torsdag 31 december 2009
Så, ny ''bloggtråd'' eller vad vi ska kalla det:)
Ska sitta här en liten stund tills Corre sms:ar...får se hur långt det blir. Hon ska upp till restaurangen och lämna ett kort vi har där till datorn som hon råkat få med sig hem. För andra gången. Innan jag gick ut genom dörren råkade hon precis krascha glaset hon fått i julklapp av mig. Suck. Hon är och har alltid varit min klantigaste vän. Sen ska vi till skidaffären och justera hennes pjäxor. Och ge en försenad julklapp till personalen efter att ha plågat dem så länge. Nä, nu svävar jag iväg, ska börja från början.
Pakningen inför denna resan gick oväntat fort. När jag lagt fram allting stod jag och funderade på vad jag glömt, för det såg extremt lite ut! Haha, inte likt mig. Vi flög från Kastrup till Zurich (ni får klara er utan tyska y som sagt...) och därifrån skulle vi ta tåg till St Anton. Var lång väntetid i Zurich så vi släpade upp all vår packning och tryckte in den på Starbucks i centrum där vi satt och fikade i några timmar:P
Väl på tåget blev det kaos i kupén när vi kom indundrandes där med all vår packning. De som satt där såg skeptiska ut. Men vad hade vi för val? Fanns inga tomma kupéer. Fick hjälp av en schysst kille att trycka upp det mesta på hyllorna. Vi skulle sitta där i typ 2,5 timmar så kunde inte ha allt på golvet. Förutom vi i den här kupén satt alltså den här killen som visade sig va nån slags terapeut som hjälper folk som är halvt förlamade; hur de ska klara sig. Sen satt där en emokille med lurar i öronen och en kvinna med en bok som var knäpptyst under hela resan. Vi ansträngde oss till det yttersta att hålla fnittret nere. Gick sådär. Sen halade vi upp vår stinkade mat; pasta med pesto som vi haft med oss i varsin påse. Maten hade enligt förväntan inte stannat kvar i lådorna så som vi slängt omkring med dem när vi inte visste vilket tåg vi skulle på, hade bråttom då det skulle gå om typ två minuter och vi sprang runt och letade efter nån att fråga. Suck. Panik, verkligen, hade varit körda om vi missat det. Hade varit så typiskt oss.
Efter ett tag var det bara vi och terapeuten kvar i kupén och vi snackade länge med honom, han var verkligen skittrevlig. Sen lät det som att de sa i högtalaren att vi var i St Anton så vi fick skitbrått och började riva ner våra väskor. Corre stod vid dörren som precis stängts och fick panik när tåget började rulla igen. Faaaaan! Vi trodde verkligen vi missat stationen. Terapeuten försökte hjälpa oss...kom enligt en tidtabell fram till att nästa stopp var Salzburg. 3 timmar senare. Shit! Paniken började lägga sig när vi lyckats klura ut att det var typ två olika stationer i området som hade liknande namn. Så vi kom av på rätt till slut. 'Ni glömde den här!' sa terapeuten och viftade med paketet med vår julgran i. Vi hade släpat med en liten miniplastgran från Sverige. Man vet ju inte vilket kyffe man hamnar i, tänkte vi. En julgran måste man ha!
Väl på stationen i St Anton kände vi oss lost igen. Där var öde och tyst. Knäpp tyst. Inte en människa förutom nån som stod och sopade. Där var snö och granar överallt. Vi klurade oss ut från stationen och fick tag på en taxi som körde oss till Bed and Breakfast-stället vi bokat för den närmaste veckan. Föraren hette Micki och kom från typ Tjeckien eller nåt och hade såklart ett specialpris ENDAST för oss. 'Var är ni ifrån?' frågade han. 'Aaa, svenska flickor!' sa han på knagglig utlandssvenska. 'Ja, här ska va många svenskar har vi hört', svarade vi, förvånade över att han t.o.m. kunde svenska. 'Svenska flickor träffa svenska pojkar' sa han och skrattade. Haha!
När vi närmade oss stället så visste han inte om han kört rätt så han vevade ner och frågade ett gäng tjejer som kom emot oss. Ett gäng fjortisbrudar med gult spackel som såg typ likadana ut allihop. Som svarade på klingande skånska. Suck. Här hade man flugit genom halva Europa och inte kommit längre än till Malmö, kändes det som.
Nä, nu kom Corre och klagade på att jag inte hört mobilen. Skriver snart igen!
E
måndag 3 augusti 2009
Popol
Han ar sa man om att fa in sina katter pa kvallarna. "Jag kan inte hitta dem, kanske sitter de nanstans och grater," sager han, medan han gar omkring pa gatan med kappen och gluttar in i tradgardarna runtomkring ifall att de skulle vara dar. Nu senaste gangen vi pratade stod vi dar en lang stund. Han fragade vad jag var for en och jag berattade om Sverige, att jag vill lara mig mer tyska sen osv. Han visste var Sverige lag och att Stockholm var huvudstaden. Imponerande! haha. Sen sa han att for langesedan var Altkirch huvudstaden i Sundgau; den delen av Alsace vi befinner oss i nu. Det var kul att veta!
Jag hade Mao med mig som lag bredvid, hade precis varit pa en liten kvallspromenad med honom. Han pekade pa honom med kappen och berattade att Mao en gang hade hoppat fram framfor en cyklist sa cyklisten hade trillat! Gapskrattade, for jag vet att han alltid brukar skalla pa cyklister, dock inte att han attackerar dem ibland.
Ibland pa kvallarna och pa sondagsmornar gar Popol over gatan till sin bror och hans fru som bor mitt emot oss. Med sig har han en korg med baguette och en flaska vin. Annars undrar jag vad han hittar pa om dagarna. Han ser nastan ut som en uteliggare med den slitna kepsen och kladerna som ser ut att ha varit med de senaste 50 aren (och inte tvattats pa minst 10 ar). Han gar haltande och framatbojd och har alltid kappen med sig. Men nog ar han en riktig segis! Har sett honom sta och grava i tradgarden for fulla muggar med vida tag med spaden.
Utan tvekan min favoritgubbe har!
Nu har jag lamnat Buethwiller for denna gangen och har flyttat in i stugan i Elbach med mamma, pappa och Johan. Dar ar jattemysigt och fint! Kallas typ for ett Mobil homme, som aven betyder husvagn tror jag. Men det ar ingen husvagn, utan en stuga som stor pa marken, men dar ar liksom ingen grund till den och jag tror vaggarna ar av plat. Men dar finns alla mojliga bekvamligheter! Nu ar jag bara inne en svang hos familjen for att fixa lite pa datorn. Skulle kopiera ner alla mina bilder pa mitt usb, men det fick inte plats! Alls! Har tydligen tagit miljoner bilder harifran... Far aka till Mulhouse och kopa ett till:)
I fredags bjod familjen Riss min familj pa en jattefin middag har! Fint dukat, supergod mat och Abbamusik^^ Lagger upp bilder nar jag kommer hem, for har inte riktigt tid nu. Ska till Basel snart och shoppa loss namligen;) Aven om min familj och barnen inte kunde samma sprak lyckades de anda kommunicera pa nagot satt och barnen hade kul med dem. Familjen har firade ju som sagt ocksa mig lite for att jag fyllt ar. De mest genomtankta och perfekta presenter fick jag: Filmen "La vie en rose" (den om Edith Piafs liv), en receptbok med forratter och guess what - en egen burk med mandelkram! Haha, hon forstod val att jag gillat den mycket.
Sen pa kvallen var det tankt att jag skulle traffa Eva en sista gang, men vi hade sa trevligt har sa det blev forsent att aka in till stan. Ringde till henne och vi bestamde att traffas pa lordag morgon innan vi skulle till Freiburg med Claires familj. Pa lordag morgonen skulle jag da ta bilen och sticka ivag. Den startade inte. Satt och svor en stund for att den alltid gor mitt liv komplicerat och forsokte sen fa tag pa Eva. "Det ar ingen fara," sa hon. "Vi traffas fler ganger ma petite suédoise!" Akte med pappa och handlade lite och sen akte vi till Claires familj. De ar supertrevliga och generosa och bjod pa fika, visade runt min familj i deras hus osv. Sen stack vi ivag pa lite smautflyckter innan Freiburg. Vi tittade pa en superstor sluss till en flod - den var skitcool! Sen akte vi och tittade pa en fin gammal kyrka i en liten by. Sen blev vi hungriga och foreslog picnic, sa vi akte ivag och handlade och hade sen picnic vid floden Rhein.
Det blev forsent for oss ungdomar att aka med anda till Freiburg, for de andra kompisarna skulle hem till Claire pa kvallen och sa skulle vi ata middag tillsammans och se Sound of Music som Jacques planerat. Jattetrevligt! En del tyckte filmen var tontig medan jag och Jacques som alskar den satt och sjong med i alla latar. Auerélien tyckte de sjong for mycket i filmen och tog upp en tidning varje gang de borjade. Halla, det ar en musikal!? Claire ryckte den fran honom tillslut^^ Mamma och pappa kom tillbaka tillsammans med Claires foraldrar sen, men filmen var inte slut, men Aurélien var snall och ville kora Johan och mig hem sen sa vi skickade hem mamma och pappa.
Nar filmen var slut togs lite filmsnuttar av allihopa dar alla fick saga nan liten halsning till mig eller vad de ville, sa att jag kunde ha det som minnen. Har manga bilder och filmer fran dessa dagar, men lagger upp dem nar jag kommer hem:)
à plus tard!
E
fredag 31 juli 2009
"For har kommer alla sakerna som jag ska gora pa en och samma gaang"
Har ser man var kyrka fran Hagenbach. Emellan ar dar ett stort falt, en back och en kanal:)
Min basta van
Val hemma fick jag snabbt susa ivag for att handla till mamma och pappa och Johan som jag lovat och sen sticka till stugan och hamta nyckeln. De skulle komma pa kvallen. Kvinnan vi hyr av ar varldens snallaste; visade mig runt bland alla bekvamligheter, var allting fanns, hur maskiner funkade osv. Dar finns allt! Myggskrammarmaskin, strykjarn, tva olika sorters grillar, varmeflakt, varmelampa, vattenkokare, kaffekokare, brodrost, mixer - ja, till och med en harfon! You name it:) Hon hade aven kopt vatten och en flaska Alsacevin som hon stallt in i kylen.
torsdag 30 juli 2009
Pizza and a movie
Claire skrapar rent i ugnen efter chokladkakan som pyste over lite
onsdag 29 juli 2009
The last week
Floriane och Baptiste pa l'Avenue
Jag och Jaqcues akte vidare till ett tivoli pa andra sidan stan dar Préscilla skulle jobba ikvall. Vi hittade henne i ett sott rosa litet forklade i ett av standen.
söndag 26 juli 2009
Fodelsedagsfest, kraknatt och Freiburg!
fredag 24 juli 2009
Utekvall med kursarna och racercykeltur pa landet
Efter att ha suttit dar en stund stegade bartendern fram till vart bord och fragade mig sa att halva uteserveringen kunde hora, var jag kom ifran. Sen sa han att han tyckte jag var jattesot :) haha. Uppskattar nar folk ar rakt pa sak istallet for att linda in det i en massa slibbiga raggningsrepliker. Nar han hade gatt satt vi och fnissade en stund och gissade hur gammal han var. "25" sa Benoit. "Na, han ar aldre...35!" sa jag, sen gick jag for att pudra nasan. Nar jag kom tillbaka hade bartendern slagit sig ner vid vart bord. Han fragade vad jag hette och vad jag gjorde har och nar jag svarade aupair sag han lite shockad ut, trodde val att jag var aldre. Han fick reda pa sen att jag precis fyllt 20^^ Sen gissade han aldern pa dem andra och gissade ganska ratt. Fragade vad vi var for ett gang. En ganska rolig mix egentligen; en aupairtjej, en badmintonspelare fran Slovakien, en fransklarare och en tyska som pluggade sin PHD.
Han gick for att servera en stund, sen ropade Judith pa honom genom det stora fonstret med bardisk: "Hur gammal ar du da?" Han hoppade ut genom fonstret och satte sig vid oss igen. "33" sa han. Ha! Jag visste att han var aldre! Nar han gatt igen vaste Benoit "Elin, do something!!" Men 33, halla! Far val dra gransen nanstans. Han kom tillbaka och fragade vad jag gjorde i helgen och jag namde festen i Lautenbach (som ar i kvall by the way). "Lautenbach, jag bor ju precis bredvid i Guebwiller!" sa han. Ok, visst, jag hade kunnat bjuda med honom, mina vanner hade tyckt det var kul for de kanner honom lite eftersom de kommer till baren hela tiden. Men 33!! Han ar lika gammal som Benoit!
Igarkvall tog jag cykeln och tankte cykla rundan vi hade gatt med Jeremy. Hade inte rort mig pa hela dan for det hade sporegnat och haglat. Var skitnervos, for det var sent och skulle narsomhelst bli beckmorkt och jag hade inget lyse pa cykeln och ingen karta. Inte sa kul att sitta fast i en mork skog da inte:p Hittade dock ratt hela vagen och kom tillbaka helt nerstankt med lera for jag hade cyklat i vattenpolar. Det ar sjukt sa kul det ar att cykla! Man blir genomsvettig och far kram i benmusklerna sa det ar ju jattebra traning. Roligare att cykla i naturen och nar det ar lite kuperat dock. I Malmo ar det lite trakigt.
Idag ska jag baka brownies att ta med ikvall pa min fest! Far borja snart^^
torsdag 23 juli 2009
Framat march!
Jeremy hade med varsta kartan, tva meter hog, och hade dessutom kort vagen runt innan for att kolla att det var ok att ga dar med barnen. Supervackert landskap; skogar, hagar och annu fler sota byar. Den ska latt bli min cykelvag i fortsattningen!! Margaux gnallde en del i borjan; hjalmen satt fel, det var svart att cykla pa landsvagarna nar det var mycket sten osv. Men nar jag hejade pa henne att cykla med barnen langre fram tyckte hon det var kul och cyklade glatt hela vagen. Lattnad sager jag bara, for ni anar inte sa jobbigt det ar att ga och leda en liten barncykel!
Varfor gor man inte sant har oftare?! Samlar ihop ett gang och gar en superrunda. Man lar ju kanna varandra sa bra nar man gar och snackar, samtidigt som man kommer ut och ror pa sig. Och sa med alla barnen ocksa! Var imponerad av hur bra det funkade med dem. Alla hjalptes at, bar varandras prylar, hjalptes at med en barnvagn osv. Yngsta killen var 1 ar gammal! haha. Benjamin heter han och ar varldens goaste. Noémie och Léa kom valdigt langt bak for de ar ju tva 5-aringar med korta ben som inte orkar lika mycket. Men Jeremy var fantastisk pa att halla ihop ganget och fick fart pa dem genom lekar och en massa trams. Sa att han kunde bara dem under varsen arm, men det var inte lika populart. Han tog Noémie (pa skoj) som en hosack och sprang ivag med henne medan jag ropade att hon kommer att borja grata. Hon hatar namligen nar folk tar i henne, for da kanner hon sig mindervardig och liten och att andra bestamer over henne. Forsent! Nar jag kom ifatt dem runt hornet av en lada stod han och trostade henne medan hon storgrat och beskyllde honom for allt mojligt, haha. Bisous? fragade han och hon fick en puss pa kinden, sen var allt bra:) Nar vi passerat sista byn var det ett par foraldrar som gatt i forvag for att hamta ett par bilar och kora hem dem som inte orkade langre. Men da var det anda bara typ 500 meter kvar. Men den biten var langs en storre vag, fanns ingen annan vag som alternativ, sa var val lite darfor ocksa.
Ett langt inlagg for att beskriva en promenad, men det var verligen en utmaning. Bra initiativ, mycket folk och stekande varme. Vi var ute i 3 timmar! Till sist var det bara jag och Jeremy kvar (Noémie blev kord hem och Margaux ville cykla sista biten sjalv) och vi gick genom byn for att hamta hans bil vid skolan. Tog sin lilla tid, for han halsar alltid och smapratar med alla gamlingar i deras tradgardar, haha.
måndag 20 juli 2009
The Wild Wild West
Dodsfall!
Picnic pa g^^
Dundersot liten cowboysare i mitten :p
Picnicen fick ett abrupt slut nar de blev attackerade av banditer! Huh
Sot liten minigubbe kom till var vagn och spelade lite pa vagen tillbaka.
Hur ser man att ett barn har tagit denna bilden?? haha
lördag 18 juli 2009
Bon anniversaire!!
Astrid flortar med guldfisken i baren ;)
The real couple!; Floriane och Baptiste
Hugues, Aurélien och jag
Sov over hos Atrid tills idag och i formiddags akte vi till Basel for att shoppa. Velade jattemycket mellan tva vaskor, men det slutade med att det inte blev nagon av dem. Kopte dock ett fint linne:) Hennes vardforaldrar gav mig en liten improviserad present direkt nar jag kom dit igarkvall foresten: En burk med hasselnotskram som man ska ha pa crêpes! De ar sa snalla. Fick en teckning av en av Astrids flickor ocksa.
Ikvall har jag suttit barnvakt. De sover nu, sa ska satta pa en film och ha lite Elintid. Vi flyttade westernutflykten tills imorgon eftersom det skulle bli finare vader da. Ser fram emot det!
A plus!