Spar heter stället man gör sina matinköp på i St Anton. Eller ja, man kan också handla på Nah und Frish som är lite mindre eller så kan man åka till Mpreis en bit bort som är större. Känns som att det är lika dyrt överallt... haha. Den här dagen var vi i alla fall på Spar och yrade omkring. Corre hade någon i sin familj på tråden och pratade om våra jobberbjudanden. Jag blev tokig när jag hörde hur hon tvekade om Mooserwirt, eftersom hon var rädd att säga nej tilll kvinnan på B&B-stället ifall vi inte skulle få det. Jag tyckte däremot att vi skulle ta risken då Mooserwirt lät sååå mycket bättre. Vi kunde dela på en tjänst (hade jag fått nåt hos Andrea som kvinnan på Hauset heter, hade jag i bästa fall fått skotta snö två timmar om dan om det nu hade snöat och sen förmodligen betala för mitt eget boende), vi hade fått boende och mat tre gånger om dagen, vi hade träffat tusentals trevliga människor (Andreas haus verkade ganska dött), vi hade haft erfarenheten av att ha jobbat i en bar vilket kan va användbart vart man än åker någonstans. Dessutom var arbetstiderna perfekta. Vi skulle jobba från kl tre till åtta på kvällen och skulle då kunna åka skidor innan och gå ut efter. Perfekt! Var rädd att hennes familj skulle få henne på fel spår.
Samtidigt försökte jag göra henna uppmärksam på att vår stalker fanns i butiken. Vi hade nämligen fått en stalker på kroken. En man i typ 50-årsåldern som brukade följa efter oss vart vi än gick i St Anton. Nu gick han omkring och spanade på oss mellan hyllorna i tron att jag inte kunde se honom stå där och stirra mellan cornflakespaketen på andra sidan.
Under tiden vi sprang omkring i affären var där ett gäng på tre grabbar varav en tittat på mig hela tiden. Undrade om jag sett honom förut, men nä, det stod stilla. Sen ställde de sig i kön till kassan och åt salami direkt ur paketet. Knasiga typer tyckte jag. När vi äntligen hade plockat vad vi skulle och kommit ut ur affären stod de som förutspått utanför och väntade på oss. De frågade var man kunde ta en taxi och vi gick dit tillsammans för vi skulle åt samma håll.
De var australiensare och några av de trevligaste, mest öppna människor jag någonsin träffat. Var här för en veckas skidsemester. Det slutade med att vi satt i samma taxi allihop, på väg till deras hotell för förfest. Jag påpekade att det kunde hända att vi inte kom in eftersom man inte brukar få ha besök på hotellrum. De påstod att i Australien och London (där två av dem bodde) hyrde man ett rum och fick trycka in hur många man ville. Hmm... jag var tveksam och mycket riktigt möttes vi av en stor, sur hotellgubbe med traditionell österrikisk outfit så fort vi kom innanför dörren. Han grymtade att vi inte fick komma in men vi bönade och bad och sa att vi bara skulle stanna i två timmar, så han gav med sig efter en stund.
Väl uppe på rummet dukade grabbarna upp värsta picnicen av vad de hade handlat på spar: salami (det som var kvar), ölkorv, annan korv, kex, sallad, bröd, kaviar, skaldjursröror... Vi var i himlen med tanke på hur sparsamma vi hade varit med maten för att ha råd att bo här. En massa dricka försökte de också hälla i oss, men vi gjorde dem besvikna, för tydligen drack vi betydligt mindre än vad de hade väntat sig av två svenska tjejer... haha. Vi fick reda på vad de hette, men döpte om dem till Frodo (han som stirrat på mig i affären var extremt lik Frodo), Buz (lite smått lik roboten i Toy Story) och Poker, eftersom kille nr tre var pokerspelare. Frodo var bara några år äldre än oss och spelade tydligen också poker. De andra två var typ 26, 27 och Buz var kiropraktiker.
Vi stack hem efter ett tag och gjorde oss iordning för utgång. Hade bestämt träff med Australiensarna på Cuba Bar. Sen stack vi till Funky Chicken och hade världens ballaste kväll! Dansade oss svettiga på bänkarna till “I got a feeling” och “Alla som inte dansar är våldtäcktsmän” (det var swedish night:)). Fick knö av mig leggingsen inne på toan, som alltid är på under jeansen; utomhus hade man inte överlevt annars. Det blev ganska sent och vi började bege oss tillbaka dit de skulle ta taxi. Buz gick och frös för han hade inte fått ut sin jacka ur garderoben på Cuba Bar eftersom han blivit av med nummerbrickan. Han drog upp mina leggings ur min jackficka och knöt runt halsen. Sen när de satt i taxin och vi skulle säga hej och godnatt och gå på vårt håll tog det mig typ tio minuter att få tillbaka dem, han vägrade ta av dem och tyckte vi kunde följa med dem tillbaka vilket han kunde fetglömma. Lovade att köpa leggings till honom så fort jag kom till ett H&M, haha.
Tillbaka på Wildebene åt vi nattamat inne hos grannarna som också varit ute, och googlade Poker på deras dator. Tydligen var han en ganska känd pokerspelare med egen hemsida och 1,5 miljoner dollar var ungefär vad han tjänade efter en tävling. Shit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar