En alldeles egen skruttbil!

For att jag ska komma nanvart har jag en bil som jag far anvanda har. Det ar en urgammal ljusgra liten Opel Corsa som enligt mig har sett sina basta ar. Den fungerar dock nagot sa nar fortfarande. Men stannar den mitt pa vagen helt plotsligt ska man inte bli forvanad. Blev dock lite panikslagen de forsta gangerna... (Som folket vet har jag ju just tagit korkort hemma och faktum ar att jag bara korde 3 ganger efter det, och da med nagon annan i bilen, vilket ar en stooor skillnad mot att va helt sjalv, aven om den andra inte har korkort. )


Skulle kora till universitetet; till min forsta lektion. Mamman hade kort mig dit veckan innan for att jag skulle gora test for att se vilken klass jag passade i, sa jag hade forsokt memorera vagen vilket i princip bara var rakt fram. Trots det hade jag karta med mig forsta gangen..haha. Alla som kanner mig och mitt lokalsinne vet att jag inte gar nagonstans utan en sadan :p Men det var inte vagen som var problemet denna gangen, utan det lilla ekipaget jag korde.

Jag hade knappt kommit ut ur denna lilla miniby dar jag bor, forran bilen dog. Hade stora problem att fa igang den igen, trots att mamman visat mig hur jag skulle pumpa pa gaspedalen med foten. Sen ar jag ju inte sarskilt teknisk och kan egentligen ingenting om bilar trots att jag rapluggat den dar teoriboken. Tror fortfarande att man kan fa saker att funka genom att ta djupa andetag, prata med dem eller sla pa dem. En bil stod och vantade argt bakom mig, fick oppna dorren och gestikulera att han skulle kora forbi, trots att det var en korsning, fransman ska ju vara bra pa det dar med att anvanda kroppssprak tankte jag. Sen kom en skitstor traktor som ocksa fick passera efter att han forstatt att jag inte hade tankt kora i forsta taget. Efter att ha fororenat luften omkring mig i typ 10 min borjade skrallet rulla igen. Suck. Well done!


Vid universitetet fanns manga platser att valja bland, dels parkeringsplatser dar man star parallellt med andra bilar, dels fickparkering langs vagen bredvid som var enkelriktad, trang och uppforsbacke. Gissa var jag parkerade? Ja, inte var det fickparkering, visste inte ens hur man la i backen pa denna bilen...haha. Sa jag dundrade in pa parkeringsplatsen pa andra sidan vagen med de fickparkerade bilarna och bilen stannade vackert av sig sjalv (motorstopp). Klev ur och sag att jag stod sjukt snett, men fick inte igang bilen igen sa kunde inte finjustera. Men vada, det ar fankrike vi talar om och jag var dessutom sen till lektionen.


Hittade efter en stund ratt sal och med ratt larare, voila! Han heter Benoit Ebener och ar en snaggad kort man i 30 arsaldern, valdigt lik Charlotte's man i Sex and the city (inte Trey, utan den hon har i slutet). Han ar en valdigt skicklig larare som skamtar hela tiden men anda lar oss mycket i snabb takt. Lite for snabbt ibland, for en gangs skull ar det inte bara jag som racker upp handen och inte fattar haha:)


Klassen ar en blandning av 6 harliga personer (inklusive mig ;)). Forst har vi Eva Sladekova fran Slovakien, en jattetrevlig tjej pa 26 ar som ar den jag pratat mest med. Vi tva brukar ata lunch tillsammans pa universitetet. Hon ar har for att spela badminton i Mulhouses lag, fattade forst inte varfor hon bodde har bara for att spela badminton, men det var tydligen pa proffessionell niva. Sen tog det ytterligare ett tag innan jag forstod att det var pa en mycket hog niva hon spelade. Hon rakar namligen vara varldsmastare i badminton och ar ganska kand i Slovakien. Hon var dessutom med i OS forra sommaren. Fick hora hela hennes livshistoria over en lunch, sjukt spannande. Hon berattade om hur hon kombinerat badminton och studier, om medierna; journalister som kan vara sjukt jobbiga osv. Sok pa henne pa google och ni far upp emot 2000 traffar! :p


Sen har vi Judith fran Tyskland; en tjej i samma alder som Eva, som gor sin doktorand har i Mulhouse. Typ kemi, biologi...hmm har aldrig varit bra pa sant naturgrejs:) Hon skrattar hela tiden! Den anda manliga elev heter Hussein och kommer fran Turkiet. Han ar tunnharig och saknar tander lite har och var, ser med andra ord ut som en gubbe. Trodde han var typ 40 ar, fick en smarre chock nar Eva berattade att han bara var 25 haha. Han pratar jattesluddrigt och Benoit tjatar hela tiden pa honom att han maste a r t i ku l e r a. Sen har vi hmm... kommer inte ihag hennes namn, nagot pa R.. fran Syrien:) Hon ar typ 30 tror jag och jag har ingen aning om varfor hon ar har. Hon har valdiga problem med vissa franska uttal och jag biter mig i kinderna for att inte borja skratta varenda gang Benoit ber henne att upprepa ord for att fa ratt uttal. Hon lyckas namligen aldrig. Darefter Reumi (eller hur hon stavar det) fran Kina; en valdigt ambitios tjej som ar pa hugget hela tiden. Hon ar typ 27, gift, och studerar ekonomi i Basel som ligger valdigt nara har.


Sist och minst har vi lilla Jag, Elin fran Sverige som inte ar jattebra pa franska annu (de andra i klassen har gatt dar sen september..tihi). 19 ar och au pair. Sager fel saker ibland vilket de andra i klassen har valdigt roligt at. Skulle beratta om min familj i Sverige: "den bestar av mamma, pappa, jag och min lillebror som ar 17 ar". -"Det ar 4 personer" kommenterar Hussein. "Smart utraknat Hussein!" sager Eva..haha:) Jag tillagger da att jag ocksa har "une chat";alltsa en katt. Tydligen skulle jag ha sagt "UN chat", for une chat kunde forvaxlas med "une chatte" som pa franska betyder motsvarigheten till "pussy". Menmen, hur fasen skulle jag kunna veta det?? Sen har jag ju rakat dra det vanliga, som jag alltid gjorde pa franskan i Sverige: "Je suis chaud" har jag sagt nar jag tycker att det ar varmt och vill oppna ett fonster. Men det heter "il fait chaud", "Je suis chaud" betyder "jag ar het"! haha. Menmen...


Nar dagen var slut och jag hittat ratt bil, skulle jag backa ut den fran parkeringsplatsen. Det blev lite klyddigt. Nar jag val kommit ut och stod med nosen uppat i uppforsbacken gick det liksom inte att lagga i ettan sa bilen fortsatte att rulla bakat. Nagra studenter stod nagra meter bakom vid deras bil, vilken jag var pa vag rullandes mot och sag inte ut att vara helt bekvama i situationen. Medan jag med foten pa bromsen fortvivlat kampade med vaxelspaken borjade kon som bildats bakom mig bli lite otalig sa det blev till att gestikulera att omkorning skarpt uppskattades och samtidigt visa for studenterna att jag var medveten om deras narvaro och inte planerade att backa pa deras bil. Antligen fick jag bilen att rulla och ratt hall och gasade pa for att snabbt komma ivag. (Sadana har gamla bilar borde forbjudas, inte bra alls for miljon.)

Nar jag kom till forsta rondellen precis utanfor campus omradet skulle jag rakt fram, alltsa tillbaka at samma hall som jag kom ifran. Dock hade jag inte riktigt kanslan for vad som var rakt fram, men svangde ut dar jag tyckte det kandes mest ratt. Precis i det ogonblicket jag lamnade rondellen sag jag skylten med namnet pa den byn at vilket hall jag SKULLE ha akt. Korde alltsa av pa fel vag trots allt. Tittar rakt fram och ser hur jag ar pa vag mot en skitstor motervagsliknande vag, vilken mamman sagt inte ar den smartaste vagen med den bilen eftersom den inte ar att lita pa.

Far panik. Tanker, att om jag inte vander nu kommer jag att hamna rent at skogen och kanske inte hitta tillbaka. Sa, dum som jag ar, kor jag av vagen rakt ut pa nagon slags grasplatt, fast med mer lera an gras och en massa gropar och vattenpolar. Tror det var utkanten av en aker. Nar bilen bumpat ut i detta omrade fick jag saklart moterstopp. Vad gor jag nu? tankte jag. For givetvis fick jag inte igang bilen. Inte varldens bekvamaste stalle att sta pa heller. Men en sak var jag saker pa: ingen skulle i alla fall kunna kora pa mig, for ingen ar sa dum att de frivilligt kor ut med bilen i en lerhog med en massa gropar. Skulle jag ringa Julie och saga att jag stod mitt i en lerhog for att jag var sa dum och inte litade pa min egen formaga att t.ex. vanda i nasta rondell som andra normala manniskor? Nej, far lara mig att fixa saker sjalv. Hon hade ju visat mig hur jag skulle gora nar bilen inte ville starta, sa provade det igen.

Forarna i bilarna som susade forbi pa den stora vagen tittade konstigt, vilket inte forvanar mig, nar de ser en forvirrad svensk tjej i pilotglasogon (det var en vacker solskensdag:))sitta mitt ute i en lerhog i en gammal skruttbil och frenetiskt pumpa gaspedalen upp och ner. Efter typ en kvarts pumpande foljt av kramp i foten hostade skrallet igang och jag svangde runt for att kora ut pa vagen och tillbaka. Forsakrade mig dock forst om att vagen inte var enkelriktad innan jag lamnade lerhogen som nu hade annu fler gropar.

Puh! Fattar inte hur den forra au pairen klarade detta... Hon var dessutom har mitt i vintern nar det var svinkallt och bilen klyddade annu mer pga kylan :o Klarade mig hem helskinnad och hoppades pa att ha lart mig nagot nytt av denna forsta lilla tripp till universitetet :)

Familjen Riss

Efter att ha landat i Mulhouse och hittat ratt land (ja, flygplatsen ar gemensam med Basel, gick man at ett hall kom man till Schweiz och gick man at det andra hallet kom man till Frankrike). Hade varit sa typiskt mig att ga fel dar, haha. Schweiz hade iofs ocksa varit trevligt...


Sjukt spannande att sta dar bland de anlandande och inte veta riktigt vad man ska titta efter. Bilden jag hade sett innan pa mamman var inte sa tydlig. Forsokte kora uteslutningsmetoden: Ok, det kan inte vara mannen dar, for det var mamman som skulle hamta mig. Hon dar borta ser alldeles for stor ut. Hon som pratar i mobiltelefon verkar i alla fall inte leta efter mig. Hon som gar dar verkar vara pa vag ut sa hon vantar antagligen inte langre pa nagon. Men hon som snackade i mobiltelefon sag anda lite bekant ut och nar jag narmade mig fick jag ogonkontakt och hon verkade kanna igen mig. Dock fick jag vanta i minuter (!) innan hon hade snackat fardigt. Halla! Lite narvaro, detta ar en stor grej for mig, ska bo hos er i ett halvar! Nar hon snackat fardigt sa hon att det var en van som hon inte traffat pa flera ar, som ringde precis nu lite olagligt. (olagligt, med den svenska bokstaven, vet fortfarande inte hur man fixar det).


Julie, som hon heter, hjalpte mig ut med allt mitt pick och pack och vi akte ivag i den stora bilen, fraga mig inte om market, men den ser ut som en minibuss. Det regnade och var gratt och hon tyckte det var jattetrakigt for det hade varit sa fint vader innan. Jag sjalv kande mig dock som hemma...haha:) Nar vi korde genom landskapet och byarna skramde hon upp mig med att beratta skrackhistorier om nar grannflickan passat barnen i en gang och rullstolen (den aldsta flickan Lena ar handikappad) hade valt och hon hade skadat sig jattemycket. Sen berattade hon om au pairen de hade i somras; Ina fran Ukraina, som ingen gillade. Ina gjorde allt fel. Snacka om att att stalla krav pa mig nu! Jag hade inte ens kommit fram!


Barnen verkade jattesota! Den aldsta, Lena som ar handikappad sitter som sagt i rullstol och ar i huvudet som en trearing. Hon kan var valdigt svar att forsta for hon pratar inte tydligt och allt ar ju givetvis pa franska, vilket inte ar min starka sida an. Margaux, mellanflickan, ar 7 ar och gar i skolan. Hon ar ganska mogen av sig och en typisk storasyster. Men ibland undrar jag om hon inte lurar mig... Eftersom jag inte forstar allt som sags och inte ar van vid alla deras regler och vanor och att jag latt tror pa allt och alla, ar det ju ganska enkelt. Men elakt! Ska minsann laxa upp dem pa ren fanska nar jag kommit sa langt... Hon har precis borjat lara sig spela piano! Blev overlycklig nar jag fick syn pa pianot! Da har jag nagot kreativt att gora nar folket inte ar hemma:p Sen har vi lillasyster Noemie som ar 5 ar ock gar i forskola. Hon ar jattesot och ganska busig.

De har en katt som heter Cassie och ar helt underbar! Hon spinner inte lika hogt som Sickan men jamar desto mer. Man hinner knappt satta sig tillratta i soffan innan hon kommer och lagger sig i knaet:) (Sickan ar och forblir dock min favorit) Hunden Mao skulle jag vilja ta med mig hem, varldens basta kompis! Han ar en slags cockerspaniel och ar 15 ar gammal, men fortfarande lagom pigg ock sprallig.


Hann packa upp lite innan det var dags for middag. Hade hort att familjen var halsosam, men inte hur halsosam... Julie har precis utbildat sig till naturopat som innebar en slags "Anna Skipper" fast nastan mer fanatisk. Hon har precis oppnat ett slags "spa" dar hon ska ta emot patienter med olika problem. Hennes jobb ar att hjalpa dem att ma battre genom att andra deras matvanor, trana pa ett annat satt eller liknande. Pa hennes spa kan de ocksa bada, basta och fa massage. Lat ju overbra, precis sadant jag ar intresserad av!


Men maten hemma liknar mer kaninmat. Forsta kvallen har jag for mig att det var ris med lite tomatsas och svamp, salladsblad, och tunna fullkornsknackebrod. Tankte att det kanske inte var sa varje dag, men de forsta 3 dagarna efter var det bara fisk och salladsblad, stekt fisk eller ra fisk. Allt ar ekologiskt, sa det ar ju bra. Men de ater inte mycket pasta, inget rott kott, inga saser osv. Man saknar lite vanlig mat, typ kottgryta med ris eller pannbiff med potatis..haha. Det ironiska ar att de ater vitt brod med socker i pa morgonen och nagon slags kaka som ar en blandning mellan brod och kaka. Som palagg har de marmelad, nagon slags nutella eller honung. Ok, allt ar ju med riktiga ingredienser och mindre socker, men anda! Saknar vanligt brod med skinka och gronsaker:) De har vanligt brod ocksa, men det har de pa kvallen till middagen. De doppar alltid brodet i maten. Men men, intressant att lara kanna en annan kultur, fanatisk halsosam eller ej:) Sa dock att min mage behovde nagot snallt ibland, typ grot, sa Julie kopte lite havregryn till mig (det var inget de at; for mycket "cerial"). Tank sa lycklig jag kunde bli for lite havregryn!! haha.

Sa har kan en lunch se ut nar jag gor den sjalv! Den bestar har av gronsallad, morotter och fankal med nan nyttig olja, nan vegetarisk biff (innehallande bara cerial och gronsaker, inga konstiga tillsatser) och en bit glutenfri ran med lits ost:) Aven nar man gor lunch till sag sjalv blir det ju nyttigt for man tar ju vad som finns i kylskapet.

Familjen ater som sagt valdigt halsosamt (fanatiskt enligt mig) och ar sparsamma med allt. De sparar alla sma matrester, har sallan lampor tanda och varmer inte huset sa mycket vilket innebar att har ar svinkallt och jag standigt gar omkring insvept antingen i en fleecefilt eller med flera lager klader och har svart att somna om kvallarna for jag ligger stel som en pinne. Vattnet dricker de inte ur kranen, for mamman tycker det innehaller for mycket klor och hormoner for att sa manga kvinnor i varlden ater hormontabletter (kande mig lite skyldig dagen efter hon sagt det nar jag tog min lilla p-pilla pa morgonen haha). Vattnet koper dem (hur hon nu kan fa det till energisnalt med alla transporter och plastflaskor) och haller i lerkarl, for att sen stoppa i en elmanick som under 5 timmar ska "rena" det.

Fick inte riktigt chans att landa har forran jag skulle borja "jobba". Sa snart jag klivit in genom dorren och konkat upp mina vaskor pa mitt rum blev jag pumpad med instruktioner och vid middagen petade Margaux pa mig och gestikulerade att jag skulle skara hennes sallad..haha. Men men, har kommit in i det nu. Pappan, Vincent, fick jag traffa dagen efter nar han kom hem fran jobbet, han hade varit i Tyskland (reser mycket inom jobbet). Var lite en lattnad for han verkade mer lattsam an Julie, inte fullt sa fanatisk och mer skamtsam. Vid middagen berattade han om vilken stor harlig biff han hade atit nar han varit ivag, "det galler att passa pa" sa han...haha:) Far val ocksa gora det nar jag ar ute pa vift!

Da bar det ivag!

En massa sota saker jag fatt av slakt och vanner att ta med mig hit! Fran vanster: Omslag till min kalender med bilder pa mig och kompisar och texten "glom inte dina vanner" pa franska, en rosa liten rosa bandet-neccessar dar det lag en liten skyddsangel, ett usb-minne pimpat med svenska flaggan och fylld med latar av svenska artister, min forsta lilla bil eftersom jag precis tagit korkort, gossip girlavsnitt pa cd, stor plansch med bilder pa alla mina vanner och ett litet handgjort mobilsmycket som ocksa det ar en skyddsangel. Har lagt till denna bilden i efterhand, sa action man-gubben har kommit till vilken jag fick av en tjej i byn:) En annan grej som inte ar med pa bilden ar en lada med svenskt godis som jag fick av Anaïs pa avskedsfesten. Dar fick jag saklart en massa annat fint ocksa; bl.a. en overlevnadshandbok for resor! Hittade mycket skoj i den^^

Bonsoir! Nu hade jag tankt att uppdatera bloggen lite, har kommit pa att det ar battre att skriva har lite da och da hur jag har det, annars maste jag ju skriva samma sak till alla er typ 100 ggr :) Ledsen att jag inte kan skriva de 3 sista bokstaverna vi har i vart kara svenska alfabet, far vara en massa a och o salange.

Mycket har hant sedan jag skrev forsta gangen, da hade jag val knappt borjat fundera pa packning. Pa fredagen hade jag en toppenkul hejda-salange-fest! Tack sa mycket alla som kom, hoppas ni hade lika kul som jag!! Tack for alla oversota och mycket kreativa presenter! Jag hade inte vantat mig fullt saaa mkt, sa whoops kom alla med varsta fina grejorna; en massa vackra blommor, franskt godis, svenskt godis, fotocollage pa alla underbara vanner, cd med gossip girl, avsnitt ett pimpat usb-minne fullproppat med latar av svenska artister, "i varsta fall, overlevnadshandbok for resor", ett fint halsband med en parla och ett armband med sma figurer for olika stjarntecken som skulle ge tur, och en rosa gris; typ en san som Lotta pa brakmakargatan hade:). Sag till om jag glomt nagot! Allting har jag tagit med mig forutom blommorna (lite opraktiskt) och grisen (sorry grabbar, men den var lite for tjock for att pressa ner, ni skulle ha sett min packning! :s) I alla fall, jag blev helt overrumplad och jatterord av allt fint!!

Efter festen var det stadning och packning som gallde, dock blev det mamma som stadade det mesta for jag sprang mest omkring och var forvirrad (sa dock att jag ville stada efter min fest!). Det blev lite stressigt med packning och allt for ville samtidigt traffa en del kompisar nu nar jag skulle vara borta en langre tid:s (dock blev det alldeles for lite tid med min kara hob, forlat!! Ska forsoka gottgora det nar jag kommer hem och sluta va sa kinkig). Framforhallningen var som den brukar sa pa mandagan (tisdag var dagen for avfard) var det till att hasta in till stan och slanga in en bukett tulpaner till sekreteraren pa korskolan och en "sluta roka" bok till korlararen som tack for all hjalp med det rosa kortet som var absolut nodvandigt for min vistelse i Frankrike. Sen var det hem till de tomma resvaskorna och forsoka fa ihop allt. Med hjalp fran mamma, pappa och Corre lyckades vi fa ihop allt tillslut. Petite Annapannaparonpuff kom ocksa pa en liten visit under kvallen:)

Vi var tvugna att vaga vaskorna noga sa att jag inte skulle behova betala for mycket extra och jag har verkligen lart mig att packa praktiskt! Stoppa strumpor i bh:arna och skorna, rulla de latta kladerna och trycka ner i sma halrum osv. Nar vi antligen hade fatt ihop allt fick Corre syn pa min rosa dyrgrip pa tv:en och utbrast: "Men Elin, ska du inte ta med Sex and the city-boxen!!??" Mordiska blickar fran paronen... "Det kan du glomma" sa dem men nar de vande ryggen till pressade vi ner den i handbagaget. Halla, inte Frankrike utan Sex and the city!! Det var ju darfor jag onskade mig den nar jag fyllde ar forra sommaren; for att jag alltid skulle kunna ha den med pa mina resor och kanna mig som hemma! Vid 2-3 tiden var jag klar med allt fixande och kunde ga och lagga mig for att sedan stiga upp om 2 timmar igen... Shit, det dar med framforhallning har aldrig varit min grej... Ar ocksa en evig tidsoptimist; tror fortfarande att allting, vare sig det galler att packa for 5 manader eller...ja, typ det mesta, tar 10 minuter. Pa morgonen forsov jag mig forstas en timme, men pappa hade val raknat in lite marginal nar han sa att vi var tvugna att slapa oss upp sadar hiskligt tidigt:) Forsokte sminka over eventuella trotthetstecken, ville ju inte skramma barnen forsta dagen jag sag dem. Ville inte gora mamman orolig heller... inte sa kul att hamta upp en zombie med morka ringar runt ogonen pa flygplatsen som man vet ska passa ens barn.

Efter att ha sagt hejda till paronen pa flygplatsen i Kopenhamn (tog ett tag for dem att slappa taget saklart, fast jag ofta papekar hur fagelmamman brukar gora) traffade jag en sjukt trevlig kille nar jag satt och vantade pa att gaten skulle oppna. Han kom fran Danmark men bodde och studerade i Edinburgh, dar vi precis varit i december. Han var ovanligt uppat och pratsam och verkade inte ha nagra intentioner (ursakta stavningen som formodligen ar fel, hade jag haft en svensk ordbok har hade jag slagit upp det!) att ragga pa mig, vilket om sa ar fallet kan va enormt irriterande nar man inte ar pa humor for det eller har sovit extremt for lite. Sa det var bara att pladdra pa. Fragade vad han studerade och tyckte att han sa PE teacher. Efter att ha pratat en stund fragade jag nar han kunde borja undervisa och forstod da att jag hade hort helt at skogen fel (typiskt mig); han hade sagt PHD som ar nagot helt annat, nagot valdigt hogt inom universitetsvarlden som jag annu inte nosat pa. Han gjorde sin doktorand i filosofi och hade studerat det i 10 ar (!) och vid det har laget var min haka nere i golvet. Shit, filosofi som ar sa flummigt; det har han suttit och last om i 10 ar :o Man skulle kunna tanka sig att han var en skranglig gubbe som satt och tankte djupa tankar medan han kliade sig i skagget, men han sag hyfsat normal ut och sa att det inte bara handlade om att sitta och fundera. Han gjorde alltsa min bild av filosofi mindre oklar; har aldrig lart mig sa mycket nytt pa en flygplats! Vi sa hejda; han skulle med sitt plan och jag skulle med mitt.

Flygresan gick bra forutom att mina oron holl pa att sprangas och jag fick en valdans huvudvark for jag var forkyld. Trots evigt svaljande och tuggande fick jag springa bak till flygvardinnorna och fraga om rad for jag var radd att skada oronen. Heathrow, dar jag mellanlandade var en sjukt cool flygplats, valdigt stor och ljus. Var dock ganska anstrangande att slapa runt pa mitt tunga handbagage med SATC box, ordbok och annat grejs, tyckte de kunde ha haft vagnar att lana om det nu innebar varsta maraton att forflytta sig fran ett stalle till ett annat. Har aldrig sett en sa noga kontrollerad flyglapts!! Bada mina vaskor disikerades noggrant, alla kunde se mina prylar som plockades upp en efter en! Nasdropparna och min lilla forsvarets hudsalva fick stor uppmarksamhet. Var sjukt nervos nar de synade harfonen som jag tryckt ner i handvaskan...haha. Den skulle med!! Vattenflaskan fick saklart slangas. Efter att ha kopt nytt vatten ramlade jag in i en bokhandel och kunde inte lata bli att kopa uppfoljaren till min shopoholicbok, "shopoholic abroad". Nar jag kom ut darifran upptackte jag till min forfaran att min alskade wannabe rysk sjal var borta! Perfekt stalle att tappa den pa ocksa... Sa det blev till att kuta runt i butikerna och engagera personalen som var valdigt tillmotesgaende och checkade om de fatt in en scarf som passade in pa min beskrivning... with no luck. "Sorry about that, sweetheart" var det en man som sa och verkligen menade det, haha... sa sjukt gulligt att de orkar bry sig nar de ser en miljon virriga manniskor om dan! Hittade scarfen efter en stunds letande, dar jag kopt vatten.

Far beratta mer vid tillfalle, borjar bli sent. Bor man i en barnfamilj far man andra vanor vare sig man vill eller ej :) Detta var en borjan iaf! Deras tangentbord ar inte vad jag ar van vid heller med en del bokstaver helt omkastade.

A bientot! (ska va et litet tak pa o:et, men teknisk som jag ar...)

Shit, första gången jag bloggar...:P

Heej! Då ska man snart till Frankerriket!! Tänkte att jag kunde ha en liten blogg så att alla gullevänner hemma kan läsa vad jag har för mig:) Kanske ska berätta för dem som inte vet (om dessa nu finns, babblar en del) varför jag ska va där: Jo, jag ska bo i en familj ute på landet i det vackra vinlandskapet Alsace. Jag ska hjälpa till att passa deras tre flickor (au pair kallas det för de som inte vet) Léna, Margaux och Noéme. De är 9, 7 och 5 år gamla och är jäättesöta vad jag har sett på bilderna. De bor nära en stad som heter Mulhouse, som ligger nära Basel vid den schweiziska gränsen och söder om Strassbourg. Där finns ett universitet där jag ska plugga franska. Nu när jag precis tagit körkort hehe...så kan jag köra där och kunna träffa folk också! Annars hade jag varit tvungen att hålla mig till bussen som går 5 ggr om dan... Är mitt uppe i packning och annat smått nu, så får skriva mer när jag kommer dit. Är nämligen inte där än:P Kommer att lägga upp lite bilder också för de som är analfabeter eller dem som bara tycker att en bild säger mer än mina 1000 ord;) puss!