En alldeles egen skruttbil!

For att jag ska komma nanvart har jag en bil som jag far anvanda har. Det ar en urgammal ljusgra liten Opel Corsa som enligt mig har sett sina basta ar. Den fungerar dock nagot sa nar fortfarande. Men stannar den mitt pa vagen helt plotsligt ska man inte bli forvanad. Blev dock lite panikslagen de forsta gangerna... (Som folket vet har jag ju just tagit korkort hemma och faktum ar att jag bara korde 3 ganger efter det, och da med nagon annan i bilen, vilket ar en stooor skillnad mot att va helt sjalv, aven om den andra inte har korkort. )


Skulle kora till universitetet; till min forsta lektion. Mamman hade kort mig dit veckan innan for att jag skulle gora test for att se vilken klass jag passade i, sa jag hade forsokt memorera vagen vilket i princip bara var rakt fram. Trots det hade jag karta med mig forsta gangen..haha. Alla som kanner mig och mitt lokalsinne vet att jag inte gar nagonstans utan en sadan :p Men det var inte vagen som var problemet denna gangen, utan det lilla ekipaget jag korde.

Jag hade knappt kommit ut ur denna lilla miniby dar jag bor, forran bilen dog. Hade stora problem att fa igang den igen, trots att mamman visat mig hur jag skulle pumpa pa gaspedalen med foten. Sen ar jag ju inte sarskilt teknisk och kan egentligen ingenting om bilar trots att jag rapluggat den dar teoriboken. Tror fortfarande att man kan fa saker att funka genom att ta djupa andetag, prata med dem eller sla pa dem. En bil stod och vantade argt bakom mig, fick oppna dorren och gestikulera att han skulle kora forbi, trots att det var en korsning, fransman ska ju vara bra pa det dar med att anvanda kroppssprak tankte jag. Sen kom en skitstor traktor som ocksa fick passera efter att han forstatt att jag inte hade tankt kora i forsta taget. Efter att ha fororenat luften omkring mig i typ 10 min borjade skrallet rulla igen. Suck. Well done!


Vid universitetet fanns manga platser att valja bland, dels parkeringsplatser dar man star parallellt med andra bilar, dels fickparkering langs vagen bredvid som var enkelriktad, trang och uppforsbacke. Gissa var jag parkerade? Ja, inte var det fickparkering, visste inte ens hur man la i backen pa denna bilen...haha. Sa jag dundrade in pa parkeringsplatsen pa andra sidan vagen med de fickparkerade bilarna och bilen stannade vackert av sig sjalv (motorstopp). Klev ur och sag att jag stod sjukt snett, men fick inte igang bilen igen sa kunde inte finjustera. Men vada, det ar fankrike vi talar om och jag var dessutom sen till lektionen.


Hittade efter en stund ratt sal och med ratt larare, voila! Han heter Benoit Ebener och ar en snaggad kort man i 30 arsaldern, valdigt lik Charlotte's man i Sex and the city (inte Trey, utan den hon har i slutet). Han ar en valdigt skicklig larare som skamtar hela tiden men anda lar oss mycket i snabb takt. Lite for snabbt ibland, for en gangs skull ar det inte bara jag som racker upp handen och inte fattar haha:)


Klassen ar en blandning av 6 harliga personer (inklusive mig ;)). Forst har vi Eva Sladekova fran Slovakien, en jattetrevlig tjej pa 26 ar som ar den jag pratat mest med. Vi tva brukar ata lunch tillsammans pa universitetet. Hon ar har for att spela badminton i Mulhouses lag, fattade forst inte varfor hon bodde har bara for att spela badminton, men det var tydligen pa proffessionell niva. Sen tog det ytterligare ett tag innan jag forstod att det var pa en mycket hog niva hon spelade. Hon rakar namligen vara varldsmastare i badminton och ar ganska kand i Slovakien. Hon var dessutom med i OS forra sommaren. Fick hora hela hennes livshistoria over en lunch, sjukt spannande. Hon berattade om hur hon kombinerat badminton och studier, om medierna; journalister som kan vara sjukt jobbiga osv. Sok pa henne pa google och ni far upp emot 2000 traffar! :p


Sen har vi Judith fran Tyskland; en tjej i samma alder som Eva, som gor sin doktorand har i Mulhouse. Typ kemi, biologi...hmm har aldrig varit bra pa sant naturgrejs:) Hon skrattar hela tiden! Den anda manliga elev heter Hussein och kommer fran Turkiet. Han ar tunnharig och saknar tander lite har och var, ser med andra ord ut som en gubbe. Trodde han var typ 40 ar, fick en smarre chock nar Eva berattade att han bara var 25 haha. Han pratar jattesluddrigt och Benoit tjatar hela tiden pa honom att han maste a r t i ku l e r a. Sen har vi hmm... kommer inte ihag hennes namn, nagot pa R.. fran Syrien:) Hon ar typ 30 tror jag och jag har ingen aning om varfor hon ar har. Hon har valdiga problem med vissa franska uttal och jag biter mig i kinderna for att inte borja skratta varenda gang Benoit ber henne att upprepa ord for att fa ratt uttal. Hon lyckas namligen aldrig. Darefter Reumi (eller hur hon stavar det) fran Kina; en valdigt ambitios tjej som ar pa hugget hela tiden. Hon ar typ 27, gift, och studerar ekonomi i Basel som ligger valdigt nara har.


Sist och minst har vi lilla Jag, Elin fran Sverige som inte ar jattebra pa franska annu (de andra i klassen har gatt dar sen september..tihi). 19 ar och au pair. Sager fel saker ibland vilket de andra i klassen har valdigt roligt at. Skulle beratta om min familj i Sverige: "den bestar av mamma, pappa, jag och min lillebror som ar 17 ar". -"Det ar 4 personer" kommenterar Hussein. "Smart utraknat Hussein!" sager Eva..haha:) Jag tillagger da att jag ocksa har "une chat";alltsa en katt. Tydligen skulle jag ha sagt "UN chat", for une chat kunde forvaxlas med "une chatte" som pa franska betyder motsvarigheten till "pussy". Menmen, hur fasen skulle jag kunna veta det?? Sen har jag ju rakat dra det vanliga, som jag alltid gjorde pa franskan i Sverige: "Je suis chaud" har jag sagt nar jag tycker att det ar varmt och vill oppna ett fonster. Men det heter "il fait chaud", "Je suis chaud" betyder "jag ar het"! haha. Menmen...


Nar dagen var slut och jag hittat ratt bil, skulle jag backa ut den fran parkeringsplatsen. Det blev lite klyddigt. Nar jag val kommit ut och stod med nosen uppat i uppforsbacken gick det liksom inte att lagga i ettan sa bilen fortsatte att rulla bakat. Nagra studenter stod nagra meter bakom vid deras bil, vilken jag var pa vag rullandes mot och sag inte ut att vara helt bekvama i situationen. Medan jag med foten pa bromsen fortvivlat kampade med vaxelspaken borjade kon som bildats bakom mig bli lite otalig sa det blev till att gestikulera att omkorning skarpt uppskattades och samtidigt visa for studenterna att jag var medveten om deras narvaro och inte planerade att backa pa deras bil. Antligen fick jag bilen att rulla och ratt hall och gasade pa for att snabbt komma ivag. (Sadana har gamla bilar borde forbjudas, inte bra alls for miljon.)

Nar jag kom till forsta rondellen precis utanfor campus omradet skulle jag rakt fram, alltsa tillbaka at samma hall som jag kom ifran. Dock hade jag inte riktigt kanslan for vad som var rakt fram, men svangde ut dar jag tyckte det kandes mest ratt. Precis i det ogonblicket jag lamnade rondellen sag jag skylten med namnet pa den byn at vilket hall jag SKULLE ha akt. Korde alltsa av pa fel vag trots allt. Tittar rakt fram och ser hur jag ar pa vag mot en skitstor motervagsliknande vag, vilken mamman sagt inte ar den smartaste vagen med den bilen eftersom den inte ar att lita pa.

Far panik. Tanker, att om jag inte vander nu kommer jag att hamna rent at skogen och kanske inte hitta tillbaka. Sa, dum som jag ar, kor jag av vagen rakt ut pa nagon slags grasplatt, fast med mer lera an gras och en massa gropar och vattenpolar. Tror det var utkanten av en aker. Nar bilen bumpat ut i detta omrade fick jag saklart moterstopp. Vad gor jag nu? tankte jag. For givetvis fick jag inte igang bilen. Inte varldens bekvamaste stalle att sta pa heller. Men en sak var jag saker pa: ingen skulle i alla fall kunna kora pa mig, for ingen ar sa dum att de frivilligt kor ut med bilen i en lerhog med en massa gropar. Skulle jag ringa Julie och saga att jag stod mitt i en lerhog for att jag var sa dum och inte litade pa min egen formaga att t.ex. vanda i nasta rondell som andra normala manniskor? Nej, far lara mig att fixa saker sjalv. Hon hade ju visat mig hur jag skulle gora nar bilen inte ville starta, sa provade det igen.

Forarna i bilarna som susade forbi pa den stora vagen tittade konstigt, vilket inte forvanar mig, nar de ser en forvirrad svensk tjej i pilotglasogon (det var en vacker solskensdag:))sitta mitt ute i en lerhog i en gammal skruttbil och frenetiskt pumpa gaspedalen upp och ner. Efter typ en kvarts pumpande foljt av kramp i foten hostade skrallet igang och jag svangde runt for att kora ut pa vagen och tillbaka. Forsakrade mig dock forst om att vagen inte var enkelriktad innan jag lamnade lerhogen som nu hade annu fler gropar.

Puh! Fattar inte hur den forra au pairen klarade detta... Hon var dessutom har mitt i vintern nar det var svinkallt och bilen klyddade annu mer pga kylan :o Klarade mig hem helskinnad och hoppades pa att ha lart mig nagot nytt av denna forsta lilla tripp till universitetet :)