Welcome to Australia!

Jag måste vara världens sämsta bloggare! När man bloggar ska man tydligen skriva ofta och lite, helt i motsats till vad jag gör, som skriver uppsatser och uppdaterar i snigelfart. Meeeen det finns en förklaring; det är fortfarande mycket som känns nytt här och skolan känns fortfarande en aaaaning överväldigande. Plus att man ska festa, fika, surfa, titta på valar, lära sig att cykla i vänstertrafik, planera resor, svara på folks sms/mail på olika språk, hitta var f*n de har vetekross och vaniljsocker i affären och slita sitt hår i frustration när man försöker skära en jämn tunn skiva ost med en kniv (God bless osthyveln!!)...ja ni fattar. Så tyvärr har jag inte haft tid att sätta mig med bloggen, men idag tänkte jag skriva ikapp mig själv! Anledningen till att jag skriver långt är helt enkelt att jag har svårt att fatta mig kort, vilket samtliga läsare säkert känner till om de hört mig i vilket annat sammanhang som helst. Och som ni även vet är detta något som jag ständigt arbetar med att motverka, vilket hitintills fungerat väldigt bra då jag, som ni märkt redan skrivit halva "uppsatsen" utan att komma till saken.

So aaaanywaaayyy.... Jag och Lisa skiljdes åt i Singapore eftersom vi hade olika flights till Brisbane. Jag anlände sent på kvällen och hade bokat en "pick up" på flygplatsen, dvs folk från universitet som hämtade och körde blivande internationella studenter till deras tillfälliga boenden. Jag var skitnervös när jag skulle gå igenom alla kontroller på flygplatsen då jag förmodligen tittat för mycket på Gränsbevakarna Australien, men det gick bra, alla var trevliga och den lilla söta hunden lyckades inte nosa upp kokainet jag pumpat in i hårsprayflaskan i min nessessär. (skämt).

När jag kom ut med all packning möttes jag av en massa människor med skyltar som väntade på anländande och sist i raden (australiensare jäktar inte i onödan) stod två runda goa skäggiga gubbar, en från Queensland University of Technology och en från University of Queensland som var glada för att skämta och lyckades bocka av mig på en av listorna. "Welcome to Australia!" sa de båda glatt. När de fick reda på att jag var svensk pekade de bort mot en soffa där en dansk kille (Kristian) satt och väntade, så jag gick bort och snackade med honom. Efter mig kom en tysk kille (Martin) som snabbt blev kompis med dansken (de bor i samma hus nu), sedan kom Louisa, en tysk tjej som är med i mitt "internationella kompisgäng" och sedan två tjejer från England (världens partybrudar) som jag stöter på lite då och då. Ofta i festsammanhang. Efter att gubbarna lyckats bocka av alla på listan skjutsades vi till de hostel vi hade bokat!

Vårt hostel låg väldigt centralt och det är känt för att vara Brisbane's party-hostel nummer 1, vilket en kille som jobbade på Mediamarkt i Sverige berättade för mig medan han hjälpte mig med kameraköpet. Han skulle också till Australien ungefär samtidigt som mig, men skulle arbeta på ekologiska farmer. Jag hade bokat ett rum med plats för sex personer, blandat killar och tjejer. Lisa skulle komma senare på natten och ville hellre ha ett mindre rum med bara tjejer så första natten sov vi inte i samma. Kristian och Martin skulle också bo på detta hostel så efter att vi checkat in frågade jag om de var hungriga, så vi bestämde oss för att ses i foajen igen om en stund och gå ut och hitta något att äta.

Base Central!

Lyckades konka in alla väskor i den uråldriga järnhissen, kom upp på rätt våning, öppnade dörren till rummet där jag skulle bo och möttes av världens röra, det såg bokstavligen ut  som en minikåkstad med kläder och handdukar hängandes överallt… Där var tre våningssängar och överallt låg killar i kallingar och stirrade på mig när jag kom in. Visste inte riktigt var jag skulle bli av med allt så stod kvar i mitten av rummet med alla väskor medan de bombaderade mig med frågor om var jag kom ifrån, hur gammal jag var, vad jag skulle göra här osv. Tre av killarna var irländare, en var fransman och den femte var från Tyskland. Alla var i Australien med ett Working Holiday Visa och jobbade på olika byggen. De lyckades på något sätt dra ur mig adressen till den här resebloggen, gick in på den och en av irländarna noterade att jag hade samma byxor på mig nu som på bilden på startsidan, haha. Uppmärksamt! Jag frågade om de kunde frigöra en liten kvadratmeter någonstans så jag kunde ställa ifrån mig väskorna. Tog upp värdesaker som jag inte ville bära med mig och låste in dem i en safety box som fanns på rummet och gick ner och mötte upp med Kristian och Martin och vi gick iväg och hittade ett hamburgarhak där vi satte oss. Vårt hostel låg verkligen mitt i centrum och vi promenerade längs en av shoppinggatorna och lyssnade på livemusik från uteserveringarna. Var dock enormt jetlagged och mådde lite sådär efter all köpemat.

Väl tillbaka hade mina söta roomies redan somnat för de skulle upp tidigt och jobba. Det var helt mörkt i rummet förutom en liten strimma ljus som kom in genom fönstret och jag hade lite svårt att orientera mig bland alla saker och fransmannen som hade vaknat till frågade om han skulle lysa till mig med sin ficklampa. Men det gick bra, höll dock på att välta hela den skrangliga sängen när jag skulle klättra upp till min plats. Gick sådär att somna, sängen gungade varje gång irländaren under mig vände sig, det var världens liv utanför då källaren utgörs av en populär bar/nattklubb och jag låg och väntade på att Lisa skulle sms:a för jag skulle gå ner och möta henne när hon kom. Där kom aldrig något sms så var rädd att något hänt så försökte nå henne utan framgång, men somnade tillslut.  När klockan var typ tre smög killarna upp och gick iväg, lite tidigt för att jobba tyckte jag… Vaknade sedan klockan sju av att någon tände ljuset och mitt i rummet stod en städerska och påpekade att jag inte stod på hennes lista av folk som skulle bo i rummet och att jag var tvungen att lämna det. Jag svarade förvirrat att jag skulle gå ner och prata med dem i receptionen, var ganska sur för att hon dundrade in så tidigt med dammsugaren och jag pratade med den tyska killen som inte riktigt förstod vad jag menade. Hade glömt att jag ju för att byta rum måste checka ut från det nuvarande rummet i tid och efter att ha frågat tysken vad hans klocka var insåg jag att jag hade ställt min klocka tre timmar fel! Klockan var 10 (!) och jag sprang yrvaken ner i receptionen med mina papper, endast iklädd en av Kris surfar t-shirts som jag hade tagit med för att sova i. Pinsamt! Bland en massa andra hostelgäster där nere stod Lisa, nyduschad och fixad och sa att hon visst hade sms:at mig, men hon hade sms:at till fel nummer. Great! Haha. Jag fick en liten stund på mig att lämna rummet med alla saker och bar ner allt till ett luggage room (nästa rum vi skulle bo i fick vi inte tillträde till förrän kl två), drog upp nessesär, handduk och kläder och fick äntligen gå och ta en dusch.

Vi spenderade sammanlagt tre nätter på detta hostel och under dagarna sprang vi omkring på stan och letade trådlöst (gratis) nätverk för att leta permanenta boenden, fixade kontantkort till mobilerna, ringde och mailade runt till olika hyresvärdar och sånt. Här hittade vi ett café där en av gästerna sa att om vi satt på ett visst ställe kunde vi fånga ett trådlöst nätverk över gatan ;)

Det andra rummet på hostellet var helt annorlunda, där bodde en knepig man och en helgalen härlig tjej från Alabama som arbetade där som städerska. När vi kom in var där ingen i rummet, allt var läskigt ordningsamt och mannen förvarade sina få saker i pedantisk ordning, på ett par krokar på väggen hängde två prydliga kavajer och en kastrull och i hans skåp med lås låg saker sorterade i små plastlådor. Han kom in en stund efter att vi anlänt och vi hälsade. Han pratade nästan aldrig. Vi frågade glatt hur länge han bott där. ”A while, svarade han”. Sen påpekade vi hur fint och ordningsamt de hade det och han svarade ”Yes, we would like to keep it like that”. Vi gav upp konversationen.  Han måste vara seriömördare tänkte vi och såg inte alls fram emot att sova i samma rum som honom. Jag saknade mina oorganiserade irländare...

Anyway, vi skulle bara bo där i några dagar och tjejen från Alabama var jättetrevlig, motsatsen till vår timida pedantiska seriemördare! Hon var ofta nere och festade i baren i källaren som heter Down Under och är ett väldigt populärt ställe. En natt kom hon tillbaka dyngrak med en blöt vit t-shirt och diverse andra accessoarer som handklovar och konstiga klistermärken på brösten - temat för kvällen hade varit wet t-hirt! Hon träffade en kille som vi snackade en del med och han skrev en lista i mitt lilla Australien-block på alla barer och nattklubbar i Brisbane som var bra och när man skulle gå till dem. Perfekt, nu var vi fit for fight! Vi besökte också Down Under en kväll. Var på väg ner mot källaren passerade vi en spya som förmodligen tydde på ännu en vild kväll och en kille från Brasilien sprang förbi och presenterade sig och sa att han skulle göra gratis drinkar till oss i baren på nattklubben. Det var tydligen bartendern vi träffat och han gjorde världens godaste drinkar som han gav till oss med ett stort smile och sa "Welcome to Australia." Kvällens tema var ladies night och en manlig strippa stod på schemat. Dvs en biffig kille som säkert var över 40 år, utklädd till brandman innan kläderna åkte av. En del tjejer blev uppskickade på scenen och fick vara med om diverse närgångna danser.

Efter den intressanta vistelsen på Brisbane's vildaste hostel skulle vi bo i Gustavs rum; en svensk kille från Lunds Universitet som vi fått kontakt med, för han skulle på semester i några veckor och behövde någon som hyrde hans rum. Perfekt för oss som ännu inte hittat boende! Dock så hade vi ett hus på g, nämligen huset som en annan kille, Jesper, som jag haft kontakt med hemma i Sverige bodde i när han var här. Innan jag lämnade Sverige hade jag genom honom fått kontakt med Michelle, en australiensisk tjej som bodde här samtidigt som honom och var vän med de nuvarande hyresgästerna. Genom henne hade jag i sin tur fått kontakt med hyresvärden Caroline och nu när vi anlänt ringde vi henne. Hon sa att det redan var många som tittat på huset, men hon skulle ge besked dagen efter. En av tjejerna i huset; Marie från Frankrike, var den som höll "intervjuerna" och bestämde vem som skulle få bo där eftersom hon bott där längst. Jag ville absolut ha detta huset, för Jesper sa att det var superfint, så samma kväll som vi var på Down Under skrev jag på facebook till Michelle och frågade om inte hon kunde kontakta Marie och lägga in ett gott ord för oss. "Jag ringer henne nu!" svarade Michelle och på detta sätt fick vi alltså kontakt med Marie som svarade direkt att vi var välkomna att titta på huset dagen efter. Yes! Överlyckliga fortsatte vi festandet :)