Hej svej!
Sitter i Nasserein, i killarnas svinstia och lånar Nicks dator. Men här är mysigt ändå, sitter i köket och solen skiner in. Förra måndagen åt vi världens mysigaste frukost på hotell Perseierblick där Corres familj bodde när de var här. Kvinnan som äger stället är svensk och sa att jag och Corre var jättevälkomna att komma och äta frukost en dag. Snacka om lyx! Bullar, yoghurt, musli, fruktsallad, en massa olika sorters pålägg, teer...
Corres födelsedag blev lyckad! Handlade dagen innan. Det blev glass, blåbär, hallon, påskägg, fullkornsbullar... Plus ballonger, ett kort med blommor och en bukett vårblommor. Gömde sakerna i James och Liz rum och kom in och hämtade dem morgonen efter när Corre låg och sov. Dukade fram lyxfrukosten, satte blommorna på bordet och spred ut ballongerna på golvet. Skrev på kortet och la fram den lilla presenten som jag och Anna egentligen hade planerat att ge på hennes 20-årsdag - "La vie avant Chanel." Sen satt vi och åt och chillade ett tag och hon öppnade vår present och paket hemifrån. Stack ut och åkte skidor och sen skulle Corre jobba. Jag stack till Mooserwirt och sa till Dj Gerhard att det var Corres födelsedag och önskade en av hennes favoritlåtar. Så efter ett tag ropade han ut i högtalarna att Cornelia i baren hade födelsedag och sen hördes tonerna av Coldplay´s "Viva la vida." På kvällen hade vi bokat bord på Bobo´s och stack dit med Andrea, James och Liz och åt dessert och drack champagne. Efter ett tag kom Craig och Nick och vi dansade runt och hade kul. Dj:n som hade tråkigt joinade också.
Det har inte varit mycket att göra på Mooserwirt nu när det är så fint väder. Lite tråkigt att bara stå där och inte göra något. En kväll var där ett gäng killar som snodde Margots spritsflaska med grädde och började spruta. Då blev det fart på kärringen! Fick en liten tillsägelse samma kväll av henne. Det brukar vara jag som springer till kortläsaren med gästernas kort för hon ser dåligt. Knappar in summan och kortnumret, kvitto kommer ut som gästen ska skriva på och då är det noga att jag jämför deras signatur på kvittot med den på kortet sen, så att de inte har snott det eller nåt. Hade uppenbarligen missat det en gång den här dagen för Margot visade mig ett kvitto där någon skrivit "I love you" istället för en signatur. "Elin, this is not a signature!" sa hon med ett flin. Han som skrivit det kom tillbaka nästa dag och började prata med mig. Visste vem det var. Men han var för gammal!
Vår granne Viktor har hittat ett nytt intresse. Att skrämma oss på Mooserwirt. Var på väg in i hissen och när dörrarna öppnades stod han där med en kamera i handen och skrek. Jag skrek tillbaka för blev skiträdd och allt är filmat och ligger nånstans på hans facebook, haha. Han brukar också komma bakifrån och sticka fingrarna i magen på en när man står i baren. Sjukt pinsamt framför alla gästerna. De senaste gångerna har han gömt sig under bordet i personalrummet och grabbat tag i våra ben när vi satt oss för att äta. Corre hatar det! Haha.
De har sagt till oss att vi kan komma senare i.o.m vädret vilket betyder mer skidåkning och solning för vår del! Jag och Corre åkte med Nick härom dagen. Jättemysigt, solen sken nästan hela tiden och vi åt lunch i backen. Dock blir det busy ibland på Mooserwirt. Corre var med om den mest busy dagen någonsin förra lördagen! Ölglasen tog slut för det hann inte diskas och det var kaos!
Har mer energi nu och det är varmare så promenerar oftast hem efter jobbet. Corre och Andrea fick skjuts av Gerhard en dag. När de gått ner i garaget och satt sig i bilen ringde Eugen, ägaren till Mooserwirt som bor på ovanvåningen och frågade vad det var för söta flickor han hade med sig i bilen. Han hade sett dem från övervakningskamerorna. Gerhard förklarade att de jobbar här. Eugen råkar vara extremt dålig på att hälsa så han kände inte igen dem, haha. Men detta slår allt: Skulle in i hissen i förrigår från källaren. Utanför stod Eugen med två män; hans vänner tror jag. Jag hälsade och han hälsade tillbaka. Vi gick in i hissen. Hörde honom mumla något till hans kompisar att han inte hade en aning om vem jag var. Han insåg väl inte att jag förstått vad han sa, så jag sa "Känner du inte igen mig?" "Nej," svarade han. "Jag jobbar här" sa jag. Hans vänner hade börjat flina vid det här laget. "Jag jobbar i baren där nere" fortsatte jag. Han såg ut att skämmas ihjäl. "Förlåt" sa han. Innan jag gick ut från hissen sa jag med ett flin "My name is Elin by the way!" Ni skulle sett hans min! Skämde ut honom totalt, haha. Framför hans "viktiga" kompisar!
En dag kom Dj Bobo till Mooserwirt för att ha en liten konsert i källaren. De skulle lansera sin nya skiva. Jag och Corre hade ingen aning om detta när vi kom ner i personalrummet med vår lunch och där satt ett gäng okända män. Vi började snacka med dem, jättetrevliga! Det är tydligen de som gjort "Chihauhau," låten man dansade till när man var typ 13.
Här har varit fler kändisar i St Anton. Förra onsdagen när jag städat på hotellet och jag och farmodern satt och åt lunch kom Andrea från Haus Weisskopf in. Hennes hus ligger nämligen mitt emot hotell Sonneneck. Hon fick också lunch och vi satt och pratade. Hos Andrea jobbar en svensk kille som vi brukar träffa ute. Vet inte om jag berättat om honom innan. Kallar honom Yoghurt för hjälpte honom att välja yoghurt en gång på Mpreis. Frågade hur det gick med honom och hon var jätteledsen för han skulle åka hem dagen efter. Tydligen var han den bästa och mest omtänksamma bummare hon haft som jobbat hos henne. En dag när hon hade haft huvudvärk, kännt sig jättekass och det hade regnat hade han kommit med bilder till henne på hans sommarhus i Stockholms skärgård så att hon skulle kunna minnas honom när hon såg bilderna på vattnet och hörde regnet, haha.
I alla fall, eftersom han skulle åka så gick jag över till Weisskopf för att snacka lite. Han satt vid facebook och plötsligt ringde hans mobil. När han lade på frågade han om jag brukade se Gossip Girl, en av min och Corres favoritserier. Tydligen var Ed Westwick (han som spelar Chuck Bass) i St Anton! Jag blev eld och lågor. Han var här för att spela in en film; "Chalet Girl." På vägen hem träffade jag på Dylan, killen från Sydafrika, som berättade att han fått jobb med filminspelningen. Ett par dagar senare hamnade jag i liften med Grynets kompis som sa att Grynet fått en liten roll i filmen. Hon skulle flirta med Ed Westwick i liftkön!! Hur har vi kunnat missa dessa ansökningsannonser!!??
Ringde Grynet några dagar senare för att fråga om hon ville ut och åka skidor. Hon var på inspelningen och sa att vi kunde komma dit om vi ville se honom. De spelade in nedanför en av pisterna. Ringde till Corre som var på väg ut i backen och vi begav oss dit från vars ett håll. Tog en jäkla tid, för många pister var stängda p.g.a. laviner. När vi väl kom dit var där en massa färgglada bummare som spelade statister. Scenerna skulle föreställa en snowboardtävling så de hade riggat upp en massa och bummarna skulle va publik och stå runtomkring och skrika. Vi satt vid kanten på läktaren och tittade på. Ringde Grynet som sa att Westwick gått iväg ett tag men nog skulle komma tillbaka. En bit bort stod ett lunchtält där de som arbetade gick för att äta. Där stod bara några stycken. Helt plötsligt kom han dit! Stod där helt själv. Vi begav oss bort för att snacka med honom och fick en kul bild på alla tre. Berättade överentusiastiskt för vännerna på Mooserwirt vem vi träffat, men ingen visste vem det var, haha.
Snart åker vi hem! Lite sorgligt, kommer att sakna många. Men en del kan man ju hälsa på i Sverige och åker vi till London bor jättemånga vi känner där och i närheten. Solen skiner nu och livet leker! Så det blir glassigt den sista tiden. De sista dagarna är vi lediga och då ska det afterskias på Mooserwirt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar