan. Fick napp efter typ en kvart på ett mysigt litet familjeägt lägenhetshotell. Har jobbat där två gånger nu. Det är farmorn i familjen som äger det och bor där, men en av hennes söner, Martin och hans fru ”Freni” är ”chefer.” Den här familjen heter Jennewein i efternamn, så hennes äldsta son är ägaren till den stora sportaffärskedjan i St Anton där vi köpte vår utrustning, mittensonen bossar alltså på hotellet och den yngste är killen på Mailbox! Snacka om sammanträffande. Har varit där två gånger och städat. Ska komma onsdagar och dammsuga och städa toaletter och lördagar för att grovstäda när de byter gäster. Men i lördags var det fler en jag och Freni som städade; två av hennes väninnor kom och hjälpte till. De var väldigt fnittriga och roliga att snacka med. Kan bara prata tyska så man kommer att lära sig en hel del på detta jobbet. Jag lärde dem engelska. Win-win situation! I lördags fick jag både frukost och lunch och vi satt och åt tillsammans i farmorns stora ljusa matrum. Jättemysigt att sitta ner och äta och prata. En av väninnorna gick på nån diet där hon uteslöt kolhydrater helt, så jag blev ju eld och lågor och började pladdra om det, tycker sånt är jätteintressant. Freni och Martin har en liten bebiflicka! I onsdags var hon med när vi städade och låg där och kravlade på golvet.
Ska alltså upp tidigt och städa imorgon, så godnatt för denna gången!
E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar